Posts Tagged ‘girlboss’

Veckonytt #104

INLÄGG SPONSRAT AV LAMP24
veckonytt
Jag är i full höstkokong-mode! Åh, vad jag vill pynta trädgården med ljuskällor i höst och vinter. Och kanske ni minimalistiska skandinaver höjer på ögonbrynet åt en skinande släde i trädgården men jag ÄLSKAR DET! Denna fina hittade jag hos Lamp24. Jag älskar att ett hus, på vägen till Estrids förskola, har lysande renar i trädgården. Man ser dem från vägen och det gör alla höst- och vintermorgnar så magiska. 
Är obsessed med denna outfit från Guccis senaste visning! Efter denna höst och vinter, som går i det sobra, minimalistiska och strama kan jag lova att vi kommer längta efter färg och glitter nästa år!veckonytt1
Modeprofilen Giovanna Battaglia säljer sin lyxvåning i New York. Alltså!!! Hur kan man ens bo såhär drömmigt!? MEN den uppmärksamma ser att de har en svart grasshopper bakom soffan och en sån har ju faktiskt vi med. Nu kändes mitt hem genast lite mer NY! veckonytt3
Är du en peoplepleaser? Sluta upp med det!
veckonytt4
Julen hos Ellos home är väldigt mjuk och mysig får jag lov att säga! Ja, man får faktiskt börja drömma och längta lite nu! För guds skull det är nästan bara två månader dit!
veckonytt5
Jag älskar denna artikel om hur framgångsrika människor förbättrar sina liv!
veckonytt6
Min fina kompis Kajsa har de DRÖMMIGASTE kläderna! Hennes stil är beyond! Vi alla borde ha drömmiga kaftaner från Rodebjer och glida omkring fallfärdiga byggnader. 
Jag måste skriva om Joanna igen! Hon har gjort en inlägg om hur hon hanterat sin hud efter den otäcka olyckan. Det är självutlämnande, ärligt och ocensurerat och jag uppskattar henne så. Hon är en sådan kraft! Hon har också tagit steget och bett om tjänstledigt för att fullfölja drömmar och sin inre längtan. Ja, hon är magisk på alla sätt. In och ut. veckonytt8
Malene Birgers hus är helt unikt. På vissa sätt inte alls min stil men på andra sätt skapar det enorma habegär!
veckonytt9
Skådespelerskan Claire Foy är så otroligt vacker. Och hur inspirerad blir man inte att klippa av håret till den här sobra och vackra stilen. Så så så vackert! Fler kvinnor borde våga kort!

Ha nu en riktigt fin dag min vän! Jag ska häcka på kontoret och försöka tränga bort förskolebacillerna som tycks ha tagit över min kropp. Igår missade jag ett efterlängtat besök hos Sara, Simon och lilla Greta. Istället däckade jag totalt på soffan och sov mellan 10.30 och 15.00. Jag vaknade först när min pappa knackade på rutan och var utblåst och behövde en kopp kaffe och lite umgänge i väntan på min mor.

Såhär håller jag livet organiserat

såhär håller jag livet organiserat
Om du pratar med min mamma och frågar om jag är organiserad hade hon himlat med ögonen och sakta skakat på huvudet. Hon har rätt och fel! Jag har extremt mycket att göra så jag måste vara organiserad, annars hade allt varit ett totalt kaos. A real shit show. Men detta fulla schema gör också att jag lite lever dag för dag. Man kan tycka att en organiserad person har koll på vad som händer två veckor fram. Det har inte jag. Men med mina mått mätt är jag organiserad. Och jämfört med min man, bless his heart, är jag organiseringsmänniskan numero uno.

Du vet ju redan sen innan att jag är mycket för tankesättet om good enough. Om jag hade såhär mycket att göra, bara hann leva dag för dag och samtidigt hade krav på mig själv att vara och göra perfekt, då hade jag fullkomligen gått under. Här är mina tips för att vara organiserad.
såhär håller jag mitt liv organiserat-1
1. Gemensam kalender
Jag och David delar Iphonekalender och det är toppen. Där skriver vi in allt som vi ska göra så att vi inte riskerar att missa vem som ska hämta på förskolan, vem som ska göra vad med bilen och vem som inte kommer i vanlig tid på kvällen. Det är inte ett vattentätt system som min älskade man visat. Det var hans idé att ha denna kalender och ja, jag ÖVERGAV den handskrivna almanackan för hans skull. Sen har han väl varit lite comsi comsa med att lägga in i kalendern. Men vi jobbar på det.

2. ICA-appen
David är mycket för tekniken har jag märkt. Han introducerade ICA-appen. Nu har vi båda appen, med samma inloggning och där har vi en mapp som heter ”att köpa”. Perfekt! Då spelar det ingen roll vem av oss som handlar utan allt man vill ha hemma kommer med. Under förutsättning att man lägger in i appen vill säga. Men det är vi faktiskt riktigt flinka på.

3. Mat.se
Någon som ofta blir lidande när jag har mycket att göra är planering av middagar. Då slutar det med att vi måste äta frukost till middag, och det funkar. Men inte alltid. Alternativet är att panikhandla efter föris med en hungrig tre-åring släptåg. *insert valfri skräckfilmsscen*. Nu har vi bestämt oss för att testa att handla online. Nu använder vi istället icc-appen som underlaget för att handla på mat.se istället. Igår fick vi första leveransen. Himla smidigt!
såhär håller jag mitt liv organiserat-1-2
4. Klädplanering
Japp, you heard me. Jag är den som kvällen innan lägger fram morgondagens outfit. Komplett med smycken, handväska och all that jazz. Det spar mig mycket tid på morgonen.

5. Färdig frukost
Stressiga morgnar innebär en risk att jag hoppar över frukosten. Därför har jag ett bra knep för att undvika det. För det är ju inte alls bra att hoppa över det. Jag gör en overnight oats kvällen innan. På morgonen tar jag med den i bilen och så äter jag den när jag kommit in på kontoret. No more missad frukost!

6. 20-minuters plocket
Varje dag försöker jag och David göra något i hemmet i 20 minuter. Det är saker som att plocka grejor, tömma och fylla på diskmaskinen, sätta på en tvätt eller vika tvätt. Om vi båda gör något i 20 minuter, varje dag, så blir det inte allt för kaosigt här hemma.

Vad har du för organiseringsknep?

Är du omgiven av ätstörda?

är du omgiven av ätstörda
Jag har tittat på det två första avsnitten av Mia Skäringers nya tv-serie Kroppshets. Vilken serie! Som jag skrivit innan är det enda som är dåligt med den att det inte var jag som fick göra den! Det var svårt att titta på avsnitten. Många hemska minnen rördes upp i mig och jag kände ilska och sorg. Jag kände frustration och uppgivenhet att hela vår omvärld är ätstörd och att ingenting förändras. Jag kände samtidigt hopp om att kanske vi kan förändra om vi bara går ihop som en enhet. Rubriken i detta inlägg är egentligen en retorisk fråga. För ja, du ÄR omgiven av ätstörda. Det är vi alla. Antingen för att vi bär den inom oss eller för att ätstörda beteenden, mönster och ideal pushas på oss varje dag.

Vi möts av 20.000 kommersiella bildintryck varje dag. Omedvetet sorteras 17.000 bilder bort. Kvar blir att vi medvetet registrerar 3.000 bilder varje dag. Ingen generation har exponerats så tydligt mot skönhetsideal som den här. Ju fler bilder vi exponeras för desto mer pressade känner vi oss. Var femte sjuåring vill bli smalare och 80% av alla 15-åringar är missnöjda med sin kropp. Det är en kroppshatande generation i fritt fall som vi har framför oss. Hur ska man möjligen kunna stå emot detta? Vem är immun mot 3.000 bilder som visar vita, slanka, brundbrända kroppar som har fett på exakt rätt ställen och som är kurvig men med precis lagom tydliga muskler. Hur ska vi leva upp till detta när inte ens modellerna själva lever upp till detta. För hur mycket de än vinklar sin kropp på bästa sätt så ska bilden retuscheras.

Mia iscensätter en modefotografering på sig själv i baddräkt. Hon sminkas, oljas och får håret fixat. Ljus är rätt, fotografen är erfaren och hon ler och hoppar, är sensuell och böjlig. Men hon måste retuscheras. Hela kroppen retuscheras och bort försvinner en skinka och en bred överarm. Bort försvinner ansiktets form och smal haka, höga kindben och en leende mun trollas fram. Och Mia blir ledsen. Inte för att hon retuscheras och utan för att hon tycker hon är fin i kroppen på den retuscherade bilden. På den bilden får hon se ut som idealet.

I Sverige har vi inga lagar om retuscherad reklam. För mig är det obegripligt. Vi har heller inga lagar som säger att vi måste markera ut om en modell blivit retuscherad på en bild. Det är med andra ord fritt fram och ren anarki när det kommer till att förstöra människors självkärlek. Varför fortsätter det vara såhär? Varför vägrar modehus, modetidningar, chefredaktörer och annonsföretag att förändra detta? Varför vill samhället att kvinnor inte ska få älska sig själv? Varför fortsätter kroppshatet att späs på? Ekonomi såklart! Samhället kommer förlora en massa pengar. För vad skulle hända med skönhetsindustrin, botoxkliniker, träningsanläggningar och klädindustrin om människor inte la dessa enorma pengar på att justera allt som är fel med en? Samtidigt visar forskning att märken som byter ut size zero modeller mot kvinnor i vanliga storlekar inte lider några negativa konsekvenser av det. Det kan istället ha stora positiva effekter.

Man får aldrig vara ifred från budskapet om att man inte duger som man är. Det är en form av hjärntvätt. Säg att vi levde i en annan tid och att vi exponerades för andra kroppar, då hade vi fått en helt annan kroppsuppfattning. Det är bara slumpen som gör att just dagens ideal är de som råder. Det är sorgligt, men samtidigt ljusglimten. Detta är beviset på att man faktiskt kan försöka ignorera ideal. För de är ingen naturlag skriven in i våra själar. Det är bara en slump av vad som just nu anses rätt. Kanske att vi själva kan få bestämma vårt eget rätt?

”Det (barndomen) var min lyckligaste tid. Sen när vi skulle börja gå ner i vikt och krångla, det var då det blev skit” Så berättar Mia om början på ett liv med ätstörningar. Sen kommer hennes berättelse som är min egen berättelse. Hon blev smal. Bekräftelsependeln slog över. Hon började dricka, söka bekräftelse och träffade dåliga killar. ”Det är svårt att förstå att man, idag när man har självrespekt, sjönk så lågt ner. Hur kunde jag göra så mot mig själv. Det har satt spår som man aldrig kan laga. Som man får leva med bara”. Ja, exakt så är det. Exakt så var det för mig.

Undviker du framgång av rädsla för misslyckande

vår nyårsafton-4
Just nu sitter jag på ett allt för tidigt morgontåg till Stockholm. Jag sitter i tysta avdelningen och riktigt njuter av lugnet. Jag är på väg till Stockholm för en helg tillsammans med Liberala kvinnors centralstyrelse. Vi ska ha styrelsemöte och jag ser fram emot att diskutera politik, träffa dessa fantastiska kvinnor och äta god mat tillsammans på kvällen. En hotellnatt, hotellfrukost och dagen efter lunch med en fantastisk inspirerande kvinna står också på schemat. När jag tackade ja till en styrelseplats i Liberala kvinnor var jag givetvis nervös. Skulle jag klara av det? Kunde jag tillräckligt mycket politik? Var jag mogen att som styrelsemedlem vara med och driva en så viktig politisk organisation? Men ser du, det skulle jag aldrig få veta om jag inte provade. Är inte det inte det värsta, att leva ett liv där man hela tiden behöver tänka ”tänk om jag bara hade provat”?

Jag tror att människor undviker att göra saker av rädsla för att misslyckas. Inte kan väl jag-tänket handlar i grund och botten om självkänslan. En dålig självkänsla gör att man inte kan hantera ett misslyckande därför att man kan då inte separera misslyckandet från det egna jaget. Ett misslyckande förvandlas då till att man själv är misslyckad. En oerhört destruktiv och jobbig känsla att behöva leva med. Därför är det otroligt viktigt att ha en god självkänsla. Ett misslyckande blir precis bara ett misslyckande då. Det kan svida nog så mycket, men det är enklare att borsta av det och gå vidare. Veta att i framtiden blir det en rolig historia. Men om man känner att det är man själv som är misslyckad så är det en känsla som likt en vattenpöl sprider ut sig över livet och dränker allt.

Jag undrar därför hur mycket framgång människor går misste om? Och utveckling och lycka. Tänk all den människokraft som finns runt om oss som inte används till något för att individer är för rädda för att misslyckas. Jag tror att det ofta är kvinnors kraft som går till spillo. Och det är inget annat än ren och skär sorg för mig. För alla vi kvinnor kan uträtta storheter om vi bara vågade säga ja, ta klivet ut och hoppas på det bästa. Men för att klara det måste vi ha varandras ryggar. Så låt inte en kvinnas framgång få dig att tro att det därmed inte finns plats för din egen. Vi är inte konkurrenter. Det finns plats för oss alla. Och det är inte så ofta som vi behöver tävla om exakt samma plats. Och om vi gör det, så är det väl magiskt. Två kvinnor som samtidigt vågar ta klivet ut. Som litar så mycket på sitt inre att de vågar utmana en annan person.

Jag vill att du ska fundera på vilka möjligheter du har gått miste om genom att inte våga tacka ja. Var hade du kunnat vara om du bara hade vågat? Fundera på vad du riskerar att gå miste om, om du fortsätter undvika de okända. Men lika mycket vill jag att du ska drömma om vad som kan hända dig om vågar göra det där du drömmer om. Var inte rädd för att misslyckas. Det gör vi alla genom hela livet. Och i stunden kanske skammen hettar dina kinder, men efter ett tag var det bara en livserfarenhet du inte vill vara utan.

Allt jag älskar hos mig själv!

saker jag älskar-6
Ni har varit så fina efter att jag bloggade om min lilla livskris. Någon missförstod och trodde att jag var osäker på min framtid med David, men oroa er inte. Han blir inte av med mig på ett bra tag. Det är mer det där andra i livet. Karriären, drömmarna, målen. Men det var inte det jag skulle prata om. Jag ska prata om livskris och deppighet. Jag vet inte hur det är med dig, men jag har en tendens att liksom fastna i krisen och älta och älta, oroa mig och ha tankar som snurrar. Detta beteende göder negativitet i mig. Och så pang bom, utan att man ens märkte hur det hände, börjar det gnaga på ens självkänsla. Och så vill jag verkligen inte ha det. Därför tänkte jag förekomma detta med en hederlig lovebombning mot mig själv.
svartsjuka-1
Rubriken är lite missvisande för jag kommer inte lista ALLT jag älskar hos mig själv. Herregud, det hade blivit en roman. *Med vänliga hälsningar, ödmjuk tjej*.
dagens outfit-3
– Jag är rolig. Faktiskt väldigt rolig och det gör att det är roligt att vara jag. Jag ÄLSKAR att hålla hov och när folk skrattar åt min skämt går jag igång något otroligt. Det är därför mitt och Davids förhållande är perfektion för han är den enda som skrattar åt mig och mina skämt alltid.

– Jag är en no-bullshit-kind-a-gal och det tycker jag mycket om. Det är allt för många människor som snackar skit, är kappvändare och är riktiga mesproppar. Men inte jag inte!

– Jag är smart och sätter en ära i att ingen vill spela TP mot mig. Min mor är min överman, hon kallas å andra sidan för Mrs Google för att hon vet prick allt. Men jag är väl lite Miss Altavista då kanske?
empowering women-1
– Är man stark måste man vara snäll säger Bamse och jag håller med. Jag är snäll. Det gör att jag är bra på mitt jobb. Folk kan berätta det mest ohyggliga, besvärande eller pinsamma för mig men jag tycker inte det är jobbigt alls. Jag tycker om att få förtroendet.

– Mitt driv och min ambition. Det är jobbigt att alltid vara på väg, men samtidigt är det så tillfredsställande. För livet händer så otroligt snabbt och det blir aldrig tråkigt. Man bara plockar erfarenheter på löpande band. Det älskar jag med mig själv. Det gör att jag känner mig som en riktigt powerkvinna.

– Min ödmjukhet. Skojar! Den är obefintlig! Men för att nyansera detta skrytinlägg något så kan du väl berätta allt du älskar med dig själv! Jag vill verkligen veta! Och du, inga om och inga men. Inga bortförklaringar. FYLL MITT KOMMENTARSFÄLT med skryt!
bröllop-1

 

Såhär engagerar man sig i politiken

l
Jag fick en så bra fråga här på bloggen häromdagen. Hur gick det till när jag engagerade mig i politiken? Och hur gör man om man själv vill engagera sig? Eftersom jag gärna vill att flera engagerar sig i politiken är detta ett inlägg jag gladeligen skriver.

Min resa började med att jag var väldigt samhällsintresserad men oklar på vilket parti som var mitt parti. Efter lite eftertänksamhet och mognad landade jag i det som då kallades Folkpartiet, nuvarande Liberalerna. Jag betalade in medlemsavgiften och kontaktade min lokala avdelning i Malmö. Och sen har allt rullat på. Man kan vara engagerad på olika sätt. Man kan vara en helt passiv medlem som betalar sin avgift men annars inte gör något mer. Man kan också vara superengagerad och gå på alla möten, följa debatter, delta i kampanjer och få förtroendeuppdrag. Och sedan finns det ett stort spann där emellan.

Jag visste att jag ville engagera mig mycket. Därför tackade jag ja till allt. När jag fick en fråga om jag ville sitta i en nämnd och sedan en beredning tackade jag ja först och tänkte efter sedan. Jag flaggade för att jag var intresserad av att skriva debattartiklar och klättra inom partiet. Som all annan framgång i livet handlar det om att visa framfötterna. Och som jag visat min framfötter. Helt ohejdat har jag tagit för mig.

Jag har kommit väldigt långt på en väldigt kort tid. På en mandatperiod gick jag från nybliven medlem till mest personkryssad i kommunen för mitt parti. Politik handlar om förtroende. Har man människors och partikamraters förtroende så kommer man långt. Och just nu har jag mångas förtroende och det gör mig väldigt glad. Jag tror det beror på mitt tydliga budskap om feminism, integration och trygghet. Och att jag är modig nog att säga obekväma saker.

Därför vill jag råda dig att fundera hur mycket engagemang du vill ge ett parti. Sen berättar du det för din förening så de vet om du är någon de ska satsa på eller inte. Hitta dina kärnfrågor och formulera ditt budskap. Var dig själv, för alla andra är redan upptagna. Och slutligen så skadar det inte att skapa dig en plattform på sociala medier.

Lycka till! Och lova att berätta för mig hur det går i din politiska bana i livet. Jag är supernyfiken!

Vad jag önskat att jag visste som tonåring

vad är det i vasen?-1
När jag var tonåring oroade jag mig mycket för framtiden. Hur skulle livet bli? Skulle jag komma in på juristprogrammet? Var det rätt val för mig? Hur skulle det bli med kärleken? Var skulle jag bo egentligen? Det kändes som att hela livet bestod av tusentals pappersbitar som kastats upp i luften och sedan landat huller om buller.

Åren gick och pappersbitarna föll på plats. Egentligen har mitt liv varit ganska så rakt. Inte emotionellt men i allt annat. I sjuan på högstadiet var det klart att jag behövde ha bra betyg för att komma in på IB-programmet på gymnasiet. Så jag studerade hårt. Med ett enda mål i sikte. På gymnasiet var fokus att få bra betyg för att komma in på juristprogrammet. Jag studerade hårt. Med ett enda mål i sikte. På juristprogrammet var fokus att ta mig igenom utbildningen (det här med högsta betyg fick jag aldrig till där) för att med andra meriter i ryggsäcken få ett arbete på en advokatbyrå. Ett enda mål i sikte. Jag fick arbete på en advokatbyrå och visste att nu hade jag tre år framför mig och tre obligatoriska kurser och två obligatoriska prov för att bli advokat. Det slutgiltiga målet sedan jag var tio år gammal. Ett enda mål i sikte.

Nu har jag kommit i mål. Pappersbitarna har trillat tillbaka på marken och pusslats ihop i rätt ordning. Jag bor där jag vill bo. Lever med mannen jag vill leva med. Och jobbar med det jag alltid ville jobba med. Men vill jag det fortfarande?

Nu tittar jag på den här ihopfogade papperslappen och tänker ”ska det här vara mitt liv hela livet nu”. För några år sedan hade jag sagt till tonåringen Frida att allt kommer lösa sig. En pappersbit i taget kommer läggas på plats och allt kommer bli bra. Men det är som att luften gått ur mig. Jag kan inte säga det längre med kraft i rösten. För jag är så förvirrad. Vem är jag? Vad vill jag göra? För första gången i mitt liv står jag utan ett klart mål. Det gör mig orolig i själen. Som att jag planlöst flyter omkring och livet bara händer runt mig. Vad gör jag nu med livet?

Min kära far säger att jag har en för tidig fyrtioårskris. Är det det jag har? Eller är det såhär det blir för en målinriktad bulldozer till kvinna som plötsligt står utan mål. Som har kommit i mål? Nu är det precis som att jag inte vågar lita på det råd jag gav mig själv för några år sedan. ”Chilla, allt löser sig.”. Kommer allt lösa sig? Hur ska man lösa något som man inte vet vad det är? Vad är det jag egentligen ska lösa? Ska jag kanske bara njuta av att vara klar nu? Samtidigt som jag ser hur resterande 40 års arbetsliv kommer se prick likadant ut som det gör idag. Planlöst flytande omkring i ett liv som bara händer.

Låt ditt alterego göra läskiga saker


Vi har alla något vi är rädda för. Antingen alltid, eller stundtals. Det kan vara att tala inför en grupp, ringa ett visst samtal, gå på en date, gå till gymmet eller visa sig i bikini. Vi har alla något som vi inte gör för att vi är för rädda helt enkelt. Men det finns ett trick.

Många undrar hur jag vågar göra saker. Jag vågar tala inför en person såväl som en publik på 10.000 stycken. Jag sitter i rätten och slutpläderar, pratar med brottsmisstänkta, sitter med poliser på häktet, lägger upp badklädesbilder på mig själv här i bloggen och säger ja till alla frågor som kommer i min väg. Ja, jag gör allt detta. Men inte för att jag är totalt orädd utan för att mitt trick hjälper mig. Mitt alterego. Min inre don’t fuck with me punk-kvinna. Ja, hon är väldigt street.

Jag beter mig inte såhär, men jag fylls av kraften av en sådan här kvinna. No bullshit kind a gal. Då är det inte jag som går in i ett rum fyllt av människor, då är det en queen of fucking everything. Jag kan känna hur det genomsyrar hela mig och gör mig så modig. Ibland räcker det att bara vara Frida. Men ofta tar jag fram den här inre kvinnan för hon är så cool. Hon är allt jag önskar att jag vågade vara (men jag har å andra sidan en god uppfostran och något slags konsekvenstänkande). Ocensurerad, olämplig, kaxig, stark.

Ni minns kanske när Obama gjorde Obama out? Så vill jag lämna varje konversation och rum.

Mammas releaseparty på MJ’s var en mycket god idé!

releaseparty mj's
I torsdags var det så dags för mammas releaseparty. Jag och mamma möttes upp innan för att äta lite tapas och sen begav vi oss till hotell MJ’s.
releaseparty-2
Pappa anslöt och vi hjälptes åt att packa upp alla böckerna, hälsa på personalen och invänta gästerna. Det var många som tackade nej i sista sekund vilket kändes tråkigt. Folk verkar ta Facebookevents på mindre allvar än andra inbjudningar. Det är sannerligen brist på vett och etikett. Bakom eventet står ju riktiga människor som fixar, donar och anstränger sig. Kan vi inte bara enas om att om man tackar ja så dyker man upp? Okej, rant over.
releaseparty-3
Avbokningarna gjorde oss lite nervösa, men det skulle vi verkligen inte behövt ha varit. Det strömmade in människor och mamma  sålde bok efter bok efter bok. Det kom människor som min mamma inte träffat sedan år 1980! Det blev många rörda ögonblick.
releaseparty-4
Eftersom temat för boken är fika så bjöd vi på kaffe och chokladbrownies, men som var mer som små bakelser. Goda och otroligt vackra. Maten på MJ’s är verkligen toppklass och jag rekommenderar att man går dit både för frukost, lunch och middag. Allt är superbt!
releaseparty-5
Hur vackert är inte MJ’s? Det är Malmös vackraste, mest inspirerande hotell. Titta bara på det här taket! Helt klätt i grönt och rosor. Det var som att vi hade bokrelease i en magisk skog.
releaseparty-6
Här vankar mor innan gästerna trillade in. Min mamma gillar inte alls att stå i centrum (ja jag har uppenbarligen inte ärvt det draget!) så det var nog med lite skräckblandad förtjusning hon lät mig övertala henne till denna stora release.
releaseparty-7
<3 <3 <3
releaseparty-8
Men sen trillade folket in. Och mamma överröstat med presenter, blommor och champagne. Och jag var SÅ stolt. För även om man inte gillar att stå i centrum förtjänar varje person att verkligen bli uppmärksammad när de gjort något fantastiskt. Jag kikade på min mamma där hon satt och signerade böcker på rullande band och strålade av glädje och stolthet. Det blev ett sånt minne som jag kommer spara för alltid.
releaseparty-9
Vi fikade och drack vin och allt var verkligen så himla speciellt.
releaseparty-10
Tack alla ni som kom! Ni gjorde verkligen kvällen helt magisk!
releaseparty-11
Min fina Christina var där! <3
releaseparty-12
Och tänk, redan i december kommer mammas nästa novellsamling. Hon är verkligen ett levande bevis på att det aldrig är för sent att följa sina drömmar och lyckas med dem. Otroligt inspirerande.

Vill du köpa boken så hittar du den här. Och vill du ha den signerad så skriv till mig så ska jag fixa det.

Såhär kryssar du mig! För det vill du såklart!

valkickoff-2
Såhär kan du kryssa mig!

Det drar ihop sig till valet och du har kanske ännu inte röstat. Kanske det rent utav är så att du vill rösta på mig. I flera inlägg har jag skrivit om vad jag tycker är mina viktigaste politiska frågor, så idag tänkte jag på ett mycket pedagogiskt sätt visa hur du kryssar mig. Och hur det går till när man röstar.
40236433462_f595842db7_b
Om du vet att du vill rösta på Liberalerna, men du inte vill rösta på en specifik person tar du en sådan här sedel. Där står partiets namn, men i övrigt är lapparna helt blanka. Den vita lappen är till kommunfullmäktige, den blå lappen är till regionfullmäktige och den gula lappen är till riksdagen. Om du vill rösta på en specifik person ska du inte ta denna lapp. Istället ska du ta lappen på bilden nedanför.
VAL-2010-VALSEDEL
Dessa lappar är likadana som de ovan MEN där bilden ovan hade tomma lappar har dessa lappar en lista med namn på sig. Och det är nu du har möjlighet att kryssa mig. Du tar lapparna, letar upp mitt namn (Frida Svensson) och kryssar i rutan framför mitt namn. Det är alltså denna lapp du ska hålla utkik efter och ta av!

HUR VET JAG OM JAG KAN RÖSTA PÅ DIG?
420px-SkaneValkretsar
Vit lapp, kommunfullmäktige: Här kan du rösta på mig om du bor i Vellinge kommun. Då letar du upp mitt namn i listan, jag är på nummer 15, och sätter ett kryss där.

Blå lapp, landstingsfullmäktige: Om du bor i någon av följande kommuner kan du rösta på mig till regionfullmäktige. Lomma, Burlöv, Trelleborg, Vellinge och Svedala. Då letar du upp mitt namn, nummer 3, och sätter ett kryss.
40911475_308550629698741_8242582015333892096_n

Gul lapp, riksdagen: Om du bor i någon av följande kommuner har du möjlighet att rösta in mig i riksdagen. Woop woop! Hur sjukt hade inte det varit!? Det är alla gröna områden som är på bilden ovan. Nämligen Kävlinge, Lomma, Lund, Sjöbo, Ystad, Skurup, Trelleborg, Svedala, Vellinge, Burlöv och Staffanstorp. På den här lappen letar du upp nummer 4 och sätter ett kryss framför mitt namn.
41078757_313031056172954_4638711846734397440_n

VARFÖR SKA MAN PERSONRÖSTA?
Först och främst ska man personrösta om man känner att en särskild politiker respresenterar en väl. Anledningen till att jag vill bli personkryssad är för att om jag får tillräckligt många kryss kan jag ta mig förbi dem som är ovan mig på listan. Om man inte personröstar när man röstar så kommer platsen automatiskt tillfalla den som är etta på listan.

VARFÖR SKA DU RÖSTA PÅ JUST MIG?
Friend, please!? Det vet du väl vid det här laget!?!? 😉 

1 2 3 9