Posts Tagged ‘feminism’

Veckonytt #112

veckonytt1
God morgon!
Detta inlägg är tidsinställt eftersom min morgon rivstartar med en heldag i tingsrätten. Powerklackarna är på, naglarna är målade röda och läppstiftet är redo i handväskan. Det blir på alla sätt en grym måndag. Det är alltid viss anspänning och nerv inför en rättegång. Särskilt om den kommer på en med kort varsel, som denna gjorde. Men jag satt igår och förberedde mig och nu är jag redo att kämpa för min klients upprättelse.

På tal om upprättelse kickar vi igång veckans veckonytt med artikeln om massören Alma som tröttnade på kunder som bad om happy endings. Nu tar hon kontakt med männens fruar. Modig hon är som vågar, men sorgligt att det ska behövas.


Jag är BESATT av Linnea Henrikssons nya låt Småflickor. Wow vilken magisk feministisk powerlåt. Den här spelar jag på högsta volym på väg in till Malmö, kontoret och tingsrätten. Girlpower!
veckonytt3
Inget är så ofashionabelt som att frysa. Och visst går det att klä sig varmt och ändå vara superchic. Jag suktar efter den här tröja i silke. Varm, perfekt att bära under en tjocktröja eller över en skjorta. Love love love!
veckonytt4
Klackar i all ära, men ibland orkar jag inte. Om du som jag ska spendera jul och nyår med småttisar är det skönare med platta skor. Dessa drömmiga glitterskor från Valerie är högt upp på önskelistan.
veckonytt5
Om du ska unna dig lyxskor för årets julfiranden så satsa på dessa juveler. 
veckonytt6
Malmö symfoniorkester ska ha en hyllningskonsert för Ella Fitzgerald. Åh, det kommer vara magiskt. Jag ska se om jag kan fixa barnvakt och bjuda David på en datenight.
veckonytt7
Här har ni henne. Årets drömmigaste paljettklänning. I den här kommer nyår vara fab oavsett hur, med vem och på vilket sätt man firar.
veckonytt8
Mrs Mighetto, märket som gör de mest sagolika tavlor för barnrummen, kommer nu ut med en bokstavsbok. Perfekt för mig som är galet betuttad i illustrationerna och perfekt för Estrid som är galet betuttad i bokstäver. Hon är så duktig nu på att sätta ihop bokstäverna och vips blir det små ord. <3 <3 <3 
ELLE har gjort en trendguide på temat fest. Hallå! Love it!

Ha nu en fin start på veckan. Ta en kopp kaffe, släng på läppstiftet, sträck på ryggen och känn motivationen och glöden rinna genom kroppen. Let’s slay!

Boktips: Män visar kuken för mig av Caroline Hainer

män visar kuken för mig-1
Här har vi ett ypperligt tillskott till mitt feministiska bibliotek. Män visar kuken för mig av Caroline Hainer (här) handlar om dickpics. Varför skickar män snoppbilder? Vad betyder det? Är det något att vifta bort eller är det ett sexuellt övergrepp? Hur ska man hantera att få en sådan bild. Denna bok går igenom allt.

Jag har gjort en film om dickpics (här) och mina åsikter har inte förändrats ett dugg. Det är ett sjukt beteende. Det är förvånande hur många kvinnor som berättar att de fått en dickpic men hur få män som erkänner att de gjort det. Mitt enda råd till dig är att polisanmäla oönskade dickpics.

Det här är en bok som vi borde ge våra döttrar i julklapp. Unga tjejer idag tror att detta är normalt och något som man får räkna med när man är på nätet. Men det är så fel. INGEN ska behöva få en sådan äcklig bild in i den privata sfär som ens mobiltelefon utgör. Vi borde också ge boken till våra söner. Visa dem att manlighet kommer i olika former. Lära dem att bli feminister. Uppfostra våra söner att inte bli en man som skickar stoppbilder till höger och vänster.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den tar upp ett viktigt ämne på ett mycket lätthanterbart sätt. Jag rekommenderar varmt den här boken.
män visar kuken för mig-2
Vi har haft en sisådär natt i natt. En med mansförkylning och en med mardrömmar och sprattelben. Och ingen av dem var jag. Nu bullar vi upp med en härlig helfrukost. Firar att andra advent är runt hörnet och att vi har noll planer för den här helgen. Estrid har önskat att baka pepparkakor, David har önskat en middagslur och jag önskar mig mest familjetid. I helgen kommer jag jobba en hel del. Jag har bilder att redigera, en film att redigera och två större rättegångar att förbereda. Att jag längtar efter julledigt är inte en underdrift. Hur ska du spendera din lördag?

Ibland känns det som att jag räddar världen

ibland känns det som jag räddar världen-1
Ibland känns det som att jag räddar världen. Att arbeta mot våld i nära relationer är som ett arbete som aldrig har ett slut. Det är en aldrig sinande ström av kvinnor och barn som blir slagna av en man. Män som förföljer, kontrollerar, plågar, förgriper sig på, slår, hotar, förnedrar och dödar kvinnor och barn. Mäns våld mot kvinnor är en världspandemi som drabbar kvinnor i alla åldrar, länder och samhällsklasser. Många av dessa kvinnor är otroligt maktlösa. De är i deras mäns våld. Han kan skrämma dem, manipulera dem och bara rent allmänt göra tankarna röriga. Men han kan inte påverka mig.
ibland känns det som jag räddar världen-2
Jag är inte rädd för dessa män. Ej heller imponerad eller kuvad. Jag är den okuvbara kvinna dessa män älskar att hata. Och som de hatar mig i rätten när de märker att jag inte blir påverkad av dem. Den makten jag känner då är en makt som fyller varenda cell i min kropp. Då finns det bara att kämpa för min klient. Jag måste vara otröttbar för processerna kan vara långa och snåriga. Jag måste orka vara stark och modig i en process som faktiskt är läskig och har en stor insats. När de då går vägen är det den bästa känslan. Idag fick jag ringa en klient och berätta att barnen inte behöver träffa den andra våldsutövande föräldern mer. Att få lämna sådana här solskensbesked är värt mer än vad det finns guld på jorden.
ibland känns det som jag räddar världen-3
Idag firar jag små och stora framgångar på jobbet. Jag har slängt mig i soffan och lyssnar på Nina Simone och Billie Holiday, Ljusen är tända, David nattar Estrid och jag känner mig så bra. För ibland känns det som att jag faktiskt kan rädda världen. Ett litet steg i taget. Såhär känner jag sannerligen inte alltid i mitt jobb. Migrationsärendet har snarare motsatt effekt då det känns som att man inte kan hjälpa en enda stackare. Jag mår också bra för ibland räddar världen mig. Ni har visat mig och David sådan otrolig kärlek och omtanke sen jag berättade om vårt missfall. Jag känner mig så omhuldad och insvept i systerskap att det inte är klokt.
ibland känns det som jag räddar världen-4
Här har ni mig. Glad för att allt slit tillslut kan ge fantastiska resultat. Rättvisan kan verkligen skipas och människor får upprättelse. Jag ska fira mig själv med att köpa något härligt powerplagg. Sara Danius magiska blus står högt upp på önskelistan. Av priset går hela 1.000 kr oavkortat till organisationen GAPF (glöm aldrig Pela och Fadime) som arbetar mot hedersförtryck. En av våra viktigaste organisationer i Sverige.

Ha nu en riktigt njutningsfull fredag!

Boktips: Under det rosa täcket av Nina Björk

under det rosa täcket-1
En av de allra viktigaste feministiska böckerna av vår tid måste ändå vara under det rosa täcket av Nina Björk. Det är en bok som så genialiskt visar på hur genus konstrueras. Det betyder att från den dagen den lilla flickan får ett rosa täcke och den lilla pojken ett blått, så skapas kvinnligt och manligt. Boken är gammal. Den skrevs redan 1996 och man tänker att mycket borde vara daterat och föråldrat men icke. Boken är skrämmande aktuell även idag. Och särskilt prick just nu när vi ser konservativa värderingar få fäste runt om i världen och i Sverige. Feministiska värderingar sätts på prov nu i tider av abortmotstånd, hemmafruideal, inskränkningar av HBTQ-rättigheter bara för att nämna några.

På 1800-talet drev liberala feminister på den första stora feministiska vågen. Den kvinnliga rösträtten, kvinnors självständighet och kvinnors rätt till utbildning var de stora frågorna. Nästa stora våg kom på 60- och 70-talet. Kvinnors frihet fick då ett uppsving genom ett fokus på allas möjlighet att få tillgång till dagis, fri abort och politisk representation. På 90-talet när boken skrevs kom en ny våg av feminister. I boken kallar Nina Björk dem för ”livmodersfeminister”. Detta är en gren inom feminismen som fokuserar på de biologiska skillnader som finns mellan män och kvinnor och att jämställdhet uppnås genom att de kvinnliga egenskaperna värderas högre. Denna feminism uppmanar kvinnor att bejaka ”sina naturliga kvinnliga egenskaper”. Vips är vi tillbaka i ett fack där kvinnor ÄR mjuka och män ÄR hårda. Något som jag definitivt inte håller med om. Jag anser att de biologiska skillnader som finns mellan män och kvinnor i sammanhanget blir obetydliga eftersom det är genom värderingar om könen som vi skapar vad som är ”manligt” och ”kvinnligt”. Det är därför det finns oskrivna regler för vad män och kvinnor får eller inte får göra.
under det rosa täcket-2
Denna bok är en riktig kultbok nu för tiden. Det är den som gör oss till feminister. Den förklarar och visar på ett väldigt bra och pedagogiskt sätt på hur genus skapas. Jag läste om boken härom veckan och strök under allt viktigt i boken. För jag tänker att om Estrid som ung tonåring kommer läsa boken vill jag visa för henne allt allt allt som är viktigt.
under det rosa täcket-3
Livmodersfeminismen finns på många sätt kvar även idag. Många konservativa personer säger med eftertryck i rösten att kvinnor och män ÄR olika att dessa skillnader ska bejakas. Den naturliga kvinnligheten finns där och det är den vi ska fokusera på. Det är då ironiskt för mig att den naturliga kvinnligheten ändå aldrig innefattar det hår vi har på kroppen, eller omfamnar de grå hår vi får mitt i livet eller ens hyllar den kropp vi får efter graviditet.
under det rosa täcket-4
Denna bok är magisk! Den är lättläst och pedagogisk och jag vet ingen bok som på ett så bra och otvunget sätt gör feminismen enkel. Det är en verklig ögonöppnare. Ett måste i det feministiska biblioteket! LÄS!

Internationella flickdagen

förvirrad-4
Idag är det internationella flickdagen. Det är en av FN:s internationella dagar, instiftad av FN:s generalförsamling i december 2011, för att uppmärksamma flickors särskilt utsatta situation. Det är också en dag att fokusera på att stärka flickor och säkerställa deras mänskliga rättighter. Flickor i världen idag har stora brister när det kommer till att få ta del av sina mänskliga rättigheter. Flickor får inte gå i skolan, inte arbeta. De gifts bort som barn och i ett arrangerat äktenskap. De utsätts för sexuella övergrepp och våldtäkter och är ofta mammor innan de själva är vuxna.

Temat 2018 är ”with her: a skilled girl-force”. Idag är det mängder av flickor som förbereds att gå in i ett arbetsliv. Utbildad arbetskraft är efrtersökt men ungefär en fjärdedel av unga människor, de flesta flickor, har varken arbete, utbildning eller annan arbetserfarenhet. Många unga kvinnor och tonårsflickor som väl får ett arbete har usla villkor. De får inget betalt alls eller en väldigt låg lön, de utsätts för övergrepp och utnyttjande är vanligt.

Idag fokuserar FN på att arbeta bredvid varje flicka för att utöka hennes möjligheter att utvecklas, trampa på nya stigar och att adressera länder globalt att tänka om kring hur de förbereder flickor till att framgångsrikt ta sig in i arbetslivet. Idag påbörjas ett års långt arbete att föra samman människor för att uppmärksamma och investera i de mest pressande behoven som finns för att flickor ska få möjlighet och kunskaper att kunna bli en del av arbetslivet.

Jag tycker väldigt mycket om det fokus som FN har i år. Ett eget arbete, och egna pengar på fickan, är en av de mest grundläggande delarna för oberoende. Med egna pengar på fickan kan en kvinna ta sig bort från situationer som är dåliga för henne. Att ge flickor framtidstro, där de på riktigt vågar tro att de kommer få mer än att vara bara hemmafru och mamma, kommer skänka enorm livskvalité till mängder av barn. Vetskapen om att man kan bli det man drömmer om, att man är fri att följa sina drömmar och att ingen pappa, bror eller man kan diktera ens livsvillkor är det som kommer revolutionera flickors liv.
förvirrad-3

Det är en fråga som dessvärre även är aktuell, här på hemmaplan. Idag får flickor studera och arbeta. Men under vilka villkor? Har vi inte fortfarande problem med att pojkar tar över klassrummen och att flickorna måste vara minilärare och hålla koll på vad läxan till imorgon var? Pojkar tar fortfarande mest plats i klassrummen. Arbetslivet är inte mycket bättre. Visst, vi får jobba. Men det finns fortfarande ett glastak där kvinnor inte kan nå lika långt som män. Vi får inte lika mycket betalt trots att vi arbetar med likadana uppgifter. Vi särbehandlas om vi är unga kvinnor för det finns en presumtion om kvinnan kommer föda barn, vara föräldraledig länge och vabba stup i kvarten. Det är för många arbetsgivare tyvärr fortfarande enklare att anställa en man. Kvinnor utsätts för sexuella trakasserier och härskartekniker inom VARJE bransch. Något som uppropen under me too gjorde oss smärtsamt medvetna om. Inte för att kvinnor var omedvetna om detta. Nej, vi har alltid vetat. Men männen stod med hakan i marken och sa ”kan det verkligen vara så…”.

Flickors och kvinnors rättigheter inom skolan och arbetslivet behöver belysas i båda västvärlden såväl som i utvecklingsländer. Vi kan aldrig nöja oss med mindre än hela lönen, en likvärdig skola som ser alla och att sexuella trakasserier helt försvinner.

Burka till Halloween?

burka till halloween
Maskeradkammaren säljer en burka som ett utklädningsplagg till Halloween och i Aftonbladet rasar Danielle. Gud så skönt tänkte jag, tills jag läste hennes rasande. Hon är upprörd ”för det är inte okej att klä ut sig så för skojs skull”. Jag håller helt med! Men sen går det utför. Det fortsätter. Hon menar att dräkten blir som ett sätt att göra ”narr” av de som använder burka. ”Du ska inte ta en persons livsstil och kultur och göra om det till en utklädnad för en maskerad. Du ska respektera och acceptera att folk har den kulturen och livsstilen.” Jag kommer ALDRIG acceptera en livsstil där kvinnor tvingas gömma undan sin existens!

Hon säger inte ett ord om att burka är kvinnoförtryck symboliserat med ett stort svart skynke som täcker dig likt ett fängelse. Inte ett ord om hur varmt en burka är. Hur illa det luktar i en. Hur svårt det är att få ordentligt synfält i den. Hon är inte arg för att Maskeradkammaren (som vi kommer att återkomma till) okommenterat profiterar på kvinnoförtryck. Nej, hon är arg för att de religiösa burkabärarna förtrycks. Det är så skevt att jag inte vet i vilken ordning jag ska börja. Burkabärarna blir inte hånade om en ickemuslim vill bära ett sådant plagg. Om vi tar bort kvinnoförtrycket från plagget är det ingen skillnad mot bära kimono, bastkjol eller basker och en baguette under armen.

Men nu går det inte att ta bort kvinnoförtrycket från detta plagg. Det är ett plagg som bärs av kvinnor som är de allra mest förtryckta i religionen och kulturens namn. Det är ett vanligt klädesplagg i länder där kvinnors rättigheter är totalt borttagna och där kvinnor inte får köra bil, välja partner, ha en sexuell eller kroppslig integritet, arbeta eller studera. DET är problemet med en burka som maskeradoutfit. Inte att burkabärare blir kränkta om en vit bär den.

Vad som är den andra delen av ”detta är så sjukt att min hjärna kokar” är det här företaget Maskeradkammaren. Att ingen på detta företag har reagerat en enda gång är obegripligt. Hur kan man vara så verklighetsfrånvänd, naiv och okunnig att den enda kommentar som lämnas till denna burka är beskrivningen av dräkten som ”perfekt om du vill vara anonym på festen.” Vad blir nästa utklädnad? Påstått otrogen kvinna med tillhörande stenar? ”Perfekt om du vill liva upp festen med kast med liten sten”? Företaget bemöter kritiken med att säga ”Vi tycker självklart att det är supertråkigt att dräkten upplevs på detta sätt, men vi anser att man ska kunna klä ut sig till exakt vad man vill på en maskerad. Vårt syfte är ju att maskeradkläder ska sprida glädje och vara en positiv upplevelse.” Jo en clownoutfit är skoj. Eller en fe? Pirat? Men en burka! En burka är raka motsatsen till glädje och en positiv upplevelse.

Företaget visar på en en total okunnighet vilket är chockerande år 2018. Kritikern Danielle visar på en kulturrelativism som är skrämmande. Hon upprörs inte över att burka är kvinnoförtryck. Hon upprörs över att de stackars riktiga burkabärarna ska bli ledsna för att någon klär ut sig till dem. Hur kan detta ens fortfarande ske? Har vi inte kommit längre? Vet vi inte mer?

Boktips: Headscarves and hymens av Mona Eltahawy

headscarves hymens
Mina kära vän Anna Manell tipsade mig om boken ”Headscarves and hymens – why the middle east needs a sexual revolution”, av Mona Eltahawy. Vilken bok! Men innan jag berättar om själva boken måste vi prata om det här med kulturrelativism. Det är ett begrepp man ofta hör i debatter men det är för många väldigt otydligt vad det egentligen betyder. Kulturrelativism innebär att man relativiserar kulturer. Det betyder att man tycker att en kultur ska värderas utifrån sina standarder, värden, villkor och sammanhang. I verkligheten innebär det dock att man gör skillnad på svenska kvinnor och kvinnor som lever i en utländsk kultur. Den politiska vänstern är kulturrelativister vilket märks när man talar om hederskultur. Under en lång tid vägrade vänsterfeminister att tala om hederskultur. Man ”ville inte peka ut en grupp” utan hänvisade istället till det generella begreppet mäns våld mot kvinnor. Problemet med det är att det inte går att dra ett likhetstecken mellan mäns våld mot kvinnor och hedersförtryck. Hedersförtryck är en del av mäns våld mot kvinnor och måste hanteras utifrån sin specifika problematik. När kulturrelativister fortsätter vara tysta för att ”respektera andra kulturer” visar de bara respekt för de förtryckande och konservativa delarna i den kulturen. Deras tystnad gör att barn fortsätter bli fråntagna sina mänskliga rättigheter.

Allt hedersförtryck handlar om att kontrollera flickor och kvinnors sexualitet och att deras oskuld bevaras. Hederskultur är en oskuldskultur. Det är därför vi ser invandrarflickor som i väldigt ung ålder tvingas bära slöja, som inte får simma med pojkar eller delta i sexualundervisning. Det är därför vi ser barngifte och tvångsgifte i Sverige. Det är därför flickor i vårt land könsstympas här, eller i hemlandet. Hederskultur är även något som vi idag framförallt ser i klaner från vissa delar av Afrika, Mellanöstern och bland kurder.

Författaren till denna bok är själv från Egypten. Vi får följa hennes resa till feministiskt uppvaknande och hur hon efter mycket vånda tillslut lyckas bryta från oskuldskontrollen och själv väljer när och med vem hon vill ha sex. Hon visar hur flickor och kvinnor i Mellanöstern och norra Afrika lever under en enorm kontroll där deras rättigheter är extremt begränsade. Boken inleds med följande citat: ”To the girls of the Middle East and North Africa: Be immodest, rebel, disobey, and know you deserve to be free”.
headscarves and hymens-2
Boken pinpointar det vi liberala feminister pratat om under en lång tid. Många arabiska kvinnor lever i en kultur som är direkt fientlig mot dem, uppmuntrad av männen. Trots olika uppror och revolutioner i Mellanöstern fortsätter kvinnor tvingas till beslöjande och att stanna i hemmet. De får inte köra bil, röra sig utomhus utan följe av en man, de får inte välja vem de ska gifta sig med och de har stora svårigheter att skilja sig. I vissa länder riskerar kvinnan att tvingas gifta sig med sin våldtäktsman för det är så HAN kommer undan ett straff. Författaren berättat att hon som 15-åring traumatiserades in i feminismen. Och det är ett så fantastisk uttryck, och något jag tror många kvinnor kan känna igen sig i. Orättvisorna och kvinnors utsatthet kommer över en med sådan kraft att man de facto traumatiseras in i feminismen.

Mona Eltahawi berättat om hur svårt det var för henne att ta av sig slöjan. Hon började känna sig kvävd av den. Den drog alltid åt runt halsen och hon kände sig begränsad och instängd. Hon saknade att få känna vinden i håret. Samtidigt var hon feminist och tyckte att det var hennes feministiska rätt att välja att bära slöjan. Dock lärde hon sig att det var betydligt enklare att ta på sig slöjan än att ta av den. Det var då hon insåg att fritt val inte alltid är ett fritt val.

Boken är aktuell, intressant, modig och feministisk. Den är ett måste i varje kvinnas feministiska bibliotek och jag tror jag markerade text på nästan varannan sida. Den är helt enkelt fylld med tankeväckande material. En helt fantastisk bok! Läs den! As always – det är en order!

 

Min helg i Stockholm innehöll bara de bästa kvinnorna

min helg i stockholm-1
Så här sitter jag i ett hotellfönster och tittar ut över Djurgården. Så svår. Så djup. Så snygg i nattlinne. I helgen var jag i Stockholm för styrelsemöte med Liberala kvinnors centralstyrelse och söndagsbrunch med finanshajen Anna Svahn (gud, mer om det snart). Den här centralstyrelsen är magisk. Jag har aldrig varit i ett sammanhang där diskussioner förts så konstruktivt eller där kvinnor skrattar så otroligt mycket tillsammans. Vi har verkligen riktigt roligt ihop. Liberala kvinnor gjorde ett fantastiskt val. Vår ordförande, vår vice ordförande och två medlemmar har i år kommit in i riksdagen. Gulan Avci, Maria Nilsson, Lina Nordquist och Juno Blom gör nu riksdagen mycket feministisk! Dessa fyra kvinnor är helt magiska! Älskar dem! Och att de är mina kompisar känns helt sjukt. Att JAG får vara kompis och vän med DEM! Det är som att ha Obama på speed dial! De lär mig nya saker varenda gång jag träffar dem eller lyssnar på dem. Dessa fyra kvinnor hade kunnat styra det här landet när de andra tramsar runt och vägrar gå på kalas med varandra.
min helg i stockholm-2
Jag har funderat mycket på vilka politiska frågor som jag tycker Liberala kvinnor ska driva under den här mandatperioden. Vi är ju väldigt profilerade och i framkant i debatten om hederskultur och integration, och nu ska vi ta nästa steg. En av de stora jämställdhetsutmaningarna just nu är vården tycker jag. Det finns otroligt många feministiska frågor att arbeta med inom det området. Jag ser fram emot att lära mig mer inom detta område som än så länge är ganska okänt territorium för mig.

På söndagen gick jag från en grupp powerkvinnor till en annan. Jag träffade Anna Svahn. Finanshaj med passion för börsen, aktier, kvinnor och kvinnors privatekonomi. Jag som inte vet någonting om allt det där hade en miljon frågor. Den viktigaste var givetvis, hur blir man miljonär? Hon arbetade en längre tid med Feminvest, hon grundade Facebook-gruppen Economista, hon släppte boken Investeringsguiden och utsågs 2018 av Veckans Affärer till en av deras supertalanger för hennes arbete inom finansbranschen. Hon är 24 år!!!!! *ridå*

Hur kan jag ens ha den här turen att få ha dessa kvinnor i mitt liv!?!?!?!? Nu ska jag grotta ner mig i sjukvård och investeringar. Det får bli fokus på denna hösten!

Allt jag älskar hos mig själv!

saker jag älskar-6
Ni har varit så fina efter att jag bloggade om min lilla livskris. Någon missförstod och trodde att jag var osäker på min framtid med David, men oroa er inte. Han blir inte av med mig på ett bra tag. Det är mer det där andra i livet. Karriären, drömmarna, målen. Men det var inte det jag skulle prata om. Jag ska prata om livskris och deppighet. Jag vet inte hur det är med dig, men jag har en tendens att liksom fastna i krisen och älta och älta, oroa mig och ha tankar som snurrar. Detta beteende göder negativitet i mig. Och så pang bom, utan att man ens märkte hur det hände, börjar det gnaga på ens självkänsla. Och så vill jag verkligen inte ha det. Därför tänkte jag förekomma detta med en hederlig lovebombning mot mig själv.
svartsjuka-1
Rubriken är lite missvisande för jag kommer inte lista ALLT jag älskar hos mig själv. Herregud, det hade blivit en roman. *Med vänliga hälsningar, ödmjuk tjej*.
dagens outfit-3
– Jag är rolig. Faktiskt väldigt rolig och det gör att det är roligt att vara jag. Jag ÄLSKAR att hålla hov och när folk skrattar åt min skämt går jag igång något otroligt. Det är därför mitt och Davids förhållande är perfektion för han är den enda som skrattar åt mig och mina skämt alltid.

– Jag är en no-bullshit-kind-a-gal och det tycker jag mycket om. Det är allt för många människor som snackar skit, är kappvändare och är riktiga mesproppar. Men inte jag inte!

– Jag är smart och sätter en ära i att ingen vill spela TP mot mig. Min mor är min överman, hon kallas å andra sidan för Mrs Google för att hon vet prick allt. Men jag är väl lite Miss Altavista då kanske?
empowering women-1
– Är man stark måste man vara snäll säger Bamse och jag håller med. Jag är snäll. Det gör att jag är bra på mitt jobb. Folk kan berätta det mest ohyggliga, besvärande eller pinsamma för mig men jag tycker inte det är jobbigt alls. Jag tycker om att få förtroendet.

– Mitt driv och min ambition. Det är jobbigt att alltid vara på väg, men samtidigt är det så tillfredsställande. För livet händer så otroligt snabbt och det blir aldrig tråkigt. Man bara plockar erfarenheter på löpande band. Det älskar jag med mig själv. Det gör att jag känner mig som en riktigt powerkvinna.

– Min ödmjukhet. Skojar! Den är obefintlig! Men för att nyansera detta skrytinlägg något så kan du väl berätta allt du älskar med dig själv! Jag vill verkligen veta! Och du, inga om och inga men. Inga bortförklaringar. FYLL MITT KOMMENTARSFÄLT med skryt!
bröllop-1

 

Såhär engagerar man sig i politiken

l
Jag fick en så bra fråga här på bloggen häromdagen. Hur gick det till när jag engagerade mig i politiken? Och hur gör man om man själv vill engagera sig? Eftersom jag gärna vill att flera engagerar sig i politiken är detta ett inlägg jag gladeligen skriver.

Min resa började med att jag var väldigt samhällsintresserad men oklar på vilket parti som var mitt parti. Efter lite eftertänksamhet och mognad landade jag i det som då kallades Folkpartiet, nuvarande Liberalerna. Jag betalade in medlemsavgiften och kontaktade min lokala avdelning i Malmö. Och sen har allt rullat på. Man kan vara engagerad på olika sätt. Man kan vara en helt passiv medlem som betalar sin avgift men annars inte gör något mer. Man kan också vara superengagerad och gå på alla möten, följa debatter, delta i kampanjer och få förtroendeuppdrag. Och sedan finns det ett stort spann där emellan.

Jag visste att jag ville engagera mig mycket. Därför tackade jag ja till allt. När jag fick en fråga om jag ville sitta i en nämnd och sedan en beredning tackade jag ja först och tänkte efter sedan. Jag flaggade för att jag var intresserad av att skriva debattartiklar och klättra inom partiet. Som all annan framgång i livet handlar det om att visa framfötterna. Och som jag visat min framfötter. Helt ohejdat har jag tagit för mig.

Jag har kommit väldigt långt på en väldigt kort tid. På en mandatperiod gick jag från nybliven medlem till mest personkryssad i kommunen för mitt parti. Politik handlar om förtroende. Har man människors och partikamraters förtroende så kommer man långt. Och just nu har jag mångas förtroende och det gör mig väldigt glad. Jag tror det beror på mitt tydliga budskap om feminism, integration och trygghet. Och att jag är modig nog att säga obekväma saker.

Därför vill jag råda dig att fundera hur mycket engagemang du vill ge ett parti. Sen berättar du det för din förening så de vet om du är någon de ska satsa på eller inte. Hitta dina kärnfrågor och formulera ditt budskap. Var dig själv, för alla andra är redan upptagna. Och slutligen så skadar det inte att skapa dig en plattform på sociala medier.

Lycka till! Och lova att berätta för mig hur det går i din politiska bana i livet. Jag är supernyfiken!

1 2 3 14