Posts Tagged ‘moderskap’

Jag fick missfall under valet.

missfall-1
På morgonen dagen innan den 9 september satt vi och åt frukost. Jag minns dagen eftersom det var valdagen efter. Det var en vanlig morgon och plötsligt blev det blött på stolen. Jag reste mig upp och såg väldigt mycket blod. Jag förstod direkt att jag fått ett missfall. Det kom så plötsligt och så mycket att jag förstod omedelbart. Det var tidigt. Jag var i vecka 7. Jag blev inte ledsen utan tänkte att det är såhär det är för kvinnor. De flesta av oss kommer att uppleva ett missfall någon gång under livet. Jag blev fokuserad på att bara bli färdig. Få ut allt. Men jag minns hur sjukt det var att kryssa för mitt eget namn på valsedeln och ta emot ”jag har röstat på dig”-sms och samtidigt ha något dött som bara rann och rann och rann ut.

Men det kom inte ut. Jag blödde i flera dagar och gjorde en undersökning med ultraljud. Och det visade sig att allt inte kommit ut som det skulle. Jag fick en läkartid för en skrapning en dryg vecka senare. Några dagar senare började jag blöda mycket och åkte in till kvinnoakuten för kontroll. Blödningen var under kontroll och jag fick åka hem igen. Vid läkartiden ytterligare några dagar senare såg man att allt kommit ut och att ingen skrapning behövdes.

Under dessa 10 dagar blev det svårare och svårare att få missfall. Ju mer jag blödde, desto svagare blev jag. Det kändes på riktigt som att livet rann ur mig. Och det var en otroligt ångestfylld och äcklig känsla. Jag ville bara få ut det.

Vi hade berättat för Estrid om bebisen i magen, så nu fick vi berätta att det inte blev någon bebis just nu. Men kanske längre fram. Jag sörjer inte detta missfall. Det var naturens sätt att göra sig av med något som aldrig hade blivit ett barn. Jag känner också att det hade varit värre om jag fick missfall innan Estrid. Nu är hon ju på ett sätt en garanti för att jag kan bli gravid och göra friska barn. Men om det är så att det i våra stjärnor står att vi bara kommer få ett barn så är jag nöjd. Jag kunde inte bett om en mer underbar dotter än Estrid.

Jag känner mig också som en del av en intim kvinnoklubb nu. Vi som vet hur det är att blöda och förlora en tidig graviditet. Jag vet också att upplevelserna av ett missfall skiljer sig lika mycket åt som det finns kvinnor som drabbats av det. För min del känns det ok. Jag tänker att bebisen nu hade varit ganska så stor i magen. Att den kunde ha fötts under våren. Att när jag håller Harry så saknar jag min bebis som jag skulle ha fått. Men jag sörjer inte. För det går inte att göra något åt livet. Det bara sker.

Men med det sagt, det blir en ständig påminnelse när människor kommenterar Estrids ålder och frågar om det inte är dags för en till. Jo, det är dags. Men min kropp ville inte samarbeta med mig. Kanske den aldrig vill det. Kanske jag blir gravid alldeles snart igen. Det är ju det man aldrig kan veta med graviditeter.

Jag vill väldigt gärna ha ett barn till. Men sen får fabriken stänga. Jag tyckte inte det var angenämt att vara gravid. Det var inte heller angenämt att föda barn. Och jag oroar mig för en förlossningsdepression igen. Att göra barn, det är inte min grej. Men att fostra dem, älska dem och vara mamma för dem. Det är jag sjujäkla bra på. Så jag kan tänka mig att kämpa igenom 9 månader, en förlossning och sen de där hemska första månaderna. För vem vet, det kanske inte alls blir likadant en andra gång. Eller så blir jag inte gravid mer. Jag kan aldrig veta. För livet, det kan man inte kontrollera. Det bara sker.

Jag vill dela den här upplevelsen med er. Vi är ju vänner här inne. Vi finns där för varandra. Jag behövde bara lite tid för mig att bli redo att berätta. Och också lite tid för David att vara redo att dela med sig av det. Vi förlorade ju båda något som kunde ha blivit ett barn.

Sluta skambelägga dem som väljer bort kromosomavvikelser

kromosomförändring-1
Idag kan kvinnor göra ett KUB-test, ett kombinerat test med ultraljud och blodprov. Detta prov kan visa sannolikheten om fostret har någon kromosomavvikelse så som Downs syndrom. Detta är en del i det som kallas fosterdiagnostik och stundtals blossar debatten om detta upp. Kritiker menar att dessa tester skapar ett slags elitsamhälle där bara ”perfekta” individer får leva. Föräldrar till barn med Downs syndrom tycker det är vansinne och menar att deras barn förtjänar livet och inte ska rensas ut.

Jag är inte en av kritikerna. Jag tycker det är väldigt positivt att vi har en förbättrad och mer säker fosterdiagnostik som idag erbjuds till fler och inte bara till de rika föräldrar som kunde betala för testet på en privat klinik.  Jag förstår inte hur KUB-test kan betraktas som ett svårt etiskt dilemma. Om tekniken erbjuder en att få kunskap om sitt ofödda barn, och därmed fatta ett välgrundat beslut utifrån sina egna preferenser och livssituation, så är det väl inte alls märkligt att människor då väljer att ta tillvara på denna teknik. Jag säger inte att barn med Downs syndrom, eller andra funktionsvariationer inte förtjänar att leva, jag säger bara att föräldrar har rätt att välja bort ett tillstånd som skulle drabba familjen allt för hårt. Jag tror att den etiska aspekten handlar om moderskapet. Det finns fortfarande en djupt rotad bild att modern ska uppoffra allt. Att moderskapet är större än allt och att välja bort ett barn är syndigt. Jag tycker det är varje förälders rätt att välja bort ett sjukt barn om det går och det är något man vill.

För syftet med fosterdiagnostik är inte att skapa en elitvärld där bara perfekta får finnas. Syftet är att bara de personer som känner att de har tillräckliga förutsättningar för att ta hand om ett barn med särskilda behov ska behöva göra det. Om ett barn med Downs syndrom skulle innebära en livssituation man inte vill ha finns det inget fel i att välja bort det barnet. Samtidigt som att de föräldrar som aktivt väljer att behålla ett barn med Downs syndrom sannolikt kommer vara väldigt bra föräldrar för det barnet.

Nästan ingen ifrågasätter idag rätten till abort. Ett barn som kommit till i en oläglig tid kan tas bort. Det är en kvinnas rätt och ingen ifrågasätter varför. Det räcker med att hon inte vill ha barnet. Det är lika enkelt med KUB-test. Det räcker med att man inte vill ha ett barn med kromosomavvikelse.

Hur sedan varje enskild person väljer att förhålla sig till KUB-test och beslutet att behålla ett barn eller inte, är helt individuellt och inget jag har en åsikt om. Men att kritisera KUB-test och än värre skambelägga dem som väljer att ta bort fostret tycker jag är det som är det vansinniga.

Nu längtar jag hem efter denna gulliga

längtar hem-1
God morgon!

Här sitter jag på hotellet i Stockholm och blir full i skratt över att jag längtar hem till Estrid. Ni vet ju hur jag har pratat om hur skönt det ska bli med egentid jadijadijadi och nu… nu när jag har den här egentiden så vill jag bara hem. Moderskapet i ett nötskal antar jag.

Igår på tågstationen när David och Estrid vinkade av mig försökte jag vara stoisk. Hej då, mamma kommer imorgon. Jag älskar dig. Men när jag såg en liten människa, iklädd pälsväst, rosa gummistövlar och toppluva, ridande på pappas axlar, försvinna uppför rulltrappan så sved tårarna. Jag ska bara vara borta en natt!? Herregud, om några veckor ska jag till Paris och vara borta tre nätter!
längtar hem
Men titta på henne! Det största miraklet någonsin! Jag vet att de fortfarande sover där hemma. Om någon timme kan jag äntligen ringa FaceTime och säga god morgon! Fast ni ska veta att det då inte råder någon nöd på mig. Härligt hotell, coola kvinnor, möte på riksdagen och snart hotellfrukost! Och vi pratar politik på längden och tvären och det är så himla skoj! Att få tycka och att få tänka, slipa argument och stå för en åsikt. Man växer verkligen som person.

Men nog ska det bli skönt att komma hem ikväll och få lyfta över den här mysiga lilla människan in till vår säng. Och sen ligger hon som en sjöstjärna i sängen och jag och David kurar upp på vars en sida om henne och ligger nära nära.
längtar hem-3