Brev till mig som tonåring

brev till min inre tonåring
Hej Frida!

Först vill jag säga att du är på väg mot något bra, men jag vet att det inte känns som det just nu. Men det där som finns i ditt bröst, det kommer leda dig dit du är menad att vara. Just nu går du dock åt fel håll. Och ibland vet du inte åt vilket håll du ska gå. Den där känslan du har av att du aldrig riktigt passar in, den kommer försvinna och du kommer att genuint uppskatta den verkligen är. Du kommer inse att du inte är en partyprinsessa trots allt och att det är hemma som du trivs. Och den där rädslan för att vara ensam, du kommer börja älska den när du inser att du är en introvert person och inte alls extrovert som andra påstår.

Jag kan inte be dig sluta med något eller påbörja något för jag vet att du måste gå igenom allt för att komma ut på andra sidan som den Frida du är menad att vara. Du kommer ha roligt, men du kommer också ha det svårt. Tonåren kommer vara kämpig för dig. För ivrig att slå dig fri och förtöjd av regler och krav. Du känner att du gör rätt men inte får mer frihet, det kommer leda till att du överdoserar din frihet när den väl kommer. Men var lugn, även friheten kommer du lära dig hantera på ett bra sätt.

Du kommer åter få känna dig stolt över ditt goda läshuvud och du kommer att bli jurist. Precis exakt som du alltid drömt om. Du kommer inte bli arkeolog, tandläkare, skådespelerska, DJ, rockstjärna, sångerska eller något av det andra du nu så hett drömmer om. Men du kommer bli politiker, en feministisk sådan, och du kommer bli bloggare!

Du träffar inga bra killar. Så är det bara och jag tycker faktiskt du ska skita i dem allihop. Du har inte heller så bra vänner så strunta i dem också. Om jag är ärlig så väljer du att träffa rent för trasiga människor, rent för ytliga människor och de uppskattar dig inte. De gör faktiskt inte det. Det kommer att förändras till det bättre. Den stora kärleken finns och han heter inte Johan, Anders eller Mikael. Han heter David. Ni kommer flytta ihop tidigt och fort, trots allas pessimistiska utrop. Ni kommer få barn och ni kommer till och med gifta er. Han är en sån kille du tycker är mesig. Men han är inte mesig. Han är snäll, feminist och respekterar kvinnor.

Du kommer aldrig bli smal. Du kommer bli mer tjock än vad du är nu. Du är jättefin men har svårt att förstå det. Du har usel självkänsla. Ditt självhat kommer leda dig ut på en jobbig resa kantad av destruktivitet och bantning. Och den kommer bara göra dig än mer ledsen och än mer tjock. Du kanske aldrig blir fri från dina kroppsmonster, men det kommer bli enklare. Och du kommer få en dotter och hon blir din stora motivation att må bra på insidan. Och kommer må bra. Det enda grus i maskineriet som finns kvar när du är 30 är utseendehetsen som ibland letar sig in och kan påverka dig. Men det blir obetydligt i det stora sammanhanget för du kommer känna en enorm lycka och tacksamhet varje dag.

Du tror mig inte nu, men du kommer vakna varje dag och känna att du har allt. Att inget behöver ändras och att varje dag är en gåva. Du kommer känna dig som queen of everything på insidan och känna dig snäll, stark och oövervinnelig. Ditt liv kommer vara precis det du drömt om och mer där till.

Så till dig, älskade Frida, vill jag säga att allt kommer bli som du nu drömmer om. Och det kommer vara du som möjliggör det. Ingen bekant, ingen kompis, ingen kille. Du behöver ingen för att nå din dröm. Du behöver enbart dig själv och du behöver lära dig att vara din egen bästa vän. För du kommer ta dig igenom en juristutbildning och du kommer fixa ett jobb, du kommer möjliggöra att du får arbeta med våldsutsatta kvinnor och driva feministisk politik. Och framförallt, du kommer vara hälften av den mest fantastiska lilla person. Din dotter. Du kommer döpa henne till Estrid och hon kommer vara den största kärleken. Och du kommer lägga ner mycket tid på att uppfostra henne, stötta henne och stärka henne.

Allt kommer bli bra. Finemang till och med. Underbart!

0

Related Post

12 Comments on Brev till mig som tonåring

  1. Josefine
    mars 28, 2017 at 10:10 f m (5 månader ago)

    Vad fint skrivet! Tänk om man visste sitt värde redan som tonåring…

    Svara
    • Frida G Svensson
      mars 28, 2017 at 8:12 e m (5 månader ago)

      ja du, så mycket lidande man hade besparats! =)

      Svara
  2. Linda
    mars 28, 2017 at 10:51 f m (5 månader ago)

    Vad fint skrivet av dig ja tonåren de är ju en av de jobbigaste tiderna i livet man vet inte riktigt vad man vill.
    Ha en fin dag
    Kram Linda

    Svara
    • Frida G Svensson
      mars 28, 2017 at 8:12 e m (5 månader ago)

      ja, det var en tuff tid faktiskt.

      Svara
  3. Sara
    mars 28, 2017 at 11:45 f m (5 månader ago)

    Så fint!

    Svara
    • Frida G Svensson
      mars 28, 2017 at 8:12 e m (5 månader ago)

      Tack Sara!

      Svara
  4. Sandra Bergström
    mars 28, 2017 at 1:35 e m (5 månader ago)

    Ett sådant brev skulle man behöva få lite då och då under livets gång, tänker jag. Som en tröstande, lugnande och kärleksfull kram med ett litet löfte om att allting ordnar sig. Superfint.

    Svara
    • Frida G Svensson
      mars 28, 2017 at 8:13 e m (5 månader ago)

      Tack Sandra! Och ja, du har helt rätt. Men jag har börjat våga lita på att allt ordnar sig. I mina mörkaste stunder har det i slutändan blivit bra så jag förlitar mig på det numera. Att de tuffa tiderna kommer passera och att ljuset kommer tillbaka. Det blir enklare att leva då.

      Svara
  5. Angelica
    mars 28, 2017 at 10:54 e m (5 månader ago)

    Åh, Frida… du är så bra!

    Svara
    • Frida G Svensson
      april 8, 2017 at 9:46 f m (5 månader ago)

      <3 <3 <3

      Svara
  6. Sandra
    mars 29, 2017 at 11:21 f m (5 månader ago)

    Tack, det sista stycket behövde jag nu. Och kommer att behöva igen och igen och igen. Jag är uppväxt med ”du kommer aldrig att klara det” ”det där kommer aldrig att gå” och tror att jag är värdelös utan andra människor. Kämpar med det varje dag…

    Svara
    • Frida G Svensson
      april 8, 2017 at 9:47 f m (5 månader ago)

      Jag tror på att sätta upp små små delmål. I takt med att du klarar av dem kommer du mer och mer få känslan över att du faktiskt klarar det. För när man verkligen känner sig kapabel är det som en superpower!

      Svara

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Comment *