Posts Tagged ‘graviditet’

Jag fick missfall under valet.

missfall-1
På morgonen dagen innan den 9 september satt vi och åt frukost. Jag minns dagen eftersom det var valdagen efter. Det var en vanlig morgon och plötsligt blev det blött på stolen. Jag reste mig upp och såg väldigt mycket blod. Jag förstod direkt att jag fått ett missfall. Det kom så plötsligt och så mycket att jag förstod omedelbart. Det var tidigt. Jag var i vecka 7. Jag blev inte ledsen utan tänkte att det är såhär det är för kvinnor. De flesta av oss kommer att uppleva ett missfall någon gång under livet. Jag blev fokuserad på att bara bli färdig. Få ut allt. Men jag minns hur sjukt det var att kryssa för mitt eget namn på valsedeln och ta emot ”jag har röstat på dig”-sms och samtidigt ha något dött som bara rann och rann och rann ut.

Men det kom inte ut. Jag blödde i flera dagar och gjorde en undersökning med ultraljud. Och det visade sig att allt inte kommit ut som det skulle. Jag fick en läkartid för en skrapning en dryg vecka senare. Några dagar senare började jag blöda mycket och åkte in till kvinnoakuten för kontroll. Blödningen var under kontroll och jag fick åka hem igen. Vid läkartiden ytterligare några dagar senare såg man att allt kommit ut och att ingen skrapning behövdes.

Under dessa 10 dagar blev det svårare och svårare att få missfall. Ju mer jag blödde, desto svagare blev jag. Det kändes på riktigt som att livet rann ur mig. Och det var en otroligt ångestfylld och äcklig känsla. Jag ville bara få ut det.

Vi hade berättat för Estrid om bebisen i magen, så nu fick vi berätta att det inte blev någon bebis just nu. Men kanske längre fram. Jag sörjer inte detta missfall. Det var naturens sätt att göra sig av med något som aldrig hade blivit ett barn. Jag känner också att det hade varit värre om jag fick missfall innan Estrid. Nu är hon ju på ett sätt en garanti för att jag kan bli gravid och göra friska barn. Men om det är så att det i våra stjärnor står att vi bara kommer få ett barn så är jag nöjd. Jag kunde inte bett om en mer underbar dotter än Estrid.

Jag känner mig också som en del av en intim kvinnoklubb nu. Vi som vet hur det är att blöda och förlora en tidig graviditet. Jag vet också att upplevelserna av ett missfall skiljer sig lika mycket åt som det finns kvinnor som drabbats av det. För min del känns det ok. Jag tänker att bebisen nu hade varit ganska så stor i magen. Att den kunde ha fötts under våren. Att när jag håller Harry så saknar jag min bebis som jag skulle ha fått. Men jag sörjer inte. För det går inte att göra något åt livet. Det bara sker.

Men med det sagt, det blir en ständig påminnelse när människor kommenterar Estrids ålder och frågar om det inte är dags för en till. Jo, det är dags. Men min kropp ville inte samarbeta med mig. Kanske den aldrig vill det. Kanske jag blir gravid alldeles snart igen. Det är ju det man aldrig kan veta med graviditeter.

Jag vill väldigt gärna ha ett barn till. Men sen får fabriken stänga. Jag tyckte inte det var angenämt att vara gravid. Det var inte heller angenämt att föda barn. Och jag oroar mig för en förlossningsdepression igen. Att göra barn, det är inte min grej. Men att fostra dem, älska dem och vara mamma för dem. Det är jag sjujäkla bra på. Så jag kan tänka mig att kämpa igenom 9 månader, en förlossning och sen de där hemska första månaderna. För vem vet, det kanske inte alls blir likadant en andra gång. Eller så blir jag inte gravid mer. Jag kan aldrig veta. För livet, det kan man inte kontrollera. Det bara sker.

Jag vill dela den här upplevelsen med er. Vi är ju vänner här inne. Vi finns där för varandra. Jag behövde bara lite tid för mig att bli redo att berätta. Och också lite tid för David att vara redo att dela med sig av det. Vi förlorade ju båda något som kunde ha blivit ett barn.

Survivalkit till en nybliven mamma

PRODUKTER MÄRKTA (*) HAR SKICKATS SOM PRESSUTSKICK
survivalkit nybliven mamma-1
På Paulas babyshower blev hon bortskämd med massa fina grejor till lilla Harry. Men jag ville bara skämma bort henne med ett survivalkit för en nybliven mamma. Det är härligt, svårt, jävligt, ljuvligt, drömmigt, mardrömslikt och allt där emellan att bli mamma. Känslorna är verkligen alla over the place. Då vill jag att min syster, förutom ett telefonsamtal bort till mig, ska kunna skapa lugn och ro hemma och ge sig själv lite kärlek och omtanke. Elin höll med mig och kompletterade korgen med annat fint. Här kommer en lista på vad som behövs i ett survivalkit.

* En glossig tidning, perfekt att bläddra i när man inte orkar tänka.
* En lättläst och spännande bok för att hålla sällskap under maratonamning. Paganinikontraktet av Lars Kepler är ett ypperligt sällskap.
* Vi kompletterade korgen med en handkräm och två chokladkakor.
* Under amning och med alla hormoner som rusar runt i kroppen kan huden gå bananas. En hederlig lermask är verkligen toppen för att lugna. Det här är en peel-off mask från Garnier* som ska ta bort pormaskar, exfoliera huden och minimera orenheter.
* Snygga bryn är livet, det vet du ju att jag tycker. Paula ska få testa Maybellines nya tattoo brow pomade*.
* En foundation stoppade jag ner efter att bilden tagits och även en leave-in-cream och en hårinpackning.
* Sista pusselbiten i detta survivalkit blev ett läppstift från L’oreal i serien color riche shine. Livets skönaste läppstift.
survivalkit nybliven mamma-2
Det är viktigt att skämma bort mammor tycker jag! <3 <3 <3 Det ska verkligen bli spännande att se min syster i rollen som mamma. Och att få lov att lära känna lilla Harry. Åh, vilken ynnest! Lilla bebis, kom snart. Vi längtar och längtar och längtar SÅ efter dig. Och i väntans tider kan Paula rå om sig själv lite extra.

Jag ska bli moster och livets gender reveal party

gender reveal party-1
Igår samlades hela familjen Svensson/Johansson/Rosman för gender reveal party. Japp, jag ska bli moster!! Åh jag har LÄNGTAT efter att få basunera ut det till världen! Det är helt otroligt att min lillasyster ska få en liten kiddo. Det är verkligen magiskt! Och som vi alla älskar den lilla plutten redan. Och så nyfikna vi varit på om det är en pojke eller flicka.
gender reveal party-2
Fredrik och Paula bjöd in till fredagsgrillning och Estrid lekte med Ebba och Felix. Det är Fredriks systerbarn så egentligen inte kusiner till Estrid. Men det känns som att de är kusiner och att vi alla är familj. De lekte och sprang och busade och det var livat i luckan ska jag be att få tala om.
gender reveal party-3
Nackdelen med många barn är ljudnivån men fördelen är att de underhåller varandra och vi vuxna fick chilla lite. Det tackar man inte nej till.
gender reveal party-4
Hur underbart är det inte att syrenerna står i full blom nu? Det måste vara det säkraste sommartecknet.
gender reveal party-5
Paula och Fredrik hade gått på ultraljud och sen fick barnmorskan inte berätta könet för dem. Istället skrev hon ner det på en lapp. Sen gick Paula och Fredrik med lappen till partyland som i hemlighet fyllde en ballong med konfetti. Haha åh guuuuud vad vi var nyfikna på den där jäkla ballongen.
gender reveal party-6
Där inne ligger lilla pyret och väntar på att få komma ut och älskas av oss. Efter grillning var det dags att smälla ballongen. Ut skulle det nu flyga rosa eller blå konfetti. Vad blev det? Kolla filmen här nere!

It’s a boooooooy!
gender reveal party-7
Här är hela klanen samlad förutom farfar Klas som inte kunde komma.
gender reveal party-8
”Familjebild”
gender reveal party-9
”Pappa, var lite romantisk!” (Mamma tyckte han var allt annat än romantisk då han andades rätt in i hennes öra”
gender reveal party-10
<3 <3 <3 Så fina föräldrar! Och nu dubbelmorföräldrar till en tös och en liten pöjk!
gender reveal party-11
Det var väldigt tårigt när det  packades upp små blå strumpor (paketet med de rosa smugglades hem igen).
gender reveal party-12
Vi hade cheesecake och kaffe innan alla vi med småbarn tänkte på refrängen.
gender reveal party-13
Även om Estrid inte verkade särskilt trött trots att klockan var way past bedtime!

Nu ska jag googla de gulligaste pojkkläderna där ute! Jag tänker små kortbyxor, knästrumpor, vita stickade koftor och blå/vitrandigt.

Internationella barnmorskedagen och ett tal om frihet

internationella barnmorskedagen-1
Idag är det internationella barnmorskedagen och jag vill verkligen uppmärksamma det. Jag vill särskilt uppmärksamma förlossningsvården. Många kvinnor är idag rädda för att föda och det är förfärligt. Ja, inte bara förfärligt det är ett haveri. Den råa ångest som bor i den gravida kroppen kan vara som tortyr. En konstant oro inför att man ska bli skadad. Jag blev skadad, och är idag helt återställd, men 24 timmar efter min förlossning började jag genast oroa mig för om jag skulle kunna föda barn igen.

Jag oroar mig fortfarande. Jag oroar mig för att jag inte ska få lov att föda med kejsarsnitt. Att det ska bli tjafsigt och krävas mängder av övertalning för att en läkare ska godkänna detta för mig. Jag oroar mig för att jag trots en tid för kejsarsnitt ska få värkar före utsatt tid, tvingas föda vaginalt, och gå sönder en gång till.

och då är jag inte ens gravid.
internationella barnmorskedagen-2
Den råa ångesten bor i kvinnor som är gravida eller vill bli gravida. Oavsett om det är en befogad oro eller inte så är det upplevelsen av oron som är det som måste adresseras. Det borde givetvis vara självklart att kvinnor idag ska få tillgång till en trygg, säker och evidensbaserad vård med mesta möjliga valfrihet.

Jag vill påstå att vi har ett problem med förlossningsvården för att det är kvinnor som blir gravida och inte män. Vården är inte jämställd. Jag, och många med mig, hade problem under och efter graviditeten men fick höra att det var ett normalt inslag och därmed något man bara behövde finna sig i. Detta trots att min foglossning var så hemskt att jag enbart kunde trippa fram med små små långsamma steg från vecka 19.

En trygg förlossningsvård är inte ett faktum när kvinnor måste böna om ett kejsarsnitt. En trygg förlossningsvård är inte ett faktum när svåra gravidproblem inte enkelt medför sjukskrivning. En trygg förlossningsvård är inte ett faktum när kvinnor i månader innan beräknat datum plågas av den råa ångesten och oroar sig för att inte få plats på ett sjukhus i närheten.

Låt oss aldrig nöja oss med mindre än förlossningsvård av högsta rang.

Mummytummy-day SKA firas!

bloggevent-2B2-6
Idag är det mummytummy-day och det måste vara årets viktigaste dag! Oj vad mammamagen står ut med mycket och det mesta är negativt, destruktivt och väldigt sorgligt. Ditt älskade, vackra, perfekta barn byggdes i din kropp och växte sig stor och stark. Dina muskler delade på sig och din hud växte i takt med ditt barn. En livsomvälvande händelse. Sen kommer detta älskade barn ut och din mage förväntas se ut som innan du var gravid. Helst ska din mage se ut som den gjorde när du var 20 år. Och alla går på det här.

Jag är så trött på att läsa om hur man ska gå ner gravidkilon och hur man ska göra magen tight igen. Tänk om alla artiklar och goda råd som handlar om detta istället hade bytt budskap och handlat om vilken krigare du och din kropp är som klarat detta enorma. Tänk om hudvård inte sålde produkter på kvinnors dåliga självkänsla och slutade göra krämer som skulle trolla bort bristningar. Och tänk om kvinnor smorde sin kropp med olja för att det är härligt och skönt och inte för att ”iallafall försöka motverka bristningar”. Trots att vi vet att bristningar är genetiskt.

Mammors magar är mjuka, det blir så för de flesta. Mammors magar är fyllda av kärlek, oro, stress och drömmar. Mammors magar är en kudde att luta huvudet mot när man är liten och behöver kärlek och närhet. Mammors magar behöver inte pressa sig ner i kläder från förr utan kan få svepas in i snygga, lyxiga och härliga plagg från nu. Mammors magar passar kanske bättre i trosor och byxor med hög midja nu för tiden, och det gör inte dig till en dålig kvinna. Mammors magar är just magen hos någon som blivit en mamma. Som genomgått den största kroppsliga förändringen som någon någonsin gör.

En dag som idag är värd att fira. Ställ dig framför spegeln och hurra din kropps fenomenala prestation. Gå ut på stan och köpa nya sköna trosor och byxor som är snygga, sköna och passar nu. Ge bort de gamla kläderna som var från tiden innan och bara är en påminnelse om det som var. Omfamna det som är nu. Mammors magar är sexiga, mysiga, normala, fina, vanliga och ovanliga. Mammors magar är bäst!

Mummytummy-day borde vara en röd dag om du frågar mig! En dag att rå om sin mammamage, klä upp sig i sköna vackra kläder och så borde det ingå i den röda dagen att alla mammorna fick gå på spa. Där hade vi kunnat gå runt med våra mammamagar och sett att vi alla ser olika och lika ut och att ingen av oss ser ut som när vi var 20.

Sluta skambelägga dem som väljer bort kromosomavvikelser

kromosomförändring-1
Idag kan kvinnor göra ett KUB-test, ett kombinerat test med ultraljud och blodprov. Detta prov kan visa sannolikheten om fostret har någon kromosomavvikelse så som Downs syndrom. Detta är en del i det som kallas fosterdiagnostik och stundtals blossar debatten om detta upp. Kritiker menar att dessa tester skapar ett slags elitsamhälle där bara ”perfekta” individer får leva. Föräldrar till barn med Downs syndrom tycker det är vansinne och menar att deras barn förtjänar livet och inte ska rensas ut.

Jag är inte en av kritikerna. Jag tycker det är väldigt positivt att vi har en förbättrad och mer säker fosterdiagnostik som idag erbjuds till fler och inte bara till de rika föräldrar som kunde betala för testet på en privat klinik.  Jag förstår inte hur KUB-test kan betraktas som ett svårt etiskt dilemma. Om tekniken erbjuder en att få kunskap om sitt ofödda barn, och därmed fatta ett välgrundat beslut utifrån sina egna preferenser och livssituation, så är det väl inte alls märkligt att människor då väljer att ta tillvara på denna teknik. Jag säger inte att barn med Downs syndrom, eller andra funktionsvariationer inte förtjänar att leva, jag säger bara att föräldrar har rätt att välja bort ett tillstånd som skulle drabba familjen allt för hårt. Jag tror att den etiska aspekten handlar om moderskapet. Det finns fortfarande en djupt rotad bild att modern ska uppoffra allt. Att moderskapet är större än allt och att välja bort ett barn är syndigt. Jag tycker det är varje förälders rätt att välja bort ett sjukt barn om det går och det är något man vill.

För syftet med fosterdiagnostik är inte att skapa en elitvärld där bara perfekta får finnas. Syftet är att bara de personer som känner att de har tillräckliga förutsättningar för att ta hand om ett barn med särskilda behov ska behöva göra det. Om ett barn med Downs syndrom skulle innebära en livssituation man inte vill ha finns det inget fel i att välja bort det barnet. Samtidigt som att de föräldrar som aktivt väljer att behålla ett barn med Downs syndrom sannolikt kommer vara väldigt bra föräldrar för det barnet.

Nästan ingen ifrågasätter idag rätten till abort. Ett barn som kommit till i en oläglig tid kan tas bort. Det är en kvinnas rätt och ingen ifrågasätter varför. Det räcker med att hon inte vill ha barnet. Det är lika enkelt med KUB-test. Det räcker med att man inte vill ha ett barn med kromosomavvikelse.

Hur sedan varje enskild person väljer att förhålla sig till KUB-test och beslutet att behålla ett barn eller inte, är helt individuellt och inget jag har en åsikt om. Men att kritisera KUB-test och än värre skambelägga dem som väljer att ta bort fostret tycker jag är det som är det vansinniga.