Posts Tagged ‘integration’

Såhär engagerar man sig i politiken

l
Jag fick en så bra fråga här på bloggen häromdagen. Hur gick det till när jag engagerade mig i politiken? Och hur gör man om man själv vill engagera sig? Eftersom jag gärna vill att flera engagerar sig i politiken är detta ett inlägg jag gladeligen skriver.

Min resa började med att jag var väldigt samhällsintresserad men oklar på vilket parti som var mitt parti. Efter lite eftertänksamhet och mognad landade jag i det som då kallades Folkpartiet, nuvarande Liberalerna. Jag betalade in medlemsavgiften och kontaktade min lokala avdelning i Malmö. Och sen har allt rullat på. Man kan vara engagerad på olika sätt. Man kan vara en helt passiv medlem som betalar sin avgift men annars inte gör något mer. Man kan också vara superengagerad och gå på alla möten, följa debatter, delta i kampanjer och få förtroendeuppdrag. Och sedan finns det ett stort spann där emellan.

Jag visste att jag ville engagera mig mycket. Därför tackade jag ja till allt. När jag fick en fråga om jag ville sitta i en nämnd och sedan en beredning tackade jag ja först och tänkte efter sedan. Jag flaggade för att jag var intresserad av att skriva debattartiklar och klättra inom partiet. Som all annan framgång i livet handlar det om att visa framfötterna. Och som jag visat min framfötter. Helt ohejdat har jag tagit för mig.

Jag har kommit väldigt långt på en väldigt kort tid. På en mandatperiod gick jag från nybliven medlem till mest personkryssad i kommunen för mitt parti. Politik handlar om förtroende. Har man människors och partikamraters förtroende så kommer man långt. Och just nu har jag mångas förtroende och det gör mig väldigt glad. Jag tror det beror på mitt tydliga budskap om feminism, integration och trygghet. Och att jag är modig nog att säga obekväma saker.

Därför vill jag råda dig att fundera hur mycket engagemang du vill ge ett parti. Sen berättar du det för din förening så de vet om du är någon de ska satsa på eller inte. Hitta dina kärnfrågor och formulera ditt budskap. Var dig själv, för alla andra är redan upptagna. Och slutligen så skadar det inte att skapa dig en plattform på sociala medier.

Lycka till! Och lova att berätta för mig hur det går i din politiska bana i livet. Jag är supernyfiken!

Jämställdhetsdagen och Uppdrag gransknings-gate

uppdrag granskning
Idag är det jämställdhetsdagen. Och det finns ju massvis för en feminism som jag att skriva om. Men det som ni efterfrågat mest är ett inlägg med min åsikt kring senaste Uppdrag granskning, ”dömda för våldtäkt”.

Detta granskande inslag tar fasta vid att en majoritet av de som dömts för våldtäkt är utlänningar. Programmet handlar också om varför vi inte forskat mer på det här. Det här är en otroligt komplicerad situation för det finns så många olika aspekter som måste med i diskussionen. Jag tror jag helt enkelt ska försöka bena ut det en del i taget.

1. Fördelar med att föra statistik på etnicitet.
För mig är det okontroversiellt att visa upp sanningen. Om afghanska män är överrepresenterade vid våldtäktsdomar så är det ju sanningen. Det intressanta är inte ATT de är överrepresenterade utan VARFÖR. Det finns inget i afghaners DNA som gör dem extra benägna att våldta, det är andra faktorer. Är det, såsom min gamla professor i kriminologi, Jerzy Sarnceki, påstår att det har att göra med socio-ekonomiska faktorer. Alltså att utsatta, fattiga människor på samhällets botten alltid begått fler brott. Eller har det med kulturen i mellanöstern och i Afghanistan att göra? Eller är det religionen? Är den kulturella och/eller religiösa bilden av en kvinna så radikalt efterbliven i de länderna att den i ett friare land som Sverige skapar våldtäktsmän? Dessa frågor får vi inte svar på om vi inte för statistik och forskar på ämnet. Jag vet bara att när sådana här frågor ska tystas ner av politiker eller medier, så skapas politikerförakt och folk blir provocerade. Det skapas en bild i samhället av att etablissemanget håller invandrarna om ryggen hur mycket fel dem än gör. Givetvis en felaktig bild, men likväl en destruktiv bild som enbart gynnar Sverigedemokraterna. Jag är också av den skolan att man ska tala klartext. Om vi vet att kvinnlig könsstympning är särskilt vanlig i Somalia så ska vi ju lägga fokus på somaliska flickor och inte lägga tiden på även de finska, franska eller kanadensiska flickorna ”för att inte måla ut en grupp”. Etniskt finska flickor könsstympas inte. Det är bara att konstatera fakta.

2. Nackdelar med att föra statistik på etnicitet.
Nackdelen är att först och främst att den egentligen inte kommer säga oss något. Okej, så vi vet att 40-talet afghaner dömdes för våldtäkter förra året. 40-ish personer dömda av flera tiotusentals anmälningar gjorda samma period. En sådan här statistik kan visa att det tycks finnas ett problem i vissa kulturer eller länder som gör män mer benägna att våldta. Det ger oss en fingervisning om vilka grupper man kanske särskilt bör fokusera på. Problemet är att det vore otroligt kränkande att sätta in ”anti-våldtäktskampanjer” mot alla män som råkar ha en etnisk bakgrund som statistiskt sett gör honom mer trolig att våldta än hans polare Lasse. Vi kan inte presumera människors våldskapital baserat på deras pigment eller pass.

3. Hur stor blir konsekvensen av ett register på etnicitet?
Nackdelen med att föra statistik på etnicitet är att folk läser statistik som fan läser Bibeln. Det kommer kräva en oerhörd ärlighet och hederlighet från människor om vi börjar med denna statistik. Det kommer krävas att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Något som både befolkning såväl som politiker i vårt land tycks ha otroligt svårt att med. Jag är rädd att ett register på förövares nationalitet skulle skapa en situation där alla människor, som råkar ha ”fel” bakgrund, skulle pekas ut som en potentiell våldtäksman. Många har de senaste dagarna rasat på uppdrag granskning som kunde sända detta program. Jag har faktiskt inte alls något problem med detta program. De bara redovisar svart på vitt vad det har läst sig till. Medierna ska vara konsekvensneutrala. Det betyder att deras beslut att sända ett program inte ska vara beroende av vad en eventuell konsekvens av programmet blir. Nu tycker jag väl att det är lite sisådär med den faktiska konsekvensneutraliteten, men tanken på den tilltalar mig.

4. Är det till någon nytta?
Tanken på konsekvensneutralitet tilltalar mig som sagt och det är för att jag tror att det är precis det vi saknar i Sverige. Ingen vågar säga eller göra något, berätta eller dela något innan tänkt igenom alla tänkbara konsekvenser. Och givetvis är konsekvenstänk både bra och nyttigt, men inte till den gräns vi har i Sverige. Som när utländska killar tafsade på tjejer på festivaler, och polisen tystade ner det av rädsla för att konsekvensen det skulle bli. En fin tanke, möjligen naiv, och framförallt katastrofal i all sin snällhet. För när människor känner att vi inte kan lita på samhället då bryts samhället ner snabbt. När vi känner att etablissemanget undanhåller saker och försöker tysta ner saker, då känner vi oss dumförklarad av staten. Då vill vi rösta på det enda parti som inte dumförklarar. Sverigedemokraterna. Jag landar därför i att Uppdrag gransknings program var bra och viktigt. Förhoppningsvis lyfts locket så att diskussionerna kring andra kulturers värderingar kan bli ett odramatiskt och neutralt inslag i samhällets vardagliga samtal. För om det är så att vissa män från vissa kulturer har en större benägenhet att våldta, då måste vi våga säga det rätt ut. Och forska kring varför det är så. För att på sikt kunna sätta metoder som ska arbeta med attityder och värderingar i kulturer skilda från den svenska. Och det är som jag alltid sagt, om du har en unken kvinnosyn från hemlandet så lämnar du inte den vid svenska gränsen, den tar du med dig när du korsar gränsen.

 

Vardagen börjar när BBC ringer

 

bloggpaus-5
Så kom måndagen och gick lika fort. Och vips är man tillbaka i verkligheten. Jag fick en rivande start. In på kontoret, gå igenom alla högarna som landat på mitt skrivbord och sedan börja beta av arbetsuppgifter. Valrörelsen är igång nu på allvar och telefonen gick varm igår med frågor och förfrågningar. Och sedan ringde Gabriel!
bloggpaus-2
”Gabriel from the BBC, a brittish reporter, here in Malmö”. Han gör en kortfilm för BBC om Sverige och vill ha med mig. Vi gjorde en förintervju igår och även om jag är flytande i engelska så var det lite svårare än om man hade gjort det på svenska. Filmen handlar om den bild som finns i Sverige utomlands när det kommer till våldtäkt. Sverige anklagas för att vara the rape capital of Europe och de främlingsfientliga och invandringskritiska påstår att detta är på grund av den stora invandring vi haft i Sverige. Som advokat och integrationspolitisk talesperson har jag en hel del att säga om den här frågan.
bloggpaus-1
By the way, vad är grejen med att min familj alltid ska photobomba mina bloggbilder!? =)
bloggpaus-4
På onsdag gör vi den riktiga bandade intervjun och det känns väldigt spännande. Nu blir det mycket politik på bloggen och i mitt liv fram till valet. På lördag har Liberalerna valkickoff i Malmö och då kommer Björkis dit. Det ska bli så himla fint att träffa alla mina skånska favoritliberaler. På söndag är det möte med Liberalerna i Vellinge och då sätter vi igång valrörelsen här nere.

Är det några politiska frågor du vill att jag ska svara på? Jag vet att politik är väldigt komplicerat så kanske du vill att jag ska förklara något? Och så har jag en fråga till dig. Vet du redan nu vilket parti du ska rösta på eller är du som majoriteten av alla oss svenskar och bestämmer dig de senaste dagarna innan valdagen?

Att tillåta böneutrop är en mardröm

Just nu pågår en stor debatt om minareter, så kallade böneutrop. En moské i Växjö vill få tillåtet att en gång i veckan ropa ut bön. Växjö säger nej. Majoriteten förfäras och vill verkligen inte ha några böneutropare. Minoriteten gapar växelvis om religionsfrihet och om svenska kyrkklockor som minsann också ringer. Politikerna tassar på tå kring frågan livrädda för att trampa snett. Tåtassandet leder till en otydlighet som skapar frustration. Och vips har politikern trampat snett.

För mig är det väldigt enkelt. Vi ska givetvis inte ha några böneutrop i Sverige. Det är totalt främmande den svenska kulturen. Vi lever i en sekulär stat och tanken på att någon ropar ut bön till allmänheten är för mig helt världsfrånvänd. Ett förbud mot böneutrop är inte en kränkning mot religionsfriheten. För givetvis ska vi fortsätta tillåta moskéer. Det jag vill förbjuda är ett påprackande av religion. Tro du på vad du vill, men sköt det i det privata. Blanda inte in mig.

Jag tycker även att vi borde kunna ställa krav på muslimer i Sverige att medverka till att anpassa sin religionsutövning så att den fungerar i en svensk kontext. Du kanske undrar om böneutrop en gång i veckan verkligen är ett problem. Det är en principsak svarar jag dig då. För vad är nästa steg? Vi ser hur islamistiska krafter försöker vinna terräng i Sverige. Jag menar på inget sätt att alla de som vill ha böneutrop är islamister, men det går inte att bortse från de islamister som faktist finns.

Böneutrop är inte detsamma som kyrkklockor. Jag ser inte ens kyrkklockor som något religiöst. Jag ser det som ett kulturellt inslag som jag är van vid och tycker om. Jag tror att majoriteten av svenskar håller med mig. Kyrkklockor är ett vackert inslag i vårt samhälle. Den dagen majoriteten av svenskarna känner sig begränsade av kyrkklockan och känner att den prackar på kristendomen på dem, då är jag villig att diskutera kyrkklockans fortsatta vara eller icke-vara.

Men böneutrop, i Sverige? I sekulära Sverige. Det är för mig en mardröm. Inte för att det är islam, utan för att det är ett stort steg från vår sekulära stat. Ett steg jag inte är bekväm med alls. Integration kräver ömsesidig respekt, anpassning från dem som önskar bli en del av majoriteten och tålamod och förståelse från majoriteten till minoritetens fördel.

Om vi ska tillåta böneutrop kan vi isåfall lika gärna tillåta könsuppdelade klassrum, att flickor slipper simundervisning och att det är helt ok att menstruerande lärare på judiska skolor får finna sig att äta lunchen ute i bilen.

 

Liberalernas landsmöte i Västerås

Liberalernas landsmöte-1
Fredag till söndag var jag i Västerås. Sanningen är dock att jag kunde ha varit på Mars för vi var inne i kongresshallen prick hela tiden förutom de få timmar så spenderades på hotellet. Denna vecka har inte erbjudit någon direkt återhämtning och jag längtar till helgen för att ta igen den åh så hett efterlängtade sömnen. I morse kan jag ha frågat David om jag kunde sjuka mig på jobbet. Då sa han med en mycket myndig stämma att jag är en vuxen ansvarsfull kvinna och inte en bakfull tonåring. Jag tog mig samman, borstade mina tänder och tog mig till jobbet.

Vad är det då som tagit musten ur mig? Jo, Liberalernas landsmöte. Vårt högst beslutande organ som bestämmer den politik vi ska driva under de nästkommande två åren. Liberala kvinnor drev tre motioner hårt, nämligen totalt förbud mot religiösa fri- och förskolor, slöjförbud på barn i förskola och lågstadiet samt burkhaförbud för dem som verkar i offentlig verksamhet. Vi vann tyvärr inte i dessa frågor. Majoriteten, om än att det delvis var mycket jämnt, röstade mot våra motioner. Detta är beslut fattade i god demokratiskt anda och jag respekterar dem, men det innebär inte att jag inte är besviken. Jag är besviken. Det är sorgligt att se att vårt parti identifierat ett problem med utanförskap, segregation, hedersförtryck och ofrihet, men inte vågar ta rejäl ställning mot detta. Istället blir det en halvmesyr där flickor och pojkar hamnar i kläm och får fortsätta leva ofria liv.

Det positiva är att all mediabevakning dominerades av våra motioner och det innebär att det finns ett stort behov av att fortsätta diskutera dessa frågor. Och jag kommer inte ge mig. Jag kommer inte ge mig så länge det finns moralpoliser som tvingar kvinnor att skyla sig, tvingar barn att skyla sig och driver människor in i ofrihet.

Min sorg visste inga gränser när Aktuellt samma kväll som landsmötet avslutades sände ett inslag om ännu en religiös friskola med stora brister. Könssegregerad undervisning helt emot skollagens regler om likabehandling, exempelvis drabbar det flickorna som fick ha simlektioner på morgonen för att simhallen skulle hinna täcka över fönstrena. Ge mig ett enda bra argument på varför vi ska acceptera detta i vårt sekulära land år 2017?

Det är vår förbannade plikt och skyldighet att värna jämställdheten och den sekulära staten. Jag har inget emot religion, men jag är en stark anhängare av att det bör vara en privatsak och inte något som ska styra samhället. En bra skolgång är början på alla barns möjlighet till en fri framtid i enlighet med sina egna övertygelser. Det är omöjligt i vissa av de religiösa friskolor som finns idag.

Mitt bästa råd om kärlek

mitt bästa råd om kärlek-7
Foto: Emma – att vara någons fru

Nu när jag varit fru i nästan en hel vecka tänkte jag ge er mitt bästa råd när det kommer till kärlek. Det är lika enkelt som det är svårt. Mitt motto är nämligen ”när det är lätt så är det rätt”. Som säkerligen vi alla har harvat runt med romanser där man ideligen fick ifrågasätta den. Varför hör hen inte av sig? Bör jag svara nu, om tio minuter, om en timme eller kanske imorgon? Varför ger hen dubbla signaler. Man kohandlar och ältar, vrider och vänder, analyserar in i minsta beståndsdel och kärlek känns så otroligt svårt och omöjligt.

Men det är inte svårt eller omöjligt för när det är rätt då bara är det. Ditt hjärtas val kommer höra av sig till dig som utlovat, uppriktigt visa att den vill vara med dig, prioritera dig och uppvakta dig. Jag vågar påstå att relationer som är slitsamma, upprivande och kräver stora doser förlåtelse, passion och tvära kast för att ha ett existensberättigande är inte den rätta för en person. Det ska vara enkelt att leva i en kärleksrelation. Det innebär inte att det alltid är en dans på rosor, absolut inte. riktigt kärlek kommer utsättas för sin dos av prövningar, men den äkta kärleken bara finns, flyter igenom varenda cell och känns i varenda nerv. Den är trygg och omfamnade och inte något som ger magsår och oro.

Under 10 år med David har jag aldrig behövt tveka på hans kärlek och omsorg för mig. Att bli ihop var enkelt, det bara blev. Han gjorde alltid det som kan förväntas av någon som är kär. Nämligen detta enkla att han genuint ville vara med mig.

Därför har mitt motto i alla år varit detta. Besvärliga relationer är lackmustestet för att den relationen inte är the one för dig. I vart fall inte nu. Man ska inte behöva kämpa för förfärligt för att vara med varandra.
kärlek

mitt bästa råd om kärlek-3
Här ser David mig för första gången innan bröllopet. Jag drunknar i den här bilden. Hans ögon! Hans förvåning! Hans leende! Gud vad denna mannen älskar mig. Han gör verkligen allt för mig och för vår dotter. Det är enkelt och skönt att leva med David. Tryggt och harmoniskt. Och när vi går igenom tuffare tider så finns den där trygga kärnan ändå kvar längst där inne.
mitt bästa råd om kärlek-4
mitt bästa råd om kärlek-5
mitt bästa råd om kärlek-6
Nu är jag på väg till Västerås för Liberalernas landsmöte. Klockan 11.00 kommer jag gå in i en bubbla som jag inte lämnar förrän sent söndag kväll. Nu ska vår politik spikas och det kommer vara kul, jobbigt, intensivt, uttröttande och känslosamt. Under tiden vill jag verkligen råda dig att läsa min artikel som jag har i Aftonbladet idag. Den artikeln står för min viktigaste fråga under landsmötet, nämligen ett totalförbud mot religiösa fri- och förskolor. Vad tycker du om det?

Veckonytt #55

2bec4a_63df75ee5a2d480682e335a3bc11518a~mv2_d_2500_1480_s_2
Nu går vi in bröllopsveckan! Sweet lord! Jag har ett riktigt grymt veckonytt denna vecka med massa power och livsglädje. Först ut är The women creative som är en webplattform där briljanta, enastående, coola och inspirerande kvinnor lyfts fram. Åh, jag kan scrolla runt där i en evighet!
veckonytt2
Christine bad sina läsare om om tips som gör livet härligt och inlägget blev SÅ bra! Jag blev verkligen lycklig av att läsa dessa 12 briljanta tips!

© 2017 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Den här intervjun med Stina Wollter tyckte jag väldigt mycket om. Wow vad något som fundamentalt som en kropp kan innebära så mycket glädje och hat. Tänk att skinn, ben, fett och muskler kan uppröra så!? Orimligt om du frågar mig!

Mother and daughter putting coins into piggy bank; Shutterstock ID 118114924; PO: picturemaxx

Sparekonomen slår dagens föräldrar på fingrarna. In med veckopeng och ut med fågelmatning! Jag skriver under på vartenda ord! Det är föräldrars plikt att lära sina barn vikten av pengar, att saker kostar och att det inte är en oändlig resurs.
veckonytt5
Suktar efter denna skogsgröna budgetfuskpäls från Lindex. Min bästa färg i höst!
veckonytt6
Jag suktar lika mycket efter den här lyxvarianten från Baum und Pferdgarten. Oj oj oj vad snygg den är!
veckonytt7
Sandra har gjort ett recept på dilltabbouleh med halloumi och det är typ det enda jag vill äta just nu. Hur gott ser det ut?

ÄNTLIGEN reklam för mensskydd som faktiskt innehåller mens. Det blåa blodet måste bort. Det kan inte fortsätta på det här sättet att folk blir upprörda när färgen är röd istället för blå. Mens är normalt, naturligt, ett tecken på en fungerande kropp och allt annat än äckligt.

Dessvärre är detta en film med reaktioner från folk som fick titta på reklamen ovan. Vissa var ju. thank god, vettiga men andras reaktioner gör mig utmattad av frustration.
veckonytt10
Kors i taket! Ett recept till! Men tacos med pulled chicken låter som det godaste i livet just nu.
veckonytt11
Sista delen i detta veckonytt gör mig varm i själen. Jag har döpt min dotter efter Estrid Ericsson, grundaren av Svensk tenn. Hon tog sig an Josef Frank, som flytt från naziisterna, anställde honom i sitt företag och tillsammans skapade de historia. Nu har svenskt tenn tagit upp traditionen genom att öppna upp sin sömnadsateljé som är en del i en integrationsprojekt. Här sys exklusiv specialsömnad av nyanlända svenskar med en bakgrund inom skrädderi. Som integrationspolitisk talesperson för Liberala Kvinnor måste jag applådera detta initativ. Tänk om alla företag gjorde såhär! Wow, wow wow vilken skillnad det gjort i vårt samhälle. Nu bär Svenskt tenn vidare Estrid Ericssons fina tradition av goda värderingar och det gör mig hedrad att hon är min dotters namne.

Minilandsmöte och Skåneråd

minilandsmöte-1
I lördags var jag i Kristianstad för Liberalernas minilandsmöte och Skåneråd. Det är såhär att om några veckor har Liberalerna landsmöte. Det är vårt högsta beslutande organ och där vår politik klubbas igenom. Vissa politiker kommer ha rösträtt på landsmötet och vara så kallade landsmötesombud, och jag är det i år. Inför landsmötet hade vi i Skåne ett minilandsmöte där vi diskuterade ett antal motioner som kommer att läggas fram på landsmötet, för att på så sätt utmejsla Skånes röst på landsmötet. Efter vårt minilandsmöte hade vi ett Skåneråd där vi röstade om motionerna. Alltså om de skulle bifallas eller avstyrkas.

Vi i Liberala Kvinnor har flera motioner på landsmötet och en av dem är att vi vill att alla religiösa friskolor och förskolor ska förbjudas. Jag debatterade denna motion ihärdigt på minilandsmötet men dessvärre var det fler som röstade mot vår motion än för. Jag blev så otroligt besviken att jag började gråta. Jag fick nästan som panik över tanken på att religiösa skolor finns och ska fortsätta finnas.

Jag anser att varje person ska ha rätt till sin religion, i hemmet. Jag anser vidare att varje person har rätt till en riktigt bra skolgång som är jämbördig med alla andra skolor i landet. Då kanske någon säger att då är det bra att en person kan välja en religiös eller icke-religiös skola. Men svaret är mycket mer komplext än så. Idag har vi religiösa grupper, med väldigt könsstereotypa, strikta och ojämställda värderingar, som driver skolor. Barnen i fråga har inget riktigt val utan hamnar på den skola deras föräldrar väljer, eller som är tillgänglig. Vi ser hur utanförskapet växer i våra förorter och att fler ansökningar kommer in om att få starta religiösa skolor där. Snacka om att kapsla in utanförskapet än mer!

Vi vet också att det finns skolor där flickorna fått sitta bak i bussen och pojkarna där fram. Skolor där läraren lärt ut att homosexualitet är en synd och skolor där rektorn eller grundare uttalat en uppenbart ojämställd syn på pojkar och flickor. Vi får inte vara naiva just nu! Om integrationen ska förbättras måste varje barn vara i en fri, demokratisk och jämställd skola. Sedan är det givetvis fritt barnet att ha den religion hen så önskar. Men i skolan är alla likvärdiga. I skolan ska vi fokusera på studier och religionsutövning hör hemmet till. Om vi på allvar menar att Sverige är ett sekulärt land så kan vi inte tillåta religiösa fri- och förskolor.