Posts Tagged ‘föräldraskap’

Vår första vårstädning

första vårstädning
I helgen hade vi livets första vårstädning av vår egna trädgård. Det var LJUVLIGT! Jag sågade häck like nobody’s business och lyssnade på mordpodden under tiden. Sen satte jag ihop våra nyinköpta pallkragar.
vårstädning av trädgården-2
En miljonte del av det som klippts av från häcken. Suck pust och stön. Trädgårdsinsikt nummer ett är att vi behöver hyra släp och att det inte går att trycka ner en gammal häck i sopsäckar, om man inte vill använda upp 46 stycken soppåsar.
vårstädning av trädgården-3
Tillbaka till pallkragarna. Jag ställde dem utanför biblioteket eftersom det alltid är sol där (tror jag). Jag körde på en enkel och en dubbel, spikade fast marktäcke (? heter det så) och fyllde dem med jord och kogödsel. Det luktade inte blomma. En säck kogödsel och 7 jordsäckar senare var de fyllda. Alldeles lagom till att Estrid och David joinade mig.
VÅRSTÄDNING
Vi planterade lite lökar vi fått i present och Estrid fick en egen liten rabatt att plantera dem i. Sen vattnade hon N-O-G-A för annars lever inte blommor. Och det har hon ju faktiskt rätt i!
vårstädning av trädgården-5
Bra arbetsfördelning ändå, jag grävde hon vattnade. Det var så skönt i luften och jag kände mig väldigt villalivsaktig när jag strosade runt i gummistövlar, slappa jeans och en tjock stickad tröja.
VÅRSTÄDNING2
Vi monterade ihop en av två metallbokhyllor vi ärvde när mor och far sålde Hasslö. Dessa har jag spänt fast med buntband i staketet. Tänk i sommar, då ska stora tappkranen stå där fylld med läskande lemonad. Perfekt avställningsyta nu och sedan i sommar till stora middagar. Och, två nyplanterade blomlådor står där nu och jag väntar på att alla härliga kryddor ska börja växa. SOM jag längtar tills det börjar komma lite grönt. Kan knappt bärga mig. Mina tulpaner har älskat de senaste dagarnas sol och verkligen exploderat i min kopparkittel. vårstädning av trädgården-11
Estrid var sedan i full gång med att vatten prick hela trädgården och då passade jag på att klippa ner och plantera om mina pelargoner. Har inte en aning om jag gjorde rätt men jag hoppas på det bästa.
vårstädning av trädgården-13
Vi tog ut radion och lyssnade på musik och fortsatte plantera. Tomat, basilika, sockerärtor, melon, rosmarin och koriander. Jag inväntar små groddar på potatisarna så att jag ska kunna stoppa ner dem med i pallkragen.VÅRSTÄDNING3
Estrid var faktiskt en ypperlig hjälpreda i trädgården och tedagar med trädgårdsfix visade sig vara en toppengrej för vår familj. Alla trivdes, ingen bråkade, ingen ville gå in och roligt var det. Och nu till helgen ska det bli strålande sol och jag längtar redan tills vi kan ha trädgårdsfix igen.
vårstädning av trädgården-14
Det kommer bli en underbar första sommar i det här huset. Jag känner det i varenda cell i kroppen.
VÅRSTÄDNING4
Och tänk när jag får gå ut i trädgården och plocka av min egen odling. Då kommer jag känna mig som rena rama Martha Stewart. Nu återstår bara att hålla tummarna och se om det blir något av mina frön. Det är ju första gången så vi får se hur det tar sig. Håll tummarna för mig!

Veckonytt #77

veckonytt1
I efterdyningarna av vår diskussion om reklam i bloggar så vill jag faktiskt lyfta upp just en reklamkampanj i en blogg. Helt enkelt därför att jag tycker det är ett fantastiskt arbete som Sandra Beijer lagt ner på denna reklam. Jag blir inspirerad! Inte bara att köpa själva produkten utan inspirerad till ett mer färgglatt liv, inspirerad till egna typer av fotograferingar jag kan göra här i min blogg och inspirerad att lyssna på LP-skivor. Jag kan inget annat göra än att applåder Sandra som skapat bilder värdiga ett modemagasin!
veckonytt2
Flattereds nya ballerina är REN MAGI!! Ja jag skriker när jag skriver detta för jag får nästan som ångest. Jag MÅÅÅÅÅSTE ha dem! Mockaskor med en stor len glansig rosett i sammet. Ren och skär magi!
veckonytt3
Minns du när vi pratade om att aborträtten runt om i världens försämras? Det har hänt igen! Mississippi har röstat igenom en supersträng ny abortlag och mitt feministiska hjärta gråter. Abort efter vecka 15 förbjuds nu och det spelar ingen roll om barnet kom till via våldtäkt eller incest (ja, inte för att anledningen spelar någon roll. Abort är rätt val för rätt kvinna oavsett bakgrunden till graviditeten). Det är skamligt. Läs mer om den nya lagen här. 
veckonytt4
Elsa Billgren har skrivit ett helt fantastiskt naket, ärligt, sorgset och svårt inlägg om den här med moderskapet. Jag kände igen mig så mycket och ÖNSKADE hett att någon skrivit ett sådant här inlägg när jag led i vargtimmen. Det är så svårt att vara mamma. Det är verkligen det.

Henrietta har gjort en grym video med hennes örhängessamling. Jag blir superpeppad. Dels att visa er mina smycken och dels att köpa massa nya statementsmycken. Åh vad jag är trött på det här pluttiga och eleganta. Ge mig smycken värdiga Elisabeth Taylor!
veckonytt5
Jag är smärtsamt ointresserad av teknik. Jag blir provocerad när David vill lägga våra pengar på en tv, en stereo eller ett ljudsystem. Hallå, fattar han inte hur många Elisabeth Taylor örhängen jag får till priset av en enda tv? Men så dök den här stereon upp i mitt flöde och jag är såld. Underbar! Som en godis i mitt kök! Jag önskar mig verkligen denna!
veckonytt6
Metro mode har gjort en lista på 25 saker att göra för att få ut så mycket som möjligt av den annalkande våren. Nummer 3, 5, 10, 14, 17, 19 och 23 vill jag gärna bocka av! Paula, ska vi göra en systertatuering?

Nu kickar vi igång den här veckan! Vi i Söder kommer få upp emot 17 grader någon dag denna vecka. Åh, himmelriket på jorden!

Ett välsmort maskineri

ett välsmort maskineri-1
Igår kom vardagen igen. Livet och familjen är som ett välsmort maskineri. Och jag älskar det. Jag älskar att komma hem från jobb och föris och antingen så sitter Estrid och spelar lite spel eller kollar på tv, eller så hjälper hon mig med maten. Jag lyssnar på studio ett medan jag stökar i köket. Sen ”gör vi mys” och släcker taklampan och tänder ljus och mysbelysning. Det är en så fin stund vi har där bara vi två vid matbordet. Då pratar vi om ditten och datten. Mitt i maten brukar David komma hem och så ansluter han vår middag.

 

Visst har vi trotsfasoner även hos oss. För tillfället i tätare intervaller än innan, och visst kan jag bli tokig, men det här maskineriet blir då räddningen. För även om det tjatas om att tvätta händerna, gå på toa, duka undan, borsta tänder, tvätta håret osv, så har vi alltid vår finaste kvällsrutin. När vi läser och kramas. Vi kelar och jag kliar Estrid i håret eller på ryggen och hon sträcker ut sina ben och borrar ner sina kalla fossingar mot min mjuka mage.

Estrid har säkert hundra böcker för min mamma sparade så många av mina och Paulas barnböcker. Vi har nu börjat gå ifrån böcker med mycket bilder och lite text, till mycket text och lite bilder. Vi läser om Emil och alla Elsa Beskow. Vi läser stora böcker fyllda med sagoskatter och jag får återupptäcka mina favoritböcker från när jag var barn.

Den stunden där på kvällen när vi läser och ligger nära i sängen, den stunden är dagligen återkommande. Tänk vilken lyx att få ha det så fint varje varje dag. Det är en rutin vi gjorde bra det.

Möt min familj

familj familj2 familj3 familj4 familj5 familj6 familj7 familj8
David, Estrid, syster Paula, svåger Fredrik, mamma Sabine och pappa Lasse. Mitt liv kretsar kring dessa galningar. Min familj ses hela tiden. Och om någon umgås med någon annan, utan att den tredje blivit inbjuden (vi kan snacka spontankaffe på en söndagförmiddag) så blir den tredje kränkt. När jag kör hem från jobbet på eftermiddagarna och min syster inte kan samåka hem med mig blir jag typ nedstämd. Vi har en sms-grupp som är OUT OF THIS WORLD! Om man är frånvarande när en konversation rasslar igång kan man plocka upp sin mobil 25 minuter senare och mötas av 78 missade sms… Dagens sanning! Under mellon förra året vaknade min mamma till 268 missade sms!

Vi älskar att göra allt tillsammans. Vi går på kultur tillsammans och där vi tittar på Fredriks crossfittävlingar, går han på mina feministiska debatter. Jag, pappa och Paula tränar tillsammans varje torsdag (nåväl två gånger än så länge). Men det är dock mest min förskyllan. För till skillnad från alla andra i min familj är jag inte lika entusiastisk med min träning. De andra tränar mest hela tiden. De springer på lunchen, cyklar lopp i bergiga Italien och tävlar i crossfit mot män som ser ut som de lever på blodiga biffar och spädbarn.

Vi har massa fina rutiner och traditioner. Varje nyårsafton tar pappa med sig svärsönerna på traditionsenligt kallbad på Kallis i Malmö. Där min pappa och syster förenas i träning förenas jag och min mamma i böcker. Våra respektive män umgås med varandra och nu när vi alla bor på Näset kommer Fredrik ofta på spontanbesök när han är ute med hunden. Han kommer alltid lagom till middagstiden. Sen bedyrar han att han inte vill ha någon middag. Nej inget alls. Han ska faktiskt äta sedan. Då trugar jag och säger att men inte ens lite och innan han ens hunnit svara har jag dukat till honom. För vi älskar när han är hos oss. Och jag älskar att han trots ”att han ska äta sedan” frågar fint om han kanske kan ta en andra portion.

Estrid har en familjekärna som består av lillfamiljen (mig och David) och storfamiljen (oss allihop) och hon är lika nära alla. Kanske att mormor och Fredrik är yttepyttelite favoriter. Men vem kan anklaga henne för det. Hon har god personkännedom. Vi kan blir rejält sura på varandra, tårar kan spruta för oj vad vi är en emotionell familj och vi skrattar så vi nästan får framfall. Vi hjälper varandra, ställer upp för varandra och jag kan inte minnas en enda gång jag behövt hjälp när min familj sagt nej. De säger A-L-L-T-I-D ja. Även när de kanske inte alls orkar eller vill. De säger alltid ja.

Det är en gåva ska du veta. Jag ser trasiga familjer i mitt arbete och att få leva med vetskapen om min familj gör mig otroligt lycklig. Lycklig och lyckligt lottad. Det är jag.

The circle of life

the circle of life-1
När jag sitter här i köket, i vårt egna hus, här i Skanör måste jag nästan nypa mig i armen. Det finns så många underbara minnen i mig från min barndom här nere. Stränderna, traditionerna, sommaren, närheten till kompisarna, den bra skolan, bara för att nämna några.

Under många år tänkte jag inte på den här platsen med positiva tankar. Jag valde att lämna det fortaste jag kunde. Härom dagen fick jag tre fotoalbum av min mamma. Tre stora tjocka böcker fyllda med mina barndomsminnen och jag såg helt andra saker än vad jag tidigare såg.

Jag ser nu saker som jag fick av mina föräldrar som jag vill ge till Estrid. Närvarande föräldrar som var superengagerad i varje fritidsaktivitet jag och Paula hade. Som kom på varenda köruppträdande, dansföreställning, teatershow, idrottsmatch och scoutläger. Jag ser sommarlov så långa så att de kändes som en hel livstid. Jag ser friheten i att alltid kunna cykla till allt och alla. Jag ser, möjligen med viss rosadimmig syn, somrar med varma dagar, knallblå himlar och trygghet.

Jag älskar att vara i och ha en familj. Jag är aldrig ensam. Jag får så mycket trygghet, glädje och kärlek av min familj. En dålig dag på jobbet raderas omedelbart sekunden jag ser Estrid. Jag ser så otroligt mycket fram emot vår första riktiga sommar här i huset. Det känns verkligen som om livets cirkel har nått fullt varv nu och det känns riktigt fint.

En storstadsböna på lantbruksmässa

lantbruksmässa-1
Jag har längtat hela dagen efter att få blogga det här inlägget. För detta kan vara det mest knäppa jag gjort på länge. Jag gick på lantbruksmässa och de mest lantbruksaktiga skorna jag hade var mina silverboots. Redan det satte liksom tonen för hur lite jag passade in. Men vad gör man inte för att ge sitt barn en bra barndom?
lantbruksmässa-2
Estrid tyckte det var livet! Man fick sitta i alla traktorer, fyrhjulingar, bussar, kranar och gud vet allt vad det var. Jag ställde mig bredbent och pillade in en prilla under läppen men jag lurade ingen. Att det var en storstadsböna på mässan var smärtsamt tydligt när jag av ren och skär fasa skrek när en bagge brölade. ”Det är verkligen faror här överallt” flämtade jag till David.
lantbruksmässa-3
Min chef har djur och en sekund in på mässan insåg jag att denna mässa verkligen var hans våta dröm. En timme senare hörde jag en chockat ”Frida, vad i hela fridens namn gör du här!?” och japp, det var chefen det. Djupt försjunken i samtal om hökvalité. Hans bagge var på mässan och vi fick VIP-tillgång till Herr Ullman. Herr Ullman och jag blev inte vänner, vi valde att ha en professionell och något kylig relation till varandra.
lantbruksmässa-4
Vi var där med Madde, Jonas och två av deras pojkar och det var fint att se barnen så glada över alla spännande grejor. Men själv tänkte jag att måtte min dotter framöver intressera sig för konst, musik och spaupplevelser.
lantbruksmässa-5
Denna bild får mig dock att tro att spåupplevelser går fetbort när man kan sitta på stora motorcyklar/fyrhjulingar/en grej man kör på landet med.
lantbruksmässa-6
Detta var dagens höjdpunkt. Hästridningen. Först ville hon inte alls. Sen kanske hon ändå ville. Jag lyfte upp henne på den faktiskt väldigt stora hästen. Hästen tog några steg och sedan fick det räcka. Men vi prisade henne för att hon faktiskt vågat prova. Att hon verkligen är så himla modig. Jag var moderlig och gick bredvid hästen och henne (men det kan ha kommit lite kiss när den frustade till) och försökte efter bästa förmåga verka lugn och cool. Men nä, sanningen är att jag och djur bara inte går ihop. Alls.

Och vad är jag egentligen för människa som går på lantbruksmässa i silverboots och gucciskärp och tycker att jag dressed the part?? Det var som om Elisabeth Taylor trippade runt och undvek kobajshögarna. Och ingen prilla i världen kunde ge mig värdigheten tillbaka i lantbrukarnas ögon.

Föräldramilstolpe och frågestund

föräldramilstolpe och frågestund
Igår upplevde jag en riktig milstolpe som förälder. Estrid och hennes föriskompis frågade om de fick leka hemma hos oss. Föriskompisens mamma sa jag och andaktsfullt körde jag töserna hem. Sedan lagade jag potatismos med extra mycket smör och bjöd på vars en chokladboll. Herregud, min tös är så stor att hon tar med sin en vän hem. Det var verkligen verkligen stort för mig. Efter maten åt vi russin och läste böcker. <3 <3 <3  Nu märker jag verkligen hur en helt ny era i livet som förälder är på ingång.

En annan sak jag tänkte på igår är att jag är sugen på att skriva ett långt inlägg där jag verkligen får skriva massor. Jag vill gå djupt och verkligen känna efter. Därför vill jag att vi har en frågestund här i bloggen om relationer. Den med en partner, en vän, ens barn eller en förälder. Eller arbetskollega, till sig själv, kort sagt en frågestund om alla typer av relationer. Har du någon fråga eller fundering om detta som du vill att jag ska svara på utifrån mina tankar? Jag har nämligen haft både dåliga vänner, killar, kollegor och gud vet allt.

Vi ger det några dagar och sedan sammanställer jag frågorna och svaren. Jag är så sugen på att vältra i själsliga frågor känner jag. Högt och lågt, inget är förbjudet, och jag ska svara efter bästa förmåga. Va nu inte blyg. Och kom ihåg, om du inte vill skriva en kommentar i bloggen kan du alltid maila mig om frågan känns för privat. <3

Tack för att du är du!

tack för att du är du-1
Jag är helt golvad över alla glada rop, hurrande, peppande kommentarer och girlpower som ni kommit med efter att min första film släpptes igår. Min FB, mailkorg, insta och blogg har svämmats över av kärlek. Så tack för att du är du. Tack för att du får mig att må så förbaskat bra!

När jag läser era kommentarer känner jag verkligen ”de fattar mig”! Min vision går igenom och ni tar emot mina ord så som jag vill att de ska höras. Ni är stöttande, konstruktiva, positiva och generösa med beröm, omtanke och kärlek. Så tack! Stort stort tack! Det bubblar i hela mig att göra mer, större och bättre! Att ge er allt jag vill ge prick hela tiden.

En kort överblick över vad som händer exakt nu när jag skriver så har jag en granola som svalnar ute på altanen. I ugnen rostar jag morötter till en morotshummus. Estrid har precis lagt ett 16-bitars pussel själv och jag är i chock! Och helt objektivt konstaterar jag att hon måste vara ett särdeles begåvat barn! 😉 Vi ska kanske få en jordbruksmässa idag (!?). Vad gör man inte när ens barn vill se en kossa??

Kossor eller inte, idag blir en riktigt fin dag!

Sluta skambelägga dem som väljer bort kromosomavvikelser

kromosomförändring-1
Idag kan kvinnor göra ett KUB-test, ett kombinerat test med ultraljud och blodprov. Detta prov kan visa sannolikheten om fostret har någon kromosomavvikelse så som Downs syndrom. Detta är en del i det som kallas fosterdiagnostik och stundtals blossar debatten om detta upp. Kritiker menar att dessa tester skapar ett slags elitsamhälle där bara ”perfekta” individer får leva. Föräldrar till barn med Downs syndrom tycker det är vansinne och menar att deras barn förtjänar livet och inte ska rensas ut.

Jag är inte en av kritikerna. Jag tycker det är väldigt positivt att vi har en förbättrad och mer säker fosterdiagnostik som idag erbjuds till fler och inte bara till de rika föräldrar som kunde betala för testet på en privat klinik.  Jag förstår inte hur KUB-test kan betraktas som ett svårt etiskt dilemma. Om tekniken erbjuder en att få kunskap om sitt ofödda barn, och därmed fatta ett välgrundat beslut utifrån sina egna preferenser och livssituation, så är det väl inte alls märkligt att människor då väljer att ta tillvara på denna teknik. Jag säger inte att barn med Downs syndrom, eller andra funktionsvariationer inte förtjänar att leva, jag säger bara att föräldrar har rätt att välja bort ett tillstånd som skulle drabba familjen allt för hårt. Jag tror att den etiska aspekten handlar om moderskapet. Det finns fortfarande en djupt rotad bild att modern ska uppoffra allt. Att moderskapet är större än allt och att välja bort ett barn är syndigt. Jag tycker det är varje förälders rätt att välja bort ett sjukt barn om det går och det är något man vill.

För syftet med fosterdiagnostik är inte att skapa en elitvärld där bara perfekta får finnas. Syftet är att bara de personer som känner att de har tillräckliga förutsättningar för att ta hand om ett barn med särskilda behov ska behöva göra det. Om ett barn med Downs syndrom skulle innebära en livssituation man inte vill ha finns det inget fel i att välja bort det barnet. Samtidigt som att de föräldrar som aktivt väljer att behålla ett barn med Downs syndrom sannolikt kommer vara väldigt bra föräldrar för det barnet.

Nästan ingen ifrågasätter idag rätten till abort. Ett barn som kommit till i en oläglig tid kan tas bort. Det är en kvinnas rätt och ingen ifrågasätter varför. Det räcker med att hon inte vill ha barnet. Det är lika enkelt med KUB-test. Det räcker med att man inte vill ha ett barn med kromosomavvikelse.

Hur sedan varje enskild person väljer att förhålla sig till KUB-test och beslutet att behålla ett barn eller inte, är helt individuellt och inget jag har en åsikt om. Men att kritisera KUB-test och än värre skambelägga dem som väljer att ta bort fostret tycker jag är det som är det vansinniga.

Tisdagstankar

tisdagstankar-1
Igår var Sara och Christina hemma hos mig på middag. Man borde göra så oftare. Bjuda över sina bästa vänner på enkel måndagsmiddag. Helt utan krusiduller. Istället kommer man som man är och bara pratar. Vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord och en hel del om föräldraskap. Det skapade många tankar i mig. Om hur jag är som förälder. Vad gör jag rätt och vad gör jag fel. Är jag tillräcklig. Borde jag prioritera annat? Arbetar jag för mycket? Leker jag för lite? Är jag för sträng? Jag brukar vara nöjd med mitt föräldraskap. Lite som att en glad unge varit kvittot på att jag gör rätt utifrån mitt barn och vår familj. Det är inte ofta jag känner dåligt samvete för hur jag är som förälder, men idag gör jag det. Jag känner mig hudlös och splittrad. Jag rannsakar mig själv och ältar.

Möjligen är detta bara en dålig dag. Imorgon känns allt annorlunda. Jag tänker att jag kan välja att se detta på två olika sätt. Antingen fastnar jag i steg ett som bara går ut på att klanka ner på mig själv och hitta alla fel jag gör. Eller så går jag vidare till steg två och tänker att detta var en välbehövlig tankeställare för att kunna stanna upp, utvärdera och eventuellt förändra om det är något man behöver förändra.

Det handlar för min del om att jag vill vara en bra förälder. Jag vill att Estrid alltid ska tänka på mig med värme och inte vara fylld av mummyissues. Och visst är det så att man som förälder bara kan göra sitt bästa, men då säger djävulen på axeln att man alltid kan göra mer. Att det jag tänker är mitt bästa inte alls är det.

Lite extra hudlös idag som sagt. Lite skör och känslig. Dela gärna hur du tänker kring ditt föräldraskap. Känner du någonsin som jag?

1 2 3 5