Archive of ‘Livet’ category

Min senaste Parisresa, den första dagen

paris dag 1 - 1-1
Tjohoo äntligen! Alltså orimligt pepp på att visa er bilderna på min senaste Parisresa. Jag åkte på tjejweekend med min mamma och min syrra. Så många tjejresor mamma gjort med oss! <3 Vi åkte iallafall på torsdagen och landade i ett lagom höstvarmt Paris. En snabb sväng till hotellet och sedan ut på stan.
paris
Vi hade köpt biljetter till den stora Diorutställningen och tur var väl det för kön var enorm. Men den kunde vi lyckligtvis segla förbi med våra biljetter. Detta var den mest magnifika utställning  ever. I princip alla haute couture kläder som gjorts sedan Dior startades av just Christian Dior.
paris dag 1 - 3-1
Det var sjukt mycket folk men efter en stund glesade det ut och jag kunde få en riktigt bra överblick på utställningen.
paris2
Alltså döööör! Klänningarna är alltså från 50-talet till nutid och man kunde verkligen se hur senare designers inspirerats av det tidigare arvet från 50- och 60-talet. Handsydda plagg, med varje pärla och broderi ditplitad för hand, i de vackraste och mest exklusiva tyger. Det är inte kläder. Det är konstverk.
paris3
Så otroligt coolt att få Diors nutida fashionhit i form av t-shirten ”we should all be feminists”. Alltså japp, check på den! En stor behållning av utställningen var att den var i en sådan vacker byggnad.
paris dag 1 - 6,7-1
Här satt en av Diors väskmakars som framför publik visade hantverket som ligger bakom en sådan här väska. Jag kan verkligen förstå prislappen på lyxväskor nu. (Då vill jag lite out of the blue påpeka det orimliga i att Louis Vuittons klassiska väskor är SÅ dyra och inte är av läder. Den svider tycker jag).
paris dag 1 - 6,7-2
Här var en hel vägg fylld av haute couture plagg i stadiet efter skissen på pappret. Då draperas och sys klädesplagget upp på ett billigare tyg så att designern får en bra överblick. Jag blev så inspirerad. Jag vill också fylla min garderob av denna konst. För en sekund försvann lagom-svensken i mig och jag ville bara vara som Carrie Bradshaw i Sex in the City. ”I like my money were I can see it, hanging in my closet”. Typ så!
paris4
Jag var rätt lagom i min outfit också. Med tanke på att vi gick 4 mil på fyra dagar var gympaskor ett måste. Jag kände mig som en muslort bland smaragder när jag kom in på avdelningen med glittriga röda-mattanklänningar. När jag kom in i denna överdådiga sal, där det glittriga oavbrutet överallt och musiken spelade ut vackra toner fick jag faktiskt tårar i ögonen. För kläder kanske du undrar? Ja och Nej. Det är ju de mest magnifika kläder och en stor del av vår historia.
paris5
Den vita klänningen till höger är alltså DEN klänningen som Jennifer Lawrence bar när hon vann sin Oscar. Det är alltså DEN klänningen i vars släp hon trasslade in sig och ramlade i trappan på vägen upp för att ta emot sin statyett. Det är en ikonisk klänning. Jag stod vid klänningar där just den bars av Princess D och just en annan som bars av Elisabeth Taylor. För mig känns det helt sjukt coolt.
paris dag 1 - 11-1
Efter en alldeles magnifik utställning började vi traska tillbaka mot området vi bodde i, Marais. vi bor alltid där, ja, till och med på samma hotell, Hotel Turenne le Marais.
paris dag 1 - 11-2
Ute skymde det och vi promenerade sakteligen. Om vi såg en butik som såg fin ut smet vi in där.
paris dag 1 - 11-3
Det är exakt detta som är så vackert med Paris. Ett tu tre kommer man in i gränd som ser ut som något taget ur en film. Vi hade sådan otrolig tur med vädret under hela resan förutom just här. Det började smådroppa och vi var rätt trötta i fötterna och inte helt middagsredd så vi slog oss ner på en uteservering. OCH Bom, ja jäklar vad det började regna. Det smattrade och porlade.

paris6
Vi satt där och tryckte ett litet tag, tills det blev för kallt och vi smet in. Mamma och Paula drack Cava och jag beställde in vad som visade sig vara den vidrigaste drinken i mannaminne. Det var som att dricka tandkräm! Men den lät så smarrig i beskrivningen. När regnet dragit förbi och magarna började kura gick vi vidare.
paris dag 1 - 13-1
Den lokala floristen kilade snabbt upp i ett trapphus för leverans av blommor. Och vilka blommor sedan!
paris dag 1 - 13-2
Det är liksom alltid svårt att veta om man ska titta upp, rakt fram eller ner när man promenerar runt i Paris. Allt är precis lika fint.
paris dag 1 - 13-3
Varenda skylt är som ett konstverk. Vi spatserade runt i jakt på en resturang som kändes mysig och fick en riktig jackpot. Vi åt på en restaurang där vår servitör såg EXAKT ut som Grey i Fifty shades-filmen. Hehe.  Eftersom det var mamma födelsedag bjöd vi henne på middagen och tipsade servitören generöst. Charkbricka till förrätt och sedan vars en huvudrätt. Gott som den Parisiska maten alltid är.
paris dag 1 - 13-4
Mina fina kvinnor! Vi promenerade sedan hemåt till hotellet där vi var uppenbart mycket trötta. Jag ringde hem till David som hotade med att lägga på luren om jag inte slutade skrikgarva i telefonen. vi hade sådana sjuka skrattattacker. Stackars våra rumsgrannar som satt upp skylten stör ej på sin dörr. Vi släckte lamporna och försökte sova, men jag kunde hela tiden höra de andra som försökte kväva det bubbliga skrattet och jag gjorde samma sak.

En mycket fin första dag i Paris.

Klarade jag min advokatexamen?

advokatexamen
Guuuud jag vet knappt var jag ska börja. Jag var i Stockholm igår och gjorde min advokatexamen. Om jag klarade den? I slayed it! Så ja, jag klarade det. Vilken lättnad och glädje. Tjoff tjoff hem med tåget till Malmö. David och Estrid hämtade mig och så körde vi hem till huset. Vilken njutning att få komma hem till sitt egna hem. Spola framåt några timmar och jag sitter här i soffan med Estrid. David har precis blivit överraskad med att grabbgänget hämtade honom. Det är dags för svensexa och jag och Estrid ska ha tjejhäng.

Tillbaka till min advokatexamen. Jag var SÅ nervös, men det var faktiskt inte så farligt. Mina examinatorer var snälla och det kändes som att de ville att jag skulle klara det. Kollegorna som gjorde provet med mig var stöttande och fast vi aldrig träffats innan var det KRAM och GRATTIS till dem som klarat det.

Jag är så back med bloggen och vet knappt i vilken ände jag ska börja. Jag tänker att ett steg i taget brukar bli bra. Så jag håller här för idag. Jag vill fixa här hemma, dricka kaffe och skrota runt i mjukisbyxor. Attackpussa min dotter, storhandla, duscha och laga en god middag. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd under dessa extra stressiga dagar. Jag har verkligen känt mig stärkt.

Nu kan jag kryssa av min advokatexamen. Vilken grej. En enda del återstår och det är att ansöka om inträde till advokatsamfundet. När de godkänt min ansökan får jag äntligen titulera mig ”advokat”. Jag är så otroligt nära mitt mål nu.

Men först kaffe och soffmys framför netflix.

1 månad kvar tills vi gifter oss

en månad kvar tills vi gifter oss
Idag är det en månad kvar tills vi går ner till altaret och blir man och hustru. Det är på tiden, jag har kallt David min man hur länge som helst. Jag är så glad att jag ska få gifta mig med just denna person. För mig som arbetar mycket med människor som lever i dåliga relationer och genomlider slitsamma vårdnadstvister får jag ibland frågan om jag inte oroar mig hur det ska bli i min egen relation. Svaret är ett solklart nej. Och det är på grund av något så klyschigt som att David inte är som alla andra. Men han är verkligen inte som alla andra. Han är mjuk och mild, varm och tålmodig, rolig och otroligt snäll.

Han retar gallfeber på mig, det gör han. Men han får mitt hjärta att explodera tusen gånger oftare. Jag är så lycklig med David. I 10 år har vi varit ett par och gått igenom högt och lågt, vi har strävsamt tagit oss igenom svårare stunder och lustfyllt levt genom de fler goda stunderna. David har gjort mig till en mycket bättre människa, till en lyckligare människa och till en tryggare människa. Jag har alltid varit en person som gillar kreativa saker men med Davids inflytande kom kameran in i mitt liv. David är en väldigt bra fotograf och en duktig musiker och det är fint att se hur en på riktigt kreativ person funkar. Hint hint, de har ibland huvudet i det blå.

Det är en ära att få bli Davids hustru. Det är helt crazy att han, av alla kvinnor på denna jord, vill ha just mig. Tillsammans har vi följt våra drömmar och vi har en bra trackrecord och mycket att vara stolta över. Det bästa är ju såklart Estrid. Tänk att vi skapat denna lilla människa tillsammans. Hon är verkligen ett kärleksbarn. Jag vet att allas kärlekar är lika starka och unika men jag känner ändå att INGEN kan väl ha så stark kärlek som vi? Det kan väl ändå inte finnas några som är mer kära än vi? Men det finns det ju såklart. Men visst är det fint att känna att man efter 10 år fortfarande är kär. Inte varje dag hela dagarna, men någon gång varje dag.

Och nu ska vi bli man och fru, han och hon, Mr and Mrs, och även om bröllopsplaneringen är något stressig så får tanken på att bli hans fru mitt hjärta att slå hårt men min mage att bli inbäddad i bomull. För festen är inte det stora, det stora är att vi blir VI och det är allt jag någonsin drömt om.

Och on another note, idag ska jag på första hårkonsultationen hos frisören. Nu ska den perfekta bröllopsuppsättningen skapas. Om jag är pepp? Hahah, eh ja!

Vanliga tankar en vanlig dag

hustankar-1
Jag ligger här på soffan och pustar ut. Vardagen går som på minutschema. Hämta Estrid, köra hem, tvätta händer, byta blöja, tvätta händer igen, laga middag, och suprise jag dammsög hela huset, bada Estrid, borsta tänder, natta och så poff egentid. Då ska man diska, vika tvätt, mangla, planera bröllop, blogga, examensplugga och gud vet vad. Men jag tar ett steg tillbaka. Jag ska nyansera mitt mående. Jag mår inte dåligt men jag har olust i kroppen. Stress och oro och många för mig ganska ovanliga tankar om att jag borde det ena och det andra. Men jag vågar inte pusha mig själv. Jag vill inte det heller. Jag vill göra sådant som jag mår bra av. Titta in hos er. Åh, vad jag uppskattar er. Jag brukar alltid svara på alla kommentarer men just denna period så hinner jag inte det, men du ska veta att jag läser varenda en och känner mig faktiskt, jag vill dra det så långt som älskad. Omhuldad. Omtyckt. Det får mig att må otroligt bra.

Jag tittar in här och läser vad ni skriver, och skriver till er. Sen ska jag gå och lägga mig och läsa. Min huvudvärk är inne på dag 6 och det är uteslutande spänningshuvudvärk. Jag tror på att vara snäll mot mig själv. Att hacka på mig själv för att jag inte pluggar, manglar eller bloggar mer kommer inte vara produktivt. Jag gör så gott jag kan utifrån de förutsättningar jag har nu. Och det är helt ok.

Vad tror du om det? Te och bok, det är jag värd va?

2,5 år och 100 års erfarenhet

estrid 2,5-1
Denna gulliga lilla person är idag två och ett halvt år. Det är otroligt att det redan gått 2,5 år sedan hon kom till oss samtidigt som det känns som att vi alltid haft henne. Att få barn är verkligen en vattendelare av livet innan och efter. Och på många sätt är livet mycket slitigare nu efter barn. Oj vad jag ibland är trött, irriterad, nedstänkt, skrikig, gråtig, uppgiven, och sa jag trött? Men å andra sidan så känns det som att mitt liv nu är komplett, att jag fått meningen med mitt liv. Jag har alltid drömt om att vara mamma, att uppfostra, omhulda, utveckla och älska. På vissa sätt blev jag den mamman jag drömde om och på andra sätt inte. Jag är världsbäst på att överraska, laga favoritmat, göra livet speciellt och läsa och mysa vid läggning. Men jag är usel på att leka, vara på lekplatsen och komma ut och göra grejor. David är bättre på att komma iväg till simhallen, springa på lekplatsen och busa här hemma.

Det känns som jag fått 100 år av erfarenheter. Jag har förändrats som person sen jag blev mamma och jag har på dessa 2,5 år förändrats mycket som mamma. Jag har också fått öva mig och utvecklas i den rollen. Det som är tydligast under dessa år är att jag blivit bättre på att sänka kraven och tänka att det räcker med good enough. Jag försöker mota bort dåligt samvete och unna mig själv att tänka att jag faktiskt är en bra  mamma. Det finns så många kvinnor som alltid går runt med dåligt samvete och det är sådant slöseri med människokraft. Jag tänker att mitt barn är tryggt och glad och det borde vara kvittot på att jag gjort rätt för just henne.

Det är så tydligt nu att den personligheten Estrid har idag hade hon sekunden hon kom ut från mig. Denna lilla, men ändå så stora person har kraft, empati, humor och bestämdhet. Hon får mig att skratta högt rätt ut ofta ofta, och hon får mig att bita ihop mina käkar och andas i fyrkant vid andra tillfällen. Ibland vill jag bara brista ut i gråt för kärleken till henne gör ont i mig. Jag kan ibland få hjärtsnörp av hur himla stolt jag är över henne. Och när jag sätter mig ner här, och verkligen tänker efter, så är det så självklart. Vad gör väl tvåårstrots när man samtidigt har ett barn som säger förlåt när hon gjort fel. När hon säger att hon älskar mig, kallar mig för lilla mamma och torkar mina tårar om jag är ledsen. Vad gör väl denna envishet när vi samtidigt har denna lilla människa som får oss att skratta så vi kiknar. Skulle jag byta någon av hennes sida mot någon annan? Nej, självklart inte. För hon är den perfekta pusselbiten i vår familj. Vår lilla Estrid Viola.
estrid 2,5-2

Det bästa med hösten

det bästa med hösten-1
Jag gillar verkligen hösten allra bäst. Det är som att livet, naturen och själen verkligen får en chans att andas ut. Dra sig tillbaka. Återhämta sig. Sommaren är väldigt hektiskt. Det ska släpas på picknickkorgar, det blir sena kvällar med grillmiddagar och det ska aktiveras något förfärligt. På hösten får man lov att bara vara. Igår strosade vi i parken och plockade kottar, pinnar, ekollon och kastanjer. Vi släppte syrrans hund lös och det var ett trivsamt ljud när hunden sprang jämte oss medan vi andra sakteligen promenerade. För att inte tala om färgerna just nu. Det är så omhuldande med de varma färgerna. Det är precis vad jag behöver just nu.

Jag vill vara inomhus, tända ljus och värma frusna fötter i fårskinnstofflor. Jag vill ligga under en filt i biblioteket och försvinna in i bokens värld. Jag vill rita och pyssla med Estrid medan radion tyst står på i bakgrunden. På hösten är maten och också omhuldande. Den är kryddig och mustig, varm och rejäl. Den värmer kroppens insida och själen.
det bästa med hösten-2
Jag sitter i biblioteket nu och skriver till er. Vår morgon startade med Estrids gymnastik och nu är de och handlar. Huset är tyst och lugnt, ljusen värmer mig och regnet slår försiktigt mot fönsterrutan. Jag trivs bäst hemma. Jag älskar mitt hem. Och på hösten får man lov att stanna hemma hur mycket man vill. Inga måsten, bara ett omfamnande hem.

Idag ska vi fira min morfars födelsedag. Det känns fint. Jag har älskar när hela min familj samlas. Estrid vill rita en teckning till opa och har beställt en kalasfläta i håret. Jag ska strax gå ut i köket och påbörja en kycklinggryta till lunch. Vädret kräver en sådan rätt. Idag är just en sådan familjesöndag som jag drömde om för många år sedan. Fritidsaktiviteter, rutiner, kärleksfullt tillredd gryta, ett eget hus, ett stilla regn och en egen familj.
det bästa med hösten-3

Sömn, Netflix och tacksamhet var receptet

godmorgon-1
Era kommentarer har varit helt magiska på sistone! Tack så himla himla mycket. Vet du, att du gör mig verkligen stor på insidan. Från att ha varit sjukt deppig och villig att stänga affären så känner jag mig nu helt omgiven av kärlek och omhuldad, omstoppad, påhejad och omtyckt. Och det är bara tack vare er som läser och de fina kommentarer ni skrivit.

Fredag och jag har en halv jobb-med-blogg-dag. Estrid ska vara på föris i fyra timmar och då har jag lite tid att jobba, men jag tar nog en av helgens dagar att fixa lite. Jag åker till Paris nästa vecka och jag är i valet och kvalet om jag ska blogga när jag är där. Jag tror jag tidsinställer ett inlägg om dagen när jag är borta, och sen bloggar jag om Parisresan när jag är tillbaka. Då ger jag mig själv chansen att verkligen koppla av i Paris och bara vara, njuta av tiden med min mamma och min syster. Jag tror det blir så. Ni får några roliga inlägg när jag är borta och sen kommer massa Parisinlägg därefter. Hur låter det? En bra överenskommelse?

Jag har en rolig nyhet jag kan dela med mig av. Provvalet i Skåne är nu avgjort och på min riksdagslista kom jag på plats fem! En fantastisk placering när man sysslat på politik så kort tid som jag gjort. Det visar verkligen att politiken jag bedriver är populär och omtyckt hos mina partikamrater och att de känner förtroende för mig. Nästa steg är nu att valberedningen ska spika de riktiga riksdagslistorna som ni som väljare sedan röstar på i det riktiga valet. Jag tillhör valdistrikt ”södra skåne” i vilken flera kommuner ingår. I min kommun, Vellinge, var jag den politiker som kom högst på provvalslistan. Helt fantastisk. Jag är ärad och lite chockad, men samtidigt väldigt stolt. Jag känner att jag jobbar hårt och är glad att min politik och mitt budskap når ut.

Ha nu en fin fredag, kanske vi hörs mer senare.

Och du, jag är så tacksam för dig. Du är verkligen en så viktig del i det systerskap som finns här i denna blogg. Utan dig vore bloggen inte det den är, och jag hade inte känt mig så stor på insidan som jag gör idag.

*tusen emojis med hjärtögon*

Långjäst kastrullbröd

långjäst kastrullbröd-1
Här kommer för ovanlighetens skull en bild fotad med min mobil. Men jag var bara tvungen att föreviga detta bröd. Ett bröd som fick jäsa över natten och sen tillagades det i en gjutjärnskastrull i ugnen. Så himla bra grej. Det gjorde att skorpan blev riktigt hård och fin och insidan alldeles vit och fluffig.

Jag vet inte riktigt vad som hänt med mig. Jag känner lite att luften gått ur mig. Jag vet att det är för att det bara är för mycket just nu. Jobb, blogg, politik, bröllop och hus och hela hela tiden någon som vill något, behöver något eller ska ha något. Det enda jag kan göra är att beta av en sak i taget. Om två veckor åker jag till Stockholm för att avlägga min muntliga examen hos Advokatsamfundet. Detta krävs för att jag ska kund få godkänt på min ansökan om inträde i samfundet och därmed bli godkänd som advokat. Och det känns riktigt jobbigt. Jag har alltid hatat att göra prov och det här riktigt ligger över mig som en våt filt. Egentligen ville jag inte ens skriva om det i bloggen för ”tänk om jag inte klarar det! Då måste jag erkänna det för alla”. Men nä, jag vägrar tänka så. Om jag inte klarar det så gör det mig inte till en dålig människa. Det innebär bara att jag inte klarade det och det är okej att inte klara allt. Man kan få fler chanser. Men oavsett så gnager det där provet i mig. Det gör mig olustig till mods och jag känner att jag har nära till tårarna. Bröllopsplaneringen känns lite jobbigt just nu och kvällarna försvinner i oändliga nattningsrutiner. Att få på Estrid pyjamas, borsta hennes tänder, läsa en bok och invänta sömn tar evigheter. Och jag får panik av att jag inte hinner med någonting.

Jag känner att det påverkar bloggen vilket gör mig ledsen. Jag är rädd att ni ska tycka den är tråkig och sluta läsa. Att jag inte längre är den där peppiga och motiverande bloggerskan som ger er livsglädje och inspiration. Jag kämpar på, det gör jag. Men just nu känns det som att jag inte hinner med och inte räcker till. Jag vet att det går över imorgon, eller i övermorgon eller nästa vecka. Det känns ju inte alltid såhär. Det är bara svårt att skaka av sig känslorna när man är mitt i det.

Idag bloggar jag bara detta inlägg. Jag tror jag måste samla mina tankar lite.

Kram på dig min fina vän!

 

Då var det dags för inskolning igen

börjar ny förskola-1
Igår påbörjade David inskolning med Estrid på nya förskolan. Och idag är jag hemma med Estrid för inskolningens andra dag. Vi var på föris mellan nio och halv elva och jag är så glad och tacksam för den fina förskola vi fått. Än så länge känns allt hur bra som helst. Efter pannkakor till lunch dricker jag nu lite kaffe och Estrid kollar lite på tv. Jag är fortfarande rätt slut efter helgens Stockholmsvistelse och är nöjd med en lugn dag hemma.

Oj som jag suger i mig mitt kaffe, allt i hopp om att piggna till. Har jag tur vill Estrid sova lite middag snart, men det är väl mer troligt att helvetet fryser till is först.

Jag är ändå så stolt över Estrid. Hon har lämnat gamla föris och alla kompisarna där, flyttar från lägenheten och hux flux hamnat i ett nytt hus och nu då, en ny förskola. Men hon är så himla duktig och tålig. Mammas lilla gullegroda!
börjar ny förskola-2

Nu längtar jag hem efter denna gulliga

längtar hem-1
God morgon!

Här sitter jag på hotellet i Stockholm och blir full i skratt över att jag längtar hem till Estrid. Ni vet ju hur jag har pratat om hur skönt det ska bli med egentid jadijadijadi och nu… nu när jag har den här egentiden så vill jag bara hem. Moderskapet i ett nötskal antar jag.

Igår på tågstationen när David och Estrid vinkade av mig försökte jag vara stoisk. Hej då, mamma kommer imorgon. Jag älskar dig. Men när jag såg en liten människa, iklädd pälsväst, rosa gummistövlar och toppluva, ridande på pappas axlar, försvinna uppför rulltrappan så sved tårarna. Jag ska bara vara borta en natt!? Herregud, om några veckor ska jag till Paris och vara borta tre nätter!
längtar hem
Men titta på henne! Det största miraklet någonsin! Jag vet att de fortfarande sover där hemma. Om någon timme kan jag äntligen ringa FaceTime och säga god morgon! Fast ni ska veta att det då inte råder någon nöd på mig. Härligt hotell, coola kvinnor, möte på riksdagen och snart hotellfrukost! Och vi pratar politik på längden och tvären och det är så himla skoj! Att få tycka och att få tänka, slipa argument och stå för en åsikt. Man växer verkligen som person.

Men nog ska det bli skönt att komma hem ikväll och få lyfta över den här mysiga lilla människan in till vår säng. Och sen ligger hon som en sjöstjärna i sängen och jag och David kurar upp på vars en sida om henne och ligger nära nära.
längtar hem-3

1 2 3 50