Archive of ‘Krypis’ category

En Studie i nackträning

 På måndag ska Estrid på rutinkontroll på BVC och träffa en läkare. Då ska tydligen nacken kollas, så vi har legat i hårdträning. Men det går väl sådär. Denna bildserie visar tydligt de 3,5 minut Estrid vill ligga på mage, för att sedan filosofera på rygg för att sedan knallfall somna. Livet som bebis alltså! <3 Undrar vad som försiggår i det lilla huvudet.

Kläderna kommer från Lindex. Drägglisen från IKEA.

Nu ska jag göra mig i ordning för vi ska snart smita iväg och fika. Det är alltid lite nervöst att ta med henne ut tycker jag. Man befarar alltid den största skrikfesten. Men än så länge har vi inte haft någon större katastrof. Hon är nog en rätt snäll liten tös faktiskt. Hon skriker bara när hon är hungrig. Och det senaste är att hon har lite svårt att komma till ro själv och kan vara rätt skrikig några minuter innan man i famnen gungat henne till sömns. Då sover hon fint. Som mamma glömmer jag lätt bort att hon är så liten. Att hon bara funnits i 6 veckor och att jag bara varit mamma i 6 veckor. Hon förändras dagligen och jag måste vara snäll mot mig själv och inte kräva att jag ska kunna, veta eller förstå allt på en gång. Det är väl därför föräldraskapet är så prövande, det eviga trial and error. Men man gör ju faktiskt bara sitt bästa. Och det räcker för mig. Att göra så gott man kan. 

Vår tös har fått ett namn!!! Och det blir…

Vår älskade älskade fina tös har fått ett namn. Utan further ado kommer det här.

Estrid Viola Svensson! 

Enda sedan hon legat i min mage ville jag att hon skulle heta Estrid. Allt medan tiden gick så ändrade vi oss och tänkte att det nog får bli en Ruth. Vi hade nästan helt bestämt oss för Ruth, men sen kom hon ut och kändes inte alls som en Ruth. För mig kändes hon som Estrid. För David var det inte lika enkelt. Efter mycket vedermödor, stor eftertänksamhet och mycket övervägande så föll igår domen. Japp, det blir Estrid. Och ingen var gladare än Estrids mamma. 

Det är inte livsavgörande, men för mig har det alltid varit lite guldkant att veta att min dotter delar namn med en annan stor kvinna. I Estrids fall var det efter Svensk Tenn grundaren Estrid Ericson. Rätt ovanligt på den tiden att en kvinna startade eget företag. Och vilket företag det blev sen! Hon hittade Joseph Frank och som man säger, the rest is history. 

Anledningen till att vi valde Viola som mellannamn var för att både min farmor och Davids farmor heter det. Jag har alltid tyckt att det är så vackert. När jag sen fick veta att även min fästmans farmor delade detta vackra namn var det spikat och klart. Detta släktnamn skulle definitivt bäras vidare. 

Så om Estrid behagar sova en liten stund till så hinner jag fylla i papperna till Skatteverket. My god, nu är det verkligen så himla himla på riktigt. Vi har ett barn, hon har ett namn och nu ska det registreras. Älskade Estrid. Frida, David och lilla Estrid. Det låter väl som en fin familj?

(Men ja, vi kommer nog alltid kalla henne krypis. Till hennes tonårsjags stora förtret)

På en solig promenad

 Idag är en riktigt härlig och solig dag här i Malmö. Jag tog krypis och smet inom BVC för att väga henne. Skönt att hålla koll på vikten nu när vi bara går dit varannan vecka istället för varje. 

 Det är verkligen härligt att få barn på denna tiden på året. Det är skönt ute, man behöver inte ha så mycket på sig och det gör ju så mycket för välbefinnandet. Att få solstrålar på ansiktet och känna hur ögonlocken blir alldeles röda på insidan när man blundande vänder ansiktet mot solen. Det känns extra härligt att veta att det är långledigt denna vecka. David kommer vara hemma hela långhelgen och då ska vi äta gott, ta igen sömn och äntligen äntligen ta itu med balkongen. Jag plöjer inredningstidningar och bloggar för att få inspiration till balkongen. Nu kliar det verkligen i fingrarna att få sätta igång. 

 När vi kom in från promenaden lyfte jag av vagnens sittdel och bar upp. Nu sover lillsnäckan ute i den friska luften på balkongen och jag sitter i rummet och sneglar ut lite då och då. Det är verkligen så, den friska luften kan få både liten och stor att sova och sova och sova. Jag hade också kunnat sova länge, men inte tack vare den friska luften. Nej denna mamma får nog brygga en stor kopp kaffe nu. Kanske hinner jag bläddra lite i en härlig inredningstidning innan det är dags för krypis att vakna och äta. 

Valborgsmässoafton

 Emellan stunderna jag springer till tvättmaskinen tänkte jag visa er lite bilder från Valborgsmässoafton. Jag har helt enkelt inte haft tid att visa det än. Men, bättre sent än aldrig. Vi var hemma hos mina föräldrar och dagen till ära lyckades vi matcha deras inredning alldeles perfekt (och nej, det var inte planerat). Den nya babysittern från Babybjörn fick följa med så att lilltösen hade lite att göra. Jag valde en blus i orange så även jag smälte in fint i inredning. 

 Hon gillar verkligen att sitta i babysittern men jag tror att hon än så länge är lite för liten. Det funkar bra en kort stund men sen blir hon nog lite överstimulerad. Då får vi paus. Anledningen till att jag valde just denna är att den går att ställa in på tre lägen och att den svarar på barnets rörelser genom att då själv gunga. Skönt för föräldern som inte behöver gå och puffa på sittern stup i kvarten. 

 Mina föräldrar har precis flyttat till nya lya och jag älskar den. Jag känner alltid sådant vemod när någon i familjen flyttar. Nu kommer man ju aaaaldrig få vara på gamla stället längre. Men det nya stället blir ju alltid en liten bit bättre. Denna lägenhet är inget undantag. Mina föräldrar har det alltid så fint stylat och personligt hem. Ett hem att trivas i. 

 Lillskruttan! Alltså jag klarar inte av hur söt hon är! Och nu har en helt ny värld öppnat. Världen ”dö av glädje när du lyckas göra ditt barn glad”. När vi märkte att hon gillade babysittern kändes det fantastiskt. Som att man konkret gjorde något fint för sitt barn. 

Det är ju mycket som händer med henne nu. Det jag ser fram emot är det första riktiga leendet. Vi har sett lite leenden innan men tyvärr har de alltid följts av lite kräk eller en prutt så ja, jag tror jag väntar lite till. Man undrar ju så vad hon ska bli för någon. Vem kommer hon vara. Vad för liten person döljer sig där inne? 

Idag lyser en strålande sol över Malmö. Jag ska tvätta några maskiner innan jag snörar på mig gympaskorna och går på en lång och solig promenad med tösen. Hon sover ju så gott i den friska luften. Och jag mår bra av lite sol på näsan, och jag börjar faktiskt få både lite färg och fräknar. Det är det föräldralediga livet, det spenderas utomhus! 

3 maj 2015 – 1 månad gammal

 Idag är en stor dag för både mig och mitt älskade barn. Hon fyller 1 månad idag och jag kan återigen bära min älskade älskade förlovningsring. Ringer pryder nu en hand som blivit solbränd av att alltid hållas högt när vagnen skjuts framåt och vars knogar blivit torra av att tvätta händerna hela tiden för att prioritera tösens hälsa. Den finaste ring jag saknat så oerhört under graviditeten där hela jag svullnade som en Michelingubbe!

 Tänk att hon varit hos oss i en månad. Att det är en månad sedan jag blev förälder. Mamma. Någons mamma. Hennes mamma. Som vi utvecklats på denna månad. Nu har min tös till och med vuxit ur sin lilla mössa och bodiesarna i de minsta storlekarna. Det är så man blir lite tålig av hur fort tiden går. 

 Nu sitter vi alla nersjunkna i soffan och jäser efter middagen. Vi kollar på mästarnas mästare och jag ska alldeles strax gå och lägga på en ansiktsmask. Är det inte bästa sättet att avsluta veckan? En kopp te, lite egentid i badrummet och sen lite kvällsläsning i den bok som för tillfället ligger på sängbordet. Vi är alla väldigt trötta här idag. Två nätter med inte sådär jättemycket sömn så jag tror hela lilla familjen ska ta och knyta sig tidigt idag. Bädda ned oss och slött lyssna med ett halvt öra på Agenda. 

Imorgon är en ny vecka. Vi inleder med BVC och kontroll av krypis förmåga att fästa blicken. (Ja, vi har legat i hårdträning den gångna veckan). Denna vecka tror jag minsann jag ska inleda projektet ”fixa balkongen”. Just nu finns det inte ens den minsta pinal där. Och så kan vi ju inte ha det!

1 maj – en riktig vårdag

Efter en skön massage där varenda spänning i nacke och rygg knådades ut kände jag mig lite som en ny människa! Sen stod jag där i solen och väntade på min lilla familj. Det är verkligen som att vara nykär. När jag på långt avstånd såg David komma gående med vagnen så fanns det knappt plats i magen för alla fjärilarna. Min lilla familj. Just 1maj var vi även förärade med besök från farmor och farfar. Vi var riktigt våghalsiga och åt lunch på stan i solen och gick till och med inom en butik. Vår lilla tös sov lugnt i vagnen hela tiden. Men snart måste jag exponeras för det som känns så stort just nu. Byta blöja på en plats som inte är hemma (eller hos någon man känner). Men, det ska väl gå det med. Farmor berättade betryggande att hon till och med lyckats byta på David när han var stående, på en flygplats. 

Efter farmor och farfars besök var det dags för lite helgbad. Alltså, jag hade kunnat bada henne varje dag! Det är så fantastiskt. Hon blir som en helt annan människa. Och efteråt då! När vi låg och luftade den lilla nakna perfekta kroppen och smörjde och masserade och lyssnade på musik. Vilken grym stund! 

Vilken lyx att vi har båda våra föräldrar så himla nära. Och roligt för dem att de kan träffa krypis så ofta så att de inte missar för mycket av hennes utveckling. För det är galet, det händer verkligen nya saker varje dag.

Här i Malmö lyser solen starkt och vi ska snart ta lilla familjen på en solig promenad ner till havet. Köpa med oss vars en kaffe och titta på min syster och svåger som ska tävla i Toughest. För er som inte vet vad det är så är det en riktigt köttig sporttävling där de ska springa och ta sig över en massa hinder. En del är riktigt skräckinjagande faktiskt! Hmmm, nej jag håller mig till mina powerwalks med vagnen. Det räcker fint för tillfället!

Rikta världens största tack!

 Oj, det var en ledsen Frida som bloggade det senaste inlägget. Men så kom era kommentarer, både här på bloggen och på Facebook och det var så härligt och underbart. Det här, att inte känna sig ensam. Att någon annan känner likadant och att man har ”normala” tankar och känslor. Sen skadar det inte att jag har vad som hands down måste vara jordens bästa mamma. Jag messade henne igår att jag var ledsen och 20 minuter senare stod hon utanför dörren. På frågan om hon inte behövde jobba svarade hon bara glatt ”jag flexar”. Alltså, då sprängs bröstet! Hjärtat får inte plats. Sen pratade vi länge. Vi kom fram till att mitt stora besvär nog inte är sömnbrist utan den sjukaste spänningshuvudvärken. Så på mammas inrådan bokade jag två behandlingar på en gång. Imorgon är det jag som blir knådad i 45 minuter. Hallelujah!

Efter att både mamma och David gett min ömma rygg en omgång och jag fick sova mellan 20.00-21.30 och sedan mellan 00.00-05.30 känner jag verkligen hopp om livet. Det är väl egentligen ofattbart hur sömn får en att vilja öppna fönster och vråla att Jesus måste leva. Medan för lite sömn får en att hulka fram att det här med barn var en förjävla dålig idé. ”Vad tänkte vi pååååå David!?”. Och sen när man fått sova. ”Jag tar tillbaka allt. Hon är ju ett perfekt mirakel”. Och sen pratar vi om att är hon inte lite väl tidig i utvecklingen? Typ geni-nivå? Känns hon inte ovanligt smart för att bara vara drygt 4 veckor. Sen håller det på såhär, upp och ned, fram och tillbaka. Det gäller nog att bara vänja sig. 

Här på bilderna ser ni en livräddare. Babybjörn one. Strålande! Krypis somnar direkt, jag får händerna fria och min rygg tar inte så himla mycket stryk. Lilltösen ligger bredvid mig och sover och jag kollar Gomorron. Jag har till och med lyckats bre mig två mackor och göra kaffe. Men tillbaka till Babybjörnen. Tack vare den har tvätten underlättats så mycket. Nu spänner jag på henne och sen kan jag knata upp och ned till tvättstugan och stå där nere och fixa. Perfekt ju! 


Tänk vad lite skärgårdsluft kan göra

 Vilken helg vi haft. 6 vuxna och en liten krypis har varit uppe i vår sommarstuga. Det har varit full rulle och det har både joggats, cyklats, spelats golf, storhandlats, grillats och jag passade istället på att sova lite middag och läsa halva hypnotisören. Lyxen i att kunna läsa en bok sådär länge. Som jag saknat det. Krypis har också njutit av skärgårdsluften. Och så har hon kelat hos både mormor, morfar, moster och morbror. Det är inte klokt vad den lilla gullungen får kärlek. Och som hon plirar på familjen. Man undrar ju vad hon tänker. 

 Den söta drägglisen kommer från polarn & pyret. Resten av outfiten är ärvd och presenter. 

 Men nu är vi hemma i lägenheten och det är riktigt härligt. Borta bra men hemma bäst. Vår lilla tös sträcksov i 5 timmar och har nu fått mat, ny blöja och fått på sig den lilla pyjamasen med grodor på. Jag har fått tid att måla naglarna (första gången på flera flera veckor) och vi har ätit pizza. När allt klaffar såhär så känns det ju nästan oförskämt härligt att ha en liten en. Sen, när sömnbristen är som värst, sitter jag med en frisyr som närmast liknar ett fågelbo och hukar fram att hon nog inte aaaaalls gillar mig och att hon haaaaatar mig. Ja, ni hör ju. Det är aldrig en stund hos familjen Svensson/Johansson där känslorna är någorlunda balanserade. 

 Imorgon återgår David till jobbet och vi töser ska fly solo. Det ska nog gå bra men det känns lite läskigt också såklart. Det har varit så himla himla hiiiimla härligt att ha David hemma så länge. Det har verkligen varit en underbar tid för oss tre. Bara mysa och kela, ja förutom den första kaotiska veckan när jag ville stoppa tillbaka henne in igen. Det var ju bara så läskigt. Men nu, nu känner vi oss riktigt sturska. Jag och krypis ska till BVC-Pia imorgon igen och vi hoppas på tummen upp igen. 

Nu ska jag ta min lilla familj, kolla på Agenda och sen bädda ner oss alla i sängen. Sen ska vi ligga där och bara vara nära. Jag ska läsa lite mer i min bok och så hoppas vi att alla sover gott. 


3 veckor fyllda

 Idag är vår lilla påskkyckling hela tre veckor. Känns som jag skrev samma mening, om två veckor, för typ några timmar sedan. Det är helt ofattbart hur en sådan liten människa kan sätta två fullvuxna människor i total sysselsättning. Poff, så har tre timmar gått och ingen vet vad man gjort på den tiden. 

 Det är nog nacksskott på att skriva följande mening, men vilken lyxbebis vi har fått. Hon äter vid typ 12 på natten och sover sedan 5-6 timmar. Äter igen vid 6 och sen sover vi alla till 9 och då äter hon igen. Morsan och farsan får ju sovmorgon alltid känns det som. Dock är det säkerligen så att inget varar för evigt så vi passar på att njuta just nu. Vem vet hur den lilla krabban sover om några veckor? Det är alltid så underbart när hon vaknar. Jag saknar henne när hon sover och vill alltid peta lite på henne när jag tycker att nu har hon väl ändå sovit lite väl länge. Sen när hon vaknar och jag får lyfta upp henne mot mig och kyssa hennes huvud och lukta på henne, det är den bästa stunden. 

 Idag är jag lite nervig. Vi ska på vår första lite större bilresa och åka hela långa vägen till sommarhuset i Blekinge skärgård. Det är ju löjligt hur mycket packning man måste ha med sig. Det är babyskydd, vagn, badkar, enorma mängder ombyten, blöjor och nappar, D-vitaminer, krämer, babyolja och gud vet allt. Målet är att komma iväg vid typ 13.00. Om vi är iväg vid 15.00 är det en stor succé tror jag. 

Det blir bra får vår lilla krypis. Skärgårdsluft, en hel helg med mormor, morfar, moster och morbror. Och vi föräldrar får tid till att duscha, äta i lugn och ro och kanske läsa en bok eller tidning. Det blir en riktig lyxhelg för alla. <3

Att bli någons mamma

Det är tur att man i början lever dag för dag, ibland minut för minut, för om man skulle börja tänka på att man nu är någons mamma för alltid så är det lätt att man skulle bli alldeles skräckslagen. Vilket ansvar man har tagit på sig när man valde att sätta ett barn till världen. Å andra sidan är det också det mest fantastiska äventyret. Tänk allt jag och denna lilla tös kommer hitta på. Vem kommer hon bli? Vilka intressen får hon? Hur kommer hon se ut? Kommer de där blågrå ögonen bli bruna som mamma och pappas? Även om jag vet att den här spädbarnstiden är försvinnande kort, och att man verkligen ska njuta av den, kan jag inte låta bli att längta lite framåt. Hur blir det när hon kommunicerar, pratar, kryper och sen går? Vilket äventyr vi är på!

Idag smiter jag till vårdcentralen och kollar blodtryck och blodvärde. Tur att David fortfarande är hemma så han kan vara med henne. Man vill ju inte så gärna ta med en spädis till en plats där alla är sjuka. Sen har Davids 2,5 vecka gått och på måndag börjar han jobba igen. Då ska jag och lilla tösen fly solo. Men det ska nog gå bra. Hon är verkligen en snäll bebis. Inte mycket gnäll eller gråt och hon är förnöjd. Förutom när hon är hungrig. Då blir det ett jäkla liv och man får mata fort som attans. 

Imorgon fyller hon tre veckor. Och jag ska sätta mig ned med David och titta honom djupt i ögonen för barnet behöver få ett namn!

1 8 9 10