Posts Tagged ‘liberala kvinnor’

Jag kandiderar till posten som Liberala kvinnors ordförande

lk

Jag kandiderar härmed som ordförande för Liberala kvinnor. Liberala kvinnor är en av de viktigaste feministiska krafterna vi har i vårt land just nu. Under två år var jag ordförande för Liberala kvinnor i Skåne och de senaste två åren har jag suttit i centralstyrelsen, som integrationspolitisk talesperson. Under dessa fyra år har vårt förbund drivit ett framgångsrikt opinionsarbete för att belysa och ibland bekämpa hedersproblematik, integrationsfrågor, föräldraförsäkringens föråldrande och frågor som rör kvinnors ekonomiska frihet. Vi har också varit en kraft internt genom att föra fram fantastiska kvinnliga politiker och på många områden påverka Liberalernas politik. Detta är ett arbete jag vill fortsätta med tillsammans med nästkommande styrelse och med våra distrikt.

Jag har också nya visioner och mål. Som advokat, specialiserad på våld i nära relationer, brinner jag för kriminalpolitiken och de feministiska frågor som finns där. I gängkriminaliteten glöms kvinnorna och barnen bort. Bristande resurser medför att brott som främst drabbar kvinnor läggs på hög. En kvinna som lever gömd under stor hotbild måste idag ge upp hela sitt liv medan den våldsutövande kan bo kvar i bostaden och i hemstaden. Det finns mycket att ta tag i.

Lika profilerad som LK är inom hedersdebatten vill jag göra LK inom sjukvårdsdebatten. Det finns stora feministiska utmaningar att hantera. Förlossningsvården, graviditet kopplad till arbetsmarknaden, kvinnors sjukdomar och resurserna som läggs på dem är en bråkdel av det som måste hanteras.

Ledarskap för mig handlar mycket om inkludering och lagarbete. Feminism och jämställdhet berör oss alla, från norr till söder, från storstad till landsbygd. Vissa utmaningar delar vi och andra skiljer sig åt. Genom att fortsätta göra oss relevanta i samhällsdebatten kan vi växa, göra LK attraktivt för fler liberalfeminister och få fler medlemmar. Våra distrikt spelar en oerhört viktig roll i det arbetet.

Ger Liberala Kvinnors landsmötesombud mig förtroendet att leda vårt förbund kommer jag åka runt i landet, besöka våra distrikt, samtala med medlemmar, ta del av era ideér, hjälpa er växa och leda det fantastiska förbund som LK är. För vi alla behövs i det arbetet.

Som mamma till en dotter på 3,5 år är mitt främsta mål i livet att vara med och skapa en värld där det inte spelar roll vilket kön man föddes med. Livets möjligheter och utmaningar, toppar och dalar, framgångar och bakslag ska inte vara avhängiga kön, familjebakgrund eller kulturell tillhörighet. Mitt barn, såsom era barn, ska få växa upp i en fri och demokratisk värld, där möjligheterna aldrig begränsas av annat än den egna viljan.

Under Liberalernas ledarskapsakademi fick vi formulera vårt politiska eftermäle. Jag landade i att bli ihågkommen som ”den modiga politikern som alltid vågade tala för dem som inte har en egen röst”. Det hade varit en ära att följa detta motto inom ramen för Liberala kvinnor.

Om du vill nominera mig som ordförande för Liberala kvinnor måste du vara medlem i Liberala kvinnor. Men det är superenkelt att bli det! Du svischar 100 kr till nummer 123 511 4376. Ange mailadress och N för ny medlem och F för förnyat medlemskap.

Jag behöver alla nomineringar jag kan få in. Både från distrikt men även av er, medlemmarna. Det spelar ingen roll var i landet du bor, du kan såklart nominera mig ändå.Om du vill ”känna mig på pulsen” lite innan du bestämmer dig är jag tillgänglig för frågor, telefonsamtal, skypemöten eller fysiska möten!

Nomineringen mailar du sen in till valberedningen@liberalakvinnor.se med en liten motivation om varför du nominerar just mig.

 

Håll nu tummarna för mig! <3

Boktips: Headscarves and hymens av Mona Eltahawy

headscarves hymens
Mina kära vän Anna Manell tipsade mig om boken ”Headscarves and hymens – why the middle east needs a sexual revolution”, av Mona Eltahawy. Vilken bok! Men innan jag berättar om själva boken måste vi prata om det här med kulturrelativism. Det är ett begrepp man ofta hör i debatter men det är för många väldigt otydligt vad det egentligen betyder. Kulturrelativism innebär att man relativiserar kulturer. Det betyder att man tycker att en kultur ska värderas utifrån sina standarder, värden, villkor och sammanhang. I verkligheten innebär det dock att man gör skillnad på svenska kvinnor och kvinnor som lever i en utländsk kultur. Den politiska vänstern är kulturrelativister vilket märks när man talar om hederskultur. Under en lång tid vägrade vänsterfeminister att tala om hederskultur. Man ”ville inte peka ut en grupp” utan hänvisade istället till det generella begreppet mäns våld mot kvinnor. Problemet med det är att det inte går att dra ett likhetstecken mellan mäns våld mot kvinnor och hedersförtryck. Hedersförtryck är en del av mäns våld mot kvinnor och måste hanteras utifrån sin specifika problematik. När kulturrelativister fortsätter vara tysta för att ”respektera andra kulturer” visar de bara respekt för de förtryckande och konservativa delarna i den kulturen. Deras tystnad gör att barn fortsätter bli fråntagna sina mänskliga rättigheter.

Allt hedersförtryck handlar om att kontrollera flickor och kvinnors sexualitet och att deras oskuld bevaras. Hederskultur är en oskuldskultur. Det är därför vi ser invandrarflickor som i väldigt ung ålder tvingas bära slöja, som inte får simma med pojkar eller delta i sexualundervisning. Det är därför vi ser barngifte och tvångsgifte i Sverige. Det är därför flickor i vårt land könsstympas här, eller i hemlandet. Hederskultur är även något som vi idag framförallt ser i klaner från vissa delar av Afrika, Mellanöstern och bland kurder.

Författaren till denna bok är själv från Egypten. Vi får följa hennes resa till feministiskt uppvaknande och hur hon efter mycket vånda tillslut lyckas bryta från oskuldskontrollen och själv väljer när och med vem hon vill ha sex. Hon visar hur flickor och kvinnor i Mellanöstern och norra Afrika lever under en enorm kontroll där deras rättigheter är extremt begränsade. Boken inleds med följande citat: ”To the girls of the Middle East and North Africa: Be immodest, rebel, disobey, and know you deserve to be free”.
headscarves and hymens-2
Boken pinpointar det vi liberala feminister pratat om under en lång tid. Många arabiska kvinnor lever i en kultur som är direkt fientlig mot dem, uppmuntrad av männen. Trots olika uppror och revolutioner i Mellanöstern fortsätter kvinnor tvingas till beslöjande och att stanna i hemmet. De får inte köra bil, röra sig utomhus utan följe av en man, de får inte välja vem de ska gifta sig med och de har stora svårigheter att skilja sig. I vissa länder riskerar kvinnan att tvingas gifta sig med sin våldtäktsman för det är så HAN kommer undan ett straff. Författaren berättat att hon som 15-åring traumatiserades in i feminismen. Och det är ett så fantastisk uttryck, och något jag tror många kvinnor kan känna igen sig i. Orättvisorna och kvinnors utsatthet kommer över en med sådan kraft att man de facto traumatiseras in i feminismen.

Mona Eltahawi berättat om hur svårt det var för henne att ta av sig slöjan. Hon började känna sig kvävd av den. Den drog alltid åt runt halsen och hon kände sig begränsad och instängd. Hon saknade att få känna vinden i håret. Samtidigt var hon feminist och tyckte att det var hennes feministiska rätt att välja att bära slöjan. Dock lärde hon sig att det var betydligt enklare att ta på sig slöjan än att ta av den. Det var då hon insåg att fritt val inte alltid är ett fritt val.

Boken är aktuell, intressant, modig och feministisk. Den är ett måste i varje kvinnas feministiska bibliotek och jag tror jag markerade text på nästan varannan sida. Den är helt enkelt fylld med tankeväckande material. En helt fantastisk bok! Läs den! As always – det är en order!

 

Min helg i Stockholm innehöll bara de bästa kvinnorna

min helg i stockholm-1
Så här sitter jag i ett hotellfönster och tittar ut över Djurgården. Så svår. Så djup. Så snygg i nattlinne. I helgen var jag i Stockholm för styrelsemöte med Liberala kvinnors centralstyrelse och söndagsbrunch med finanshajen Anna Svahn (gud, mer om det snart). Den här centralstyrelsen är magisk. Jag har aldrig varit i ett sammanhang där diskussioner förts så konstruktivt eller där kvinnor skrattar så otroligt mycket tillsammans. Vi har verkligen riktigt roligt ihop. Liberala kvinnor gjorde ett fantastiskt val. Vår ordförande, vår vice ordförande och två medlemmar har i år kommit in i riksdagen. Gulan Avci, Maria Nilsson, Lina Nordquist och Juno Blom gör nu riksdagen mycket feministisk! Dessa fyra kvinnor är helt magiska! Älskar dem! Och att de är mina kompisar känns helt sjukt. Att JAG får vara kompis och vän med DEM! Det är som att ha Obama på speed dial! De lär mig nya saker varenda gång jag träffar dem eller lyssnar på dem. Dessa fyra kvinnor hade kunnat styra det här landet när de andra tramsar runt och vägrar gå på kalas med varandra.
min helg i stockholm-2
Jag har funderat mycket på vilka politiska frågor som jag tycker Liberala kvinnor ska driva under den här mandatperioden. Vi är ju väldigt profilerade och i framkant i debatten om hederskultur och integration, och nu ska vi ta nästa steg. En av de stora jämställdhetsutmaningarna just nu är vården tycker jag. Det finns otroligt många feministiska frågor att arbeta med inom det området. Jag ser fram emot att lära mig mer inom detta område som än så länge är ganska okänt territorium för mig.

På söndagen gick jag från en grupp powerkvinnor till en annan. Jag träffade Anna Svahn. Finanshaj med passion för börsen, aktier, kvinnor och kvinnors privatekonomi. Jag som inte vet någonting om allt det där hade en miljon frågor. Den viktigaste var givetvis, hur blir man miljonär? Hon arbetade en längre tid med Feminvest, hon grundade Facebook-gruppen Economista, hon släppte boken Investeringsguiden och utsågs 2018 av Veckans Affärer till en av deras supertalanger för hennes arbete inom finansbranschen. Hon är 24 år!!!!! *ridå*

Hur kan jag ens ha den här turen att få ha dessa kvinnor i mitt liv!?!?!?!? Nu ska jag grotta ner mig i sjukvård och investeringar. Det får bli fokus på denna hösten!

Undviker du framgång av rädsla för misslyckande

vår nyårsafton-4
Just nu sitter jag på ett allt för tidigt morgontåg till Stockholm. Jag sitter i tysta avdelningen och riktigt njuter av lugnet. Jag är på väg till Stockholm för en helg tillsammans med Liberala kvinnors centralstyrelse. Vi ska ha styrelsemöte och jag ser fram emot att diskutera politik, träffa dessa fantastiska kvinnor och äta god mat tillsammans på kvällen. En hotellnatt, hotellfrukost och dagen efter lunch med en fantastisk inspirerande kvinna står också på schemat. När jag tackade ja till en styrelseplats i Liberala kvinnor var jag givetvis nervös. Skulle jag klara av det? Kunde jag tillräckligt mycket politik? Var jag mogen att som styrelsemedlem vara med och driva en så viktig politisk organisation? Men ser du, det skulle jag aldrig få veta om jag inte provade. Är inte det inte det värsta, att leva ett liv där man hela tiden behöver tänka ”tänk om jag bara hade provat”?

Jag tror att människor undviker att göra saker av rädsla för att misslyckas. Inte kan väl jag-tänket handlar i grund och botten om självkänslan. En dålig självkänsla gör att man inte kan hantera ett misslyckande därför att man kan då inte separera misslyckandet från det egna jaget. Ett misslyckande förvandlas då till att man själv är misslyckad. En oerhört destruktiv och jobbig känsla att behöva leva med. Därför är det otroligt viktigt att ha en god självkänsla. Ett misslyckande blir precis bara ett misslyckande då. Det kan svida nog så mycket, men det är enklare att borsta av det och gå vidare. Veta att i framtiden blir det en rolig historia. Men om man känner att det är man själv som är misslyckad så är det en känsla som likt en vattenpöl sprider ut sig över livet och dränker allt.

Jag undrar därför hur mycket framgång människor går misste om? Och utveckling och lycka. Tänk all den människokraft som finns runt om oss som inte används till något för att individer är för rädda för att misslyckas. Jag tror att det ofta är kvinnors kraft som går till spillo. Och det är inget annat än ren och skär sorg för mig. För alla vi kvinnor kan uträtta storheter om vi bara vågade säga ja, ta klivet ut och hoppas på det bästa. Men för att klara det måste vi ha varandras ryggar. Så låt inte en kvinnas framgång få dig att tro att det därmed inte finns plats för din egen. Vi är inte konkurrenter. Det finns plats för oss alla. Och det är inte så ofta som vi behöver tävla om exakt samma plats. Och om vi gör det, så är det väl magiskt. Två kvinnor som samtidigt vågar ta klivet ut. Som litar så mycket på sitt inre att de vågar utmana en annan person.

Jag vill att du ska fundera på vilka möjligheter du har gått miste om genom att inte våga tacka ja. Var hade du kunnat vara om du bara hade vågat? Fundera på vad du riskerar att gå miste om, om du fortsätter undvika de okända. Men lika mycket vill jag att du ska drömma om vad som kan hända dig om vågar göra det där du drömmer om. Var inte rädd för att misslyckas. Det gör vi alla genom hela livet. Och i stunden kanske skammen hettar dina kinder, men efter ett tag var det bara en livserfarenhet du inte vill vara utan.

Tid för te, böcker, tända ljus och fårskinnstofflor

tid, te, tända ljus och fårskinnstofflor
Nu börjar det bli riktigt ruggigt där ute och det känns lite kyligt i huset. Än vill jag inte dra på elementen utan njuter av att få ta på mig myskläder, fårskinnstofflor och en sjal runt axlarna. Jag tänder alla ljus som finns och brygger varma koppar te. Nu är tiden här. Den här ljuvliga, avslappnande innesittartiden.
mys-2
Jag ska snart lägga en stor bokbeställning på höstens böcker och ser fram emot att googla boktips, läsa recensioner och planera vilka böcker som jag ska välja denna gång. Just nu läser jag Malin Persson Giolitos bok störst av allt. En riktig bladvändare! Estrid brukar vilja kolla på paddan (typ alltid) men får välja om hon vill titta innan eller efter middagen. Igår valde hon att titta efter middagen och så satt hon med lurar. Det var helt tyst. Hon var tyst och inget ljud kom från paddan. Det kändes som jag fått 10 helkroppsmassage och bott på ett spa i ett år. Åh, ljuva tystnad. Som jag saknat dig!
mys-3
Jag älskar fortfarande mina Kattviksstakar så otroligt mycket. De var underbara hela sommaren då jag kunde ha tända ljus utomhus utan att de blåste ut. Men de är precis lika vackra inomhus. Ljuset speglar sig på mässingsfoten och skapar ett riktigt hemtrevligt sken.
mys-4
I hemmamysväg känner jag att jag behöver köpa en riktigt rejäl pläd till soffan, en kashmirmössa, chaite från Espresso house och såklart en hög nya böcker. Jag har både ljuv tystnad och läsning framför mig för på lördag åker jag till Stockholm. Liberala kvinnor har styrelsemöte och jag stannar till söndag. Det innebär nästan 10 timmars tågtid som ska ägnas åt böckerna, tystnaden och återhämtningen. Hur underbart? Jag har bokat lunch med en riktigt spännande kvinna när jag är i Stockholm och ser fram emot att få träffa en riktig girlboss att bli inspirerad av.

Men först ska arbetsveckan klaras av. Visst känns det dock som att folk börjar dra ner på tempot nu? Nu går vi alla in i det svenska höstlunket. Jag älskar verkligen det.

Internationella dagen mot homo- och transfobi

internationella dagen mot homo- och transfobi
Under mellon och Eurovision är det precis som att gayrörelsen får andas ut. Och under en prideparad. Då är det de som styr tonen, är med likar och får känna att de är i majoritet. Man kan tycka att det är helt sjukt att jag skriver om ”dem” som att vi andra är ”vi”. För mig är vi alla samma. Men det räcker med att jag sticker ut näsan från dörren och vips kommer homo- och transfobin visa upp sitt fula tryne.

Mitt spiritanimal Fab-Freddie fick utstå så mycket hat efter sin medverkan i Mellon. Inte för att han var en dålig programledare utan för hur han är. han är tydligen too much. För mycket. För mycket glitter. För mycket handleder. För mycket hoddeladi. Jag är också too much. Men jag är en vit straight kvinna, inte alltid det lättaste, men bra mycket lättare än att vara gay.

Tittar vi sen ut i världen så försöker människor inte ens dölja sin homo- och tansfobi. Det finns länder där man dödas för sin sexuella läggning. Förföljs. Torteras. I vissa länder för gaymänniskor inte gifta sig. Inte adoptera. Dessa aspekter är det yttersta förtrycket. Att man dödas för den man är. Men innan man kommer till det slutgiltiga förtrycket kommer det mindre, mer dolda förtrycket. Och det ser vi i Sverige.

Det är en ball grej att ”klä ut sig till kvinna” vilket blir hånfullt mot dem med oklar eller annan könsidentitet. Att någon är en bög är ett skällsord. Det finns dem som föraktfullt fnyser åt ordet hen. Min lesbiska vän kan inte hålla sin flickvän i handen på tunnelbanan utan att en man blir provocerad och måste påtala att han minsann kan göra saker i sängen som min vän inte kan göra. Jag har bönkompisar som inte kan hålla varandra i hand, ge en kärleksfull strykning över kinden eller snabbt pussas hej då utan att det brölas om att de är äckliga. Homosexuella får ibland knappt existera. För även om de agerar och lever EXAKT som du och jag får de höra ”jag bryr mig inte om vad du gör i sängkammaren men håll det i sängkammaren”. Det sägs till en person som inte gör något sexuellt alls. Det sägs till en person som kanske pratar på ett visst sätt, pussar sin älskade farväl eller lutar sig mot sin partners axel efter en tuff dag på jobbet.

Visste du att hälften av alla transsexuella personer har försökt ta sitt eget liv? Det är ett sådant misslyckande för både samhället och oss människor i samhället. För vi ansvarar för hur samhället är. Det är genom de samtal vi för vid tre-kaffet på jobbet, framför våra barn och tillsammans med våra vänner som vi sätter tonen för vad för typ av samhälle vi vill ha. Så ställ dig upp, ta ställning och var inte en person som bidrar till den smutsiga och ovärdiga homo- och transfobin. Ställ dig på din nästas sida och hylla hens person. Oavsett om den kommer till uttryck väldigt annorlunda från din egen person.
hbtq-1

Min helg i Stockholm

min helg i Stockholm-1
Klockan 06.00 i lördagsmorse körde jag mot solen och in mot Malmö, för en helg i Stockholm. Det går inte ens att beskriva det landskap jag såg. Det låg en tjock dimma som svävade precis ovanför marken och jag tänkte att om sagoväsen någonsin funnits på riktigt så måste det vara nu.
min helg i Stockholm-2
På tåget gjorde jag allt viktigt som att redigera bilder, blogga, läsa och sova. Och så vips var jag i huvudstaden. Just nu läser jag Ebba Witt Brattströms bok om 70-talets feministförfattare. En intressant mer väldigt svårläst bok.
min helg i Stockholm-3
Jag skulle på Liberala kvinnors val kick-off. Vår ordförande, och min vän, Gulan Avci hälsade oss välkomna i fab jumpsuit från Banana republic. Alltså dör för denna jumpsuit. Till vänster ser du Juno Blom. Alltså oj, jag skulle kunna skriva en bok om hur mycket jag tycker om Juno och om hur viktig hon varit för Sverige. Hon leder arbetet i nationella kompetensteamet mot hederskultur. Det finns inget om hederskultur som hon inte vet. Och nu kandiderar hon till riksdagen för Liberalerna. Vilken gåva till vårt parti!
min helg i Stockholm-4
Vi fikade på lördagseftermiddagen och fick en stund att umgås och vända näsan upp mot solen. Helt fantastiskt ljuvligt.
min helg i Stockholm-5
Vi i Liberalerna går till val med en aspekt av integrationsfrågan som inget annat parti lyfter. Nämligen jämställdheten och kvinnans roll. Om man integrerar en kvinna, integrerar man en hel familj.
min helg i Stockholm-6
Vid sen eftermiddag smet jag upp till rummet för att facetimea med Estrid, vila högklackströtta fötter och sen svida om till kvällens middag.
min helg i Stockholm-7
Hej hej, här är jag! Jag är helt in love med mina nya ljusrosa strappy heels (här). Mycket bra köp. De har så pass låg klack att jag kan bära dem en hel dag på jobbet.
min helg i Stockholm-8
Jag älskar verkligen skor och kläder, accessoarer och smink. Det finns något så himla roligt, kreativt och rofyllt att göra sig i ordning inför dagen, eller kvällen med för den delen. Och jag låter mig aldrig hindras av min kropp. Oavsett vad min dagsform är och hur jag känner inför min kropp en viss dag, så har jag alltid samma rätt att få rå om mig som någon med en annan kropp än min. Alla, oavsett hudfärg, kropp, form eller förutsättningar har rätt att få känna sig vackra. Varför ska vissa kvinnor gömma undan sig? Nej, ut med dig och lev det som kallas livet. För det kan vara så underbart.

Efter middagen kröp jag ner i en hotellkrispig säng med livets mjukaste kuddar. Sen sov jag som en stock innan det var dags för dag två.
min helg i Stockholm-9
Först ut var Helene Bergman, feministen, journalisten och författaren. Hon har skrivit den SÅ SÅ SÅ viktiga boken ”Förortens grupp 8” som jag bloggat om här. Hon berättade om sin 50-åriga feministiska kamp och hennes tankar kring det hedersförtryck som växer i våra förorter.
min helg i Stockholm-10
Efter Helenes föredrag hade vi en paneldebatt med Helene, Gulan och mig. Vi laddade Liberala kvinnors alla distriktsordföranden med grymma argument inför mötet med väljarna. Det är dags att alla människor i vårt land tar fighten om hederskulturen nu!

Sen tog jag tåget hem, körde mot Skanör och tittade på partiledardebatten med David. Och det min vän, det är vad jag kallar en grym helg och en perfekt avslutning på en helg i politikens tecken.

Internationella barnmorskedagen och ett tal om frihet

internationella barnmorskedagen-1
Idag är det internationella barnmorskedagen och jag vill verkligen uppmärksamma det. Jag vill särskilt uppmärksamma förlossningsvården. Många kvinnor är idag rädda för att föda och det är förfärligt. Ja, inte bara förfärligt det är ett haveri. Den råa ångest som bor i den gravida kroppen kan vara som tortyr. En konstant oro inför att man ska bli skadad. Jag blev skadad, och är idag helt återställd, men 24 timmar efter min förlossning började jag genast oroa mig för om jag skulle kunna föda barn igen.

Jag oroar mig fortfarande. Jag oroar mig för att jag inte ska få lov att föda med kejsarsnitt. Att det ska bli tjafsigt och krävas mängder av övertalning för att en läkare ska godkänna detta för mig. Jag oroar mig för att jag trots en tid för kejsarsnitt ska få värkar före utsatt tid, tvingas föda vaginalt, och gå sönder en gång till.

och då är jag inte ens gravid.
internationella barnmorskedagen-2
Den råa ångesten bor i kvinnor som är gravida eller vill bli gravida. Oavsett om det är en befogad oro eller inte så är det upplevelsen av oron som är det som måste adresseras. Det borde givetvis vara självklart att kvinnor idag ska få tillgång till en trygg, säker och evidensbaserad vård med mesta möjliga valfrihet.

Jag vill påstå att vi har ett problem med förlossningsvården för att det är kvinnor som blir gravida och inte män. Vården är inte jämställd. Jag, och många med mig, hade problem under och efter graviditeten men fick höra att det var ett normalt inslag och därmed något man bara behövde finna sig i. Detta trots att min foglossning var så hemskt att jag enbart kunde trippa fram med små små långsamma steg från vecka 19.

En trygg förlossningsvård är inte ett faktum när kvinnor måste böna om ett kejsarsnitt. En trygg förlossningsvård är inte ett faktum när svåra gravidproblem inte enkelt medför sjukskrivning. En trygg förlossningsvård är inte ett faktum när kvinnor i månader innan beräknat datum plågas av den råa ångesten och oroar sig för att inte få plats på ett sjukhus i närheten.

Låt oss aldrig nöja oss med mindre än förlossningsvård av högsta rang.

Att tillåta böneutrop är en mardröm

Just nu pågår en stor debatt om minareter, så kallade böneutrop. En moské i Växjö vill få tillåtet att en gång i veckan ropa ut bön. Växjö säger nej. Majoriteten förfäras och vill verkligen inte ha några böneutropare. Minoriteten gapar växelvis om religionsfrihet och om svenska kyrkklockor som minsann också ringer. Politikerna tassar på tå kring frågan livrädda för att trampa snett. Tåtassandet leder till en otydlighet som skapar frustration. Och vips har politikern trampat snett.

För mig är det väldigt enkelt. Vi ska givetvis inte ha några böneutrop i Sverige. Det är totalt främmande den svenska kulturen. Vi lever i en sekulär stat och tanken på att någon ropar ut bön till allmänheten är för mig helt världsfrånvänd. Ett förbud mot böneutrop är inte en kränkning mot religionsfriheten. För givetvis ska vi fortsätta tillåta moskéer. Det jag vill förbjuda är ett påprackande av religion. Tro du på vad du vill, men sköt det i det privata. Blanda inte in mig.

Jag tycker även att vi borde kunna ställa krav på muslimer i Sverige att medverka till att anpassa sin religionsutövning så att den fungerar i en svensk kontext. Du kanske undrar om böneutrop en gång i veckan verkligen är ett problem. Det är en principsak svarar jag dig då. För vad är nästa steg? Vi ser hur islamistiska krafter försöker vinna terräng i Sverige. Jag menar på inget sätt att alla de som vill ha böneutrop är islamister, men det går inte att bortse från de islamister som faktist finns.

Böneutrop är inte detsamma som kyrkklockor. Jag ser inte ens kyrkklockor som något religiöst. Jag ser det som ett kulturellt inslag som jag är van vid och tycker om. Jag tror att majoriteten av svenskar håller med mig. Kyrkklockor är ett vackert inslag i vårt samhälle. Den dagen majoriteten av svenskarna känner sig begränsade av kyrkklockan och känner att den prackar på kristendomen på dem, då är jag villig att diskutera kyrkklockans fortsatta vara eller icke-vara.

Men böneutrop, i Sverige? I sekulära Sverige. Det är för mig en mardröm. Inte för att det är islam, utan för att det är ett stort steg från vår sekulära stat. Ett steg jag inte är bekväm med alls. Integration kräver ömsesidig respekt, anpassning från dem som önskar bli en del av majoriteten och tålamod och förståelse från majoriteten till minoritetens fördel.

Om vi ska tillåta böneutrop kan vi isåfall lika gärna tillåta könsuppdelade klassrum, att flickor slipper simundervisning och att det är helt ok att menstruerande lärare på judiska skolor får finna sig att äta lunchen ute i bilen.

 

Video: Vlogg från riksdagen och Stockholm

För några helger sedan var jag i Stockholm då Liberala kvinnors centralstyrelse hade styrelsemöte. Jag tänkte redan innan att det skulle va ett perfekt tillfälle att filma en vlogg. Det är en vardaglig video där ni får följa med helt enkelt.

Ha en riktigt fin dag min vän!

Om du har tid och möjlighet får du gärna gå in på youtube och ge filmen en tumme upp och när du ändå är där kan du börja prenumerera på kanalen så du inte missar någon video.

 

1 2 3