Archive of ‘Åsikter & Politik’ category

Internationella flickdagen

förvirrad-4
Idag är det internationella flickdagen. Det är en av FN:s internationella dagar, instiftad av FN:s generalförsamling i december 2011, för att uppmärksamma flickors särskilt utsatta situation. Det är också en dag att fokusera på att stärka flickor och säkerställa deras mänskliga rättighter. Flickor i världen idag har stora brister när det kommer till att få ta del av sina mänskliga rättigheter. Flickor får inte gå i skolan, inte arbeta. De gifts bort som barn och i ett arrangerat äktenskap. De utsätts för sexuella övergrepp och våldtäkter och är ofta mammor innan de själva är vuxna.

Temat 2018 är ”with her: a skilled girl-force”. Idag är det mängder av flickor som förbereds att gå in i ett arbetsliv. Utbildad arbetskraft är efrtersökt men ungefär en fjärdedel av unga människor, de flesta flickor, har varken arbete, utbildning eller annan arbetserfarenhet. Många unga kvinnor och tonårsflickor som väl får ett arbete har usla villkor. De får inget betalt alls eller en väldigt låg lön, de utsätts för övergrepp och utnyttjande är vanligt.

Idag fokuserar FN på att arbeta bredvid varje flicka för att utöka hennes möjligheter att utvecklas, trampa på nya stigar och att adressera länder globalt att tänka om kring hur de förbereder flickor till att framgångsrikt ta sig in i arbetslivet. Idag påbörjas ett års långt arbete att föra samman människor för att uppmärksamma och investera i de mest pressande behoven som finns för att flickor ska få möjlighet och kunskaper att kunna bli en del av arbetslivet.

Jag tycker väldigt mycket om det fokus som FN har i år. Ett eget arbete, och egna pengar på fickan, är en av de mest grundläggande delarna för oberoende. Med egna pengar på fickan kan en kvinna ta sig bort från situationer som är dåliga för henne. Att ge flickor framtidstro, där de på riktigt vågar tro att de kommer få mer än att vara bara hemmafru och mamma, kommer skänka enorm livskvalité till mängder av barn. Vetskapen om att man kan bli det man drömmer om, att man är fri att följa sina drömmar och att ingen pappa, bror eller man kan diktera ens livsvillkor är det som kommer revolutionera flickors liv.
förvirrad-3

Det är en fråga som dessvärre även är aktuell, här på hemmaplan. Idag får flickor studera och arbeta. Men under vilka villkor? Har vi inte fortfarande problem med att pojkar tar över klassrummen och att flickorna måste vara minilärare och hålla koll på vad läxan till imorgon var? Pojkar tar fortfarande mest plats i klassrummen. Arbetslivet är inte mycket bättre. Visst, vi får jobba. Men det finns fortfarande ett glastak där kvinnor inte kan nå lika långt som män. Vi får inte lika mycket betalt trots att vi arbetar med likadana uppgifter. Vi särbehandlas om vi är unga kvinnor för det finns en presumtion om kvinnan kommer föda barn, vara föräldraledig länge och vabba stup i kvarten. Det är för många arbetsgivare tyvärr fortfarande enklare att anställa en man. Kvinnor utsätts för sexuella trakasserier och härskartekniker inom VARJE bransch. Något som uppropen under me too gjorde oss smärtsamt medvetna om. Inte för att kvinnor var omedvetna om detta. Nej, vi har alltid vetat. Men männen stod med hakan i marken och sa ”kan det verkligen vara så…”.

Flickors och kvinnors rättigheter inom skolan och arbetslivet behöver belysas i båda västvärlden såväl som i utvecklingsländer. Vi kan aldrig nöja oss med mindre än hela lönen, en likvärdig skola som ser alla och att sexuella trakasserier helt försvinner.

Burka till Halloween?

burka till halloween
Maskeradkammaren säljer en burka som ett utklädningsplagg till Halloween och i Aftonbladet rasar Danielle. Gud så skönt tänkte jag, tills jag läste hennes rasande. Hon är upprörd ”för det är inte okej att klä ut sig så för skojs skull”. Jag håller helt med! Men sen går det utför. Det fortsätter. Hon menar att dräkten blir som ett sätt att göra ”narr” av de som använder burka. ”Du ska inte ta en persons livsstil och kultur och göra om det till en utklädnad för en maskerad. Du ska respektera och acceptera att folk har den kulturen och livsstilen.” Jag kommer ALDRIG acceptera en livsstil där kvinnor tvingas gömma undan sin existens!

Hon säger inte ett ord om att burka är kvinnoförtryck symboliserat med ett stort svart skynke som täcker dig likt ett fängelse. Inte ett ord om hur varmt en burka är. Hur illa det luktar i en. Hur svårt det är att få ordentligt synfält i den. Hon är inte arg för att Maskeradkammaren (som vi kommer att återkomma till) okommenterat profiterar på kvinnoförtryck. Nej, hon är arg för att de religiösa burkabärarna förtrycks. Det är så skevt att jag inte vet i vilken ordning jag ska börja. Burkabärarna blir inte hånade om en ickemuslim vill bära ett sådant plagg. Om vi tar bort kvinnoförtrycket från plagget är det ingen skillnad mot bära kimono, bastkjol eller basker och en baguette under armen.

Men nu går det inte att ta bort kvinnoförtrycket från detta plagg. Det är ett plagg som bärs av kvinnor som är de allra mest förtryckta i religionen och kulturens namn. Det är ett vanligt klädesplagg i länder där kvinnors rättigheter är totalt borttagna och där kvinnor inte får köra bil, välja partner, ha en sexuell eller kroppslig integritet, arbeta eller studera. DET är problemet med en burka som maskeradoutfit. Inte att burkabärare blir kränkta om en vit bär den.

Vad som är den andra delen av ”detta är så sjukt att min hjärna kokar” är det här företaget Maskeradkammaren. Att ingen på detta företag har reagerat en enda gång är obegripligt. Hur kan man vara så verklighetsfrånvänd, naiv och okunnig att den enda kommentar som lämnas till denna burka är beskrivningen av dräkten som ”perfekt om du vill vara anonym på festen.” Vad blir nästa utklädnad? Påstått otrogen kvinna med tillhörande stenar? ”Perfekt om du vill liva upp festen med kast med liten sten”? Företaget bemöter kritiken med att säga ”Vi tycker självklart att det är supertråkigt att dräkten upplevs på detta sätt, men vi anser att man ska kunna klä ut sig till exakt vad man vill på en maskerad. Vårt syfte är ju att maskeradkläder ska sprida glädje och vara en positiv upplevelse.” Jo en clownoutfit är skoj. Eller en fe? Pirat? Men en burka! En burka är raka motsatsen till glädje och en positiv upplevelse.

Företaget visar på en en total okunnighet vilket är chockerande år 2018. Kritikern Danielle visar på en kulturrelativism som är skrämmande. Hon upprörs inte över att burka är kvinnoförtryck. Hon upprörs över att de stackars riktiga burkabärarna ska bli ledsna för att någon klär ut sig till dem. Hur kan detta ens fortfarande ske? Har vi inte kommit längre? Vet vi inte mer?

Det som gör mig riktigt lycklig är inte det basala

det som gör mig riktigt lycklig-1
När man har det så pass bra i livet som jag, och många andra i västvärlden har, blir man inte lycklig av de stora sakerna. Tak över huvudet, pengar på kontot, en mätt mage och en varm säng. Alla de sakerna tar jag för givet. Och det är väldigt hälsosamt tycker jag, under förutsättning att man är medveten om den turen man har här i livet. För när de basala behoven är täckta, kan man tillåta sig att njuta av småsakerna. Det är inte den varma sängen som gör mig så lycklig, det är de nytvättade, nymanglade och frasiga sängkläderna som ger mig en lyckokick.

Är det småsint och ytligt att njuta av de små sakerna? Jag tycker inte det. De som har det sämre ställt mår inte bättre av att jag lever ett spartanskt liv med ett ok av Luther på mina axlar. Jag tar mat för givet och kan därför njuta och känna lycka över ett riktigt trevligt restaurangbesök. Livet är till för att njutas till fullo. Den enda gången det blir småsint och osmakligt att njuta av de frasiga lakanen är när man glömmer bort de som inte ens har en säng att sova i. När ens egna lycka och framgång upptar all ens tid så att man inte ens reflekterar över sin privilegierade ställning.
det som gör mig riktigt lycklig-2
En fantastisk kulturupplevelse, känslan av att öppna en ny bok, när man använder upp det sista ur en skönhetsprodukt, en vacker fredagsbukett, en fixad frisyr, en lång massage och morgonens första kopp kaffe. De sakerna gör mig riktigt lycklig. Och jag ska fortsätta njuta av de sakerna. Men under en förutsättning. Att jag alltid minns vem jag, var jag komma ifrån och hur andra omkring mig har det. Om jag hade levt på en priviligerad isolerad ö utan en tanke på de mindre tursamma hade fredagsbuketten luktat illa i mitt hem.

Men tankesättet att man inte får känna glädje för att andra är olyckliga funkar inte på mig. Jag tycker det är ett konstigt tankesätt. Som att in glädje skulle förvärra deras olycka. Kanske det istället är tvärtom? Kanske min lycka och mina livsval kan berika och påverka andra i positiv riktning. Tänk om glädje är som en droppe på ett hav. Ringarna på vattnet växer utåt och utåt och når långt bort.
det som gör mig riktigt lycklig-3
Dert tål verkligen att tänkas på. Det här att vi har det så bra att de basala nödvändigheterna inte är det som skänker oss den stora lyckan. Det är verkligen en ynnest att få leva ett sådant liv.

Veckonytt #103

veckonytt1
Denna vecka är föris stängt och jag och Estrid är hemma och myser. Därför unnade vi oss både sovmorgon och lång frukost. Nu sitter jag med en kopp kaffe och lyssnar ikapp morgonens P1-morgon och Estrid sitter här bredvid och pärlar. Det har blivit dags för ett nytt veckonytt och jag inleder med Rihanna! Oj, vad hon gör mycket för kroppspositivismen. Hon har gjort en underklädeslinje med fokus på kvinnokroppen och en inkludering av hudtoner. Kollektonen visades upp av kvinnor i olika former och med olika hudtoner. Och alla är SÅ vackra!
veckonytt2
Kan man ens få för många recept på fattiga riddare? Denna med bärcoulis och citronkräm!
veckonytt3
Jag har hittat livets drömmigaste stol! 
veckonytt4
William Morris har varit H&Ms senaste designsamarbete. Som vanligt sålde allt slut omgående. Ett roligt samarbete. Men jag vill ändå hellre ha en tapet än en blus.
veckonytt5
Jag ÄLSKAR alla dessa röda mattor! Här är en samling på de vackraste klänningarna från Emmygalan. 
veckonytt6
OJ OJ OJ denna tapet alltså!!! Min besatthet för Mokkasin har inte avtagit och när hon fotade Mrs Mighettos senaste tapet sparade jag alla bilderna. Det är alltså inte tavlor på tapeten. det är själva tapeten!
veckonytt7
Malmö dramatiska teater sätter upp Monicas vals, en teater om Monica Zetterlund. Åh, jag vill verkligen se denna!
veckonytt8
Mer tapet!!! Min fina Emma har gjort det igen! Hon är helt fenomenal!! Hon har tapetserat sin sons rum, byggt (vad heter det) väggspont? alltså lister på väggarna, tagit fram orange som accentfärg och gjort halva Sverige besatt över att göra en himmelsäng av linnegardiner.
veckonytt9
11 konkreta tips som terapeuter ger sina klienter.  Hur ofta tjatar till exempel jag om nummer 7!? Så viktigt!

Ha nu en fin dag! Jag tror att idag är dagen som Estrid ska få träffa Harry! Alltså <3 <3 <3

Är du omgiven av ätstörda?

är du omgiven av ätstörda
Jag har tittat på det två första avsnitten av Mia Skäringers nya tv-serie Kroppshets. Vilken serie! Som jag skrivit innan är det enda som är dåligt med den att det inte var jag som fick göra den! Det var svårt att titta på avsnitten. Många hemska minnen rördes upp i mig och jag kände ilska och sorg. Jag kände frustration och uppgivenhet att hela vår omvärld är ätstörd och att ingenting förändras. Jag kände samtidigt hopp om att kanske vi kan förändra om vi bara går ihop som en enhet. Rubriken i detta inlägg är egentligen en retorisk fråga. För ja, du ÄR omgiven av ätstörda. Det är vi alla. Antingen för att vi bär den inom oss eller för att ätstörda beteenden, mönster och ideal pushas på oss varje dag.

Vi möts av 20.000 kommersiella bildintryck varje dag. Omedvetet sorteras 17.000 bilder bort. Kvar blir att vi medvetet registrerar 3.000 bilder varje dag. Ingen generation har exponerats så tydligt mot skönhetsideal som den här. Ju fler bilder vi exponeras för desto mer pressade känner vi oss. Var femte sjuåring vill bli smalare och 80% av alla 15-åringar är missnöjda med sin kropp. Det är en kroppshatande generation i fritt fall som vi har framför oss. Hur ska man möjligen kunna stå emot detta? Vem är immun mot 3.000 bilder som visar vita, slanka, brundbrända kroppar som har fett på exakt rätt ställen och som är kurvig men med precis lagom tydliga muskler. Hur ska vi leva upp till detta när inte ens modellerna själva lever upp till detta. För hur mycket de än vinklar sin kropp på bästa sätt så ska bilden retuscheras.

Mia iscensätter en modefotografering på sig själv i baddräkt. Hon sminkas, oljas och får håret fixat. Ljus är rätt, fotografen är erfaren och hon ler och hoppar, är sensuell och böjlig. Men hon måste retuscheras. Hela kroppen retuscheras och bort försvinner en skinka och en bred överarm. Bort försvinner ansiktets form och smal haka, höga kindben och en leende mun trollas fram. Och Mia blir ledsen. Inte för att hon retuscheras och utan för att hon tycker hon är fin i kroppen på den retuscherade bilden. På den bilden får hon se ut som idealet.

I Sverige har vi inga lagar om retuscherad reklam. För mig är det obegripligt. Vi har heller inga lagar som säger att vi måste markera ut om en modell blivit retuscherad på en bild. Det är med andra ord fritt fram och ren anarki när det kommer till att förstöra människors självkärlek. Varför fortsätter det vara såhär? Varför vägrar modehus, modetidningar, chefredaktörer och annonsföretag att förändra detta? Varför vill samhället att kvinnor inte ska få älska sig själv? Varför fortsätter kroppshatet att späs på? Ekonomi såklart! Samhället kommer förlora en massa pengar. För vad skulle hända med skönhetsindustrin, botoxkliniker, träningsanläggningar och klädindustrin om människor inte la dessa enorma pengar på att justera allt som är fel med en? Samtidigt visar forskning att märken som byter ut size zero modeller mot kvinnor i vanliga storlekar inte lider några negativa konsekvenser av det. Det kan istället ha stora positiva effekter.

Man får aldrig vara ifred från budskapet om att man inte duger som man är. Det är en form av hjärntvätt. Säg att vi levde i en annan tid och att vi exponerades för andra kroppar, då hade vi fått en helt annan kroppsuppfattning. Det är bara slumpen som gör att just dagens ideal är de som råder. Det är sorgligt, men samtidigt ljusglimten. Detta är beviset på att man faktiskt kan försöka ignorera ideal. För de är ingen naturlag skriven in i våra själar. Det är bara en slump av vad som just nu anses rätt. Kanske att vi själva kan få bestämma vårt eget rätt?

”Det (barndomen) var min lyckligaste tid. Sen när vi skulle börja gå ner i vikt och krångla, det var då det blev skit” Så berättar Mia om början på ett liv med ätstörningar. Sen kommer hennes berättelse som är min egen berättelse. Hon blev smal. Bekräftelsependeln slog över. Hon började dricka, söka bekräftelse och träffade dåliga killar. ”Det är svårt att förstå att man, idag när man har självrespekt, sjönk så lågt ner. Hur kunde jag göra så mot mig själv. Det har satt spår som man aldrig kan laga. Som man får leva med bara”. Ja, exakt så är det. Exakt så var det för mig.

Veckonytt #102

veckonytt1
Åh, vilken helg jag har haft. Jag känner mig så upprymd och fylld av inspiration och motivation efter min helg med de fantastiska kvinnorna i Liberala kvinnors styrelse. Det finns så mycket feministisk kamp att föra framåt. Så i denna peppiga anda börjar jag veckans veckonytt. Först ut är Stina Wollters väldigt intressanta perspektiv på att H&M inte längre retuscherar bort bristningar på sina modeller. Är det verkligen nog?
veckonytt2
Just nu känner jag mig som en riktig powerkvinna och en powerkvinna behöver en gudomlig garderob. Det vet ju alla. Detta set är så lyxigt och samtidigt så bekvämt. Åh, jag vill verkligen ha det. Filippa K, jag tröttnar aldrig på ert märke!
veckonytt3
Det blir massa läder i höst och dessa fejkläderbyxor från Wera är everything! 499 kr! My god, vilket kap!
veckonytt4
Denna dagbädd från Jotex är så otroligt drömmig! Visst känns den riktigt lyxig!?
veckonytt5
Jag älskar när alla typer av kvinnor får ta plats på modescenen. Just nu är det Helmut Lang och Hope som använder sig av pensionärer. Så fierce!
veckonytt6
Studie visar att plus size kvinnor i reklam påverkar kvinnors mentala hälsa positivt. No shit sherlock! Det kunde jag sagt för 10 år sedan och besparat er forskningspengarna! Men oaktat detta ickeförvånande resultat så är det ljuvligt att se hur modevärlden sakta (jaja allt för sakta förvisso) är mer inkluderande!
veckonytt7
AHHHHH denna vägglampa är ljuvlig!!! Artilleriet, ni gör det igen!
veckonytt8
Om du inte vill ha läder på kläderna så kan du numera ha det till dina blommor. Härlig budgetvas från Lagerhaus. 
Det ÄR viktigt att misslyckas. Titta bara på JK Rowling. Detta är en bok som är baserad på ett tal som JK Rowling, författaren till Harry Potter, höll. Temat är Om fördelen med att misslyckas och vikten av fantasi. Åh, denna bok vill jag verkligen läsa.

veckonytt10
På tal om Harry Potter så har Malmö live en konsertuppsättning med musiken från Harry Potter. Åh, det kommer vara magiskt. Jag tror jag ska försöka se om jag kan skaffa biljetter och barnvakt och bjuda David på en magisk kväll.
veckonytt11
Vi behöver alla fyllas med så mycket höstpapp på som möjligt. Därför tyckte jag verkligen om den här artikeln med influencers bästa höstknep. Från höstdepp till höstpepp. Visst omfamnar man hösten mer efter att man läst allt?

Undviker du framgång av rädsla för misslyckande

vår nyårsafton-4
Just nu sitter jag på ett allt för tidigt morgontåg till Stockholm. Jag sitter i tysta avdelningen och riktigt njuter av lugnet. Jag är på väg till Stockholm för en helg tillsammans med Liberala kvinnors centralstyrelse. Vi ska ha styrelsemöte och jag ser fram emot att diskutera politik, träffa dessa fantastiska kvinnor och äta god mat tillsammans på kvällen. En hotellnatt, hotellfrukost och dagen efter lunch med en fantastisk inspirerande kvinna står också på schemat. När jag tackade ja till en styrelseplats i Liberala kvinnor var jag givetvis nervös. Skulle jag klara av det? Kunde jag tillräckligt mycket politik? Var jag mogen att som styrelsemedlem vara med och driva en så viktig politisk organisation? Men ser du, det skulle jag aldrig få veta om jag inte provade. Är inte det inte det värsta, att leva ett liv där man hela tiden behöver tänka ”tänk om jag bara hade provat”?

Jag tror att människor undviker att göra saker av rädsla för att misslyckas. Inte kan väl jag-tänket handlar i grund och botten om självkänslan. En dålig självkänsla gör att man inte kan hantera ett misslyckande därför att man kan då inte separera misslyckandet från det egna jaget. Ett misslyckande förvandlas då till att man själv är misslyckad. En oerhört destruktiv och jobbig känsla att behöva leva med. Därför är det otroligt viktigt att ha en god självkänsla. Ett misslyckande blir precis bara ett misslyckande då. Det kan svida nog så mycket, men det är enklare att borsta av det och gå vidare. Veta att i framtiden blir det en rolig historia. Men om man känner att det är man själv som är misslyckad så är det en känsla som likt en vattenpöl sprider ut sig över livet och dränker allt.

Jag undrar därför hur mycket framgång människor går misste om? Och utveckling och lycka. Tänk all den människokraft som finns runt om oss som inte används till något för att individer är för rädda för att misslyckas. Jag tror att det ofta är kvinnors kraft som går till spillo. Och det är inget annat än ren och skär sorg för mig. För alla vi kvinnor kan uträtta storheter om vi bara vågade säga ja, ta klivet ut och hoppas på det bästa. Men för att klara det måste vi ha varandras ryggar. Så låt inte en kvinnas framgång få dig att tro att det därmed inte finns plats för din egen. Vi är inte konkurrenter. Det finns plats för oss alla. Och det är inte så ofta som vi behöver tävla om exakt samma plats. Och om vi gör det, så är det väl magiskt. Två kvinnor som samtidigt vågar ta klivet ut. Som litar så mycket på sitt inre att de vågar utmana en annan person.

Jag vill att du ska fundera på vilka möjligheter du har gått miste om genom att inte våga tacka ja. Var hade du kunnat vara om du bara hade vågat? Fundera på vad du riskerar att gå miste om, om du fortsätter undvika de okända. Men lika mycket vill jag att du ska drömma om vad som kan hända dig om vågar göra det där du drömmer om. Var inte rädd för att misslyckas. Det gör vi alla genom hela livet. Och i stunden kanske skammen hettar dina kinder, men efter ett tag var det bara en livserfarenhet du inte vill vara utan.

Allt jag älskar hos mig själv!

saker jag älskar-6
Ni har varit så fina efter att jag bloggade om min lilla livskris. Någon missförstod och trodde att jag var osäker på min framtid med David, men oroa er inte. Han blir inte av med mig på ett bra tag. Det är mer det där andra i livet. Karriären, drömmarna, målen. Men det var inte det jag skulle prata om. Jag ska prata om livskris och deppighet. Jag vet inte hur det är med dig, men jag har en tendens att liksom fastna i krisen och älta och älta, oroa mig och ha tankar som snurrar. Detta beteende göder negativitet i mig. Och så pang bom, utan att man ens märkte hur det hände, börjar det gnaga på ens självkänsla. Och så vill jag verkligen inte ha det. Därför tänkte jag förekomma detta med en hederlig lovebombning mot mig själv.
svartsjuka-1
Rubriken är lite missvisande för jag kommer inte lista ALLT jag älskar hos mig själv. Herregud, det hade blivit en roman. *Med vänliga hälsningar, ödmjuk tjej*.
dagens outfit-3
– Jag är rolig. Faktiskt väldigt rolig och det gör att det är roligt att vara jag. Jag ÄLSKAR att hålla hov och när folk skrattar åt min skämt går jag igång något otroligt. Det är därför mitt och Davids förhållande är perfektion för han är den enda som skrattar åt mig och mina skämt alltid.

– Jag är en no-bullshit-kind-a-gal och det tycker jag mycket om. Det är allt för många människor som snackar skit, är kappvändare och är riktiga mesproppar. Men inte jag inte!

– Jag är smart och sätter en ära i att ingen vill spela TP mot mig. Min mor är min överman, hon kallas å andra sidan för Mrs Google för att hon vet prick allt. Men jag är väl lite Miss Altavista då kanske?
empowering women-1
– Är man stark måste man vara snäll säger Bamse och jag håller med. Jag är snäll. Det gör att jag är bra på mitt jobb. Folk kan berätta det mest ohyggliga, besvärande eller pinsamma för mig men jag tycker inte det är jobbigt alls. Jag tycker om att få förtroendet.

– Mitt driv och min ambition. Det är jobbigt att alltid vara på väg, men samtidigt är det så tillfredsställande. För livet händer så otroligt snabbt och det blir aldrig tråkigt. Man bara plockar erfarenheter på löpande band. Det älskar jag med mig själv. Det gör att jag känner mig som en riktigt powerkvinna.

– Min ödmjukhet. Skojar! Den är obefintlig! Men för att nyansera detta skrytinlägg något så kan du väl berätta allt du älskar med dig själv! Jag vill verkligen veta! Och du, inga om och inga men. Inga bortförklaringar. FYLL MITT KOMMENTARSFÄLT med skryt!
bröllop-1

 

Såhär engagerar man sig i politiken

l
Jag fick en så bra fråga här på bloggen häromdagen. Hur gick det till när jag engagerade mig i politiken? Och hur gör man om man själv vill engagera sig? Eftersom jag gärna vill att flera engagerar sig i politiken är detta ett inlägg jag gladeligen skriver.

Min resa började med att jag var väldigt samhällsintresserad men oklar på vilket parti som var mitt parti. Efter lite eftertänksamhet och mognad landade jag i det som då kallades Folkpartiet, nuvarande Liberalerna. Jag betalade in medlemsavgiften och kontaktade min lokala avdelning i Malmö. Och sen har allt rullat på. Man kan vara engagerad på olika sätt. Man kan vara en helt passiv medlem som betalar sin avgift men annars inte gör något mer. Man kan också vara superengagerad och gå på alla möten, följa debatter, delta i kampanjer och få förtroendeuppdrag. Och sedan finns det ett stort spann där emellan.

Jag visste att jag ville engagera mig mycket. Därför tackade jag ja till allt. När jag fick en fråga om jag ville sitta i en nämnd och sedan en beredning tackade jag ja först och tänkte efter sedan. Jag flaggade för att jag var intresserad av att skriva debattartiklar och klättra inom partiet. Som all annan framgång i livet handlar det om att visa framfötterna. Och som jag visat min framfötter. Helt ohejdat har jag tagit för mig.

Jag har kommit väldigt långt på en väldigt kort tid. På en mandatperiod gick jag från nybliven medlem till mest personkryssad i kommunen för mitt parti. Politik handlar om förtroende. Har man människors och partikamraters förtroende så kommer man långt. Och just nu har jag mångas förtroende och det gör mig väldigt glad. Jag tror det beror på mitt tydliga budskap om feminism, integration och trygghet. Och att jag är modig nog att säga obekväma saker.

Därför vill jag råda dig att fundera hur mycket engagemang du vill ge ett parti. Sen berättar du det för din förening så de vet om du är någon de ska satsa på eller inte. Hitta dina kärnfrågor och formulera ditt budskap. Var dig själv, för alla andra är redan upptagna. Och slutligen så skadar det inte att skapa dig en plattform på sociala medier.

Lycka till! Och lova att berätta för mig hur det går i din politiska bana i livet. Jag är supernyfiken!

Vad jag önskat att jag visste som tonåring

vad är det i vasen?-1
När jag var tonåring oroade jag mig mycket för framtiden. Hur skulle livet bli? Skulle jag komma in på juristprogrammet? Var det rätt val för mig? Hur skulle det bli med kärleken? Var skulle jag bo egentligen? Det kändes som att hela livet bestod av tusentals pappersbitar som kastats upp i luften och sedan landat huller om buller.

Åren gick och pappersbitarna föll på plats. Egentligen har mitt liv varit ganska så rakt. Inte emotionellt men i allt annat. I sjuan på högstadiet var det klart att jag behövde ha bra betyg för att komma in på IB-programmet på gymnasiet. Så jag studerade hårt. Med ett enda mål i sikte. På gymnasiet var fokus att få bra betyg för att komma in på juristprogrammet. Jag studerade hårt. Med ett enda mål i sikte. På juristprogrammet var fokus att ta mig igenom utbildningen (det här med högsta betyg fick jag aldrig till där) för att med andra meriter i ryggsäcken få ett arbete på en advokatbyrå. Ett enda mål i sikte. Jag fick arbete på en advokatbyrå och visste att nu hade jag tre år framför mig och tre obligatoriska kurser och två obligatoriska prov för att bli advokat. Det slutgiltiga målet sedan jag var tio år gammal. Ett enda mål i sikte.

Nu har jag kommit i mål. Pappersbitarna har trillat tillbaka på marken och pusslats ihop i rätt ordning. Jag bor där jag vill bo. Lever med mannen jag vill leva med. Och jobbar med det jag alltid ville jobba med. Men vill jag det fortfarande?

Nu tittar jag på den här ihopfogade papperslappen och tänker ”ska det här vara mitt liv hela livet nu”. För några år sedan hade jag sagt till tonåringen Frida att allt kommer lösa sig. En pappersbit i taget kommer läggas på plats och allt kommer bli bra. Men det är som att luften gått ur mig. Jag kan inte säga det längre med kraft i rösten. För jag är så förvirrad. Vem är jag? Vad vill jag göra? För första gången i mitt liv står jag utan ett klart mål. Det gör mig orolig i själen. Som att jag planlöst flyter omkring och livet bara händer runt mig. Vad gör jag nu med livet?

Min kära far säger att jag har en för tidig fyrtioårskris. Är det det jag har? Eller är det såhär det blir för en målinriktad bulldozer till kvinna som plötsligt står utan mål. Som har kommit i mål? Nu är det precis som att jag inte vågar lita på det råd jag gav mig själv för några år sedan. ”Chilla, allt löser sig.”. Kommer allt lösa sig? Hur ska man lösa något som man inte vet vad det är? Vad är det jag egentligen ska lösa? Ska jag kanske bara njuta av att vara klar nu? Samtidigt som jag ser hur resterande 40 års arbetsliv kommer se prick likadant ut som det gör idag. Planlöst flytande omkring i ett liv som bara händer.

1 2 3 4 5 30