Posts Tagged ‘systerskap’

Från skratt till gråt

från skratt till gråt-1
Usch för denna dagen. Jag hann inte titta in i bloggen igår och idag kände jag mig så himla taggad att skriva flera inlägg nu ikväll. Jag har en tavelvägg att visa, en gårdag att berätta om, ny hudvård att visa och massa annat skoj. Men skrattet har nu bytts ut mot tårar.

För några veckor sedan skrapade jag vår bil i det garage jag står i om dagarna. Det är ett otroligt trångt garage, alltså extremt trångt, och jag var så ledsen och arg på mig själv för att jag råkade skrapa bilen. En självrisk på 5.000 kronor sved riktigt rejält. Efter det har jag varit om möjligt än mer försiktig i garaget. Krypkör upp och ner trots att hetsiga medelålders män i fina bilar tutar och ligger provocerande nära. Jag har igång backsensor hela tiden och tar inga risker. Trots detta skrapade jag bilen idag igen. Och nä, nu bara gråter jag igen bara av att skriva det här.

Det kanske kan låta som en skitsak, men jag känner sådan skam. Det var hemskt att berätta för David att jag gjort det igen. Jag känner mig helt villrådig för nu vågar jag inte köra vår nya bil längre. Och om jag kör den gamla, som också är en stor bil, så har den ingen backsensor och då tänker jag att risken för skrap ökar än mer.

Jag är så jäkla arg och besviken på mig själv. Ytterligare 5.000 kronor rent åt helvete! Jag hade sett fram emot att köpa saker nu till julen och istället så måste vi budgetera med denna pissiga utgift.

Så när jag nu satte mig här framför datorn så har jag verkligen noll inspiration att va glättig och lustfylld. Jag vet inte om jag generellt har en dålig dag idag för jag känner mig oproportionerligt ledsen. För jag är verkligen så himla sorgsen. Och arg på mig själv för att jag är så klantig.

Därför tror jag att jag behöver dig lite extra nu. Kanske att du påminner mig om det som jag brukar säga till dig. Vikten av att vara snäll mot sig själv, inte ta saker så allvarligt, idka självacceptans och förlåtelse. Med andra ord, jag är mer än redo för varenda floskel som finns i boken denna afton. För just nu kan jag inte skaka av mig ledsamheten, besvikelsen, ilskan på mig själv och bitterheten.

Kram från en, just idag, lite extra skör bloggerska!

Veckonytt #59

veckonytt1
Fy bubblan vad krassliga vi varit i helgen. Och inte är det mycket bättre idag ska ni veta. De där förskolebacillerna kan totalt knocka en vuxen. Jag försöker peppa mig själv denna morgon med dels detta veckonytt och dels vetskapen om att jag jobbar tre veckor och sen väntar lite julledighet. Åh så ljuvligt! Nu till veckans tips!

Denna stickade tröja från Weekday är så himla snygg. Jag tänker tight pennkjol och höga boots, eller tighta jeans och loafers. Himla himla snyggt och jag tycker faktiskt att den går att bära både på jobb och privat bara beroende på hur man stylar den.
veckonytt2
Ellos julbilder är så himla härliga. Den där ringen med ljus i tycker jag är så snygg och jag vill verkligen ha den här hemma. Jag tänker att man borde kunna använda den året runt. Tänk att binda midsommarkrans runt den och så funkar den perfekt till sommaren också. Och de mörkgröna linnelakanen. Så ljuvliga! Se fler bilder här.
veckonytt3
Alltså hur lyxigt ser inte det här soffbordet från Åhléns ut!? Det kostar förvisso 2.500 kr men hade kunnat säljas med minst en nolla till på vilket auktionshus som helst.
veckonytt4
Märker ni hur julpeppad jag är? H&M homes julinspiration är också så himla himla fin! Se fler bilder här och låt dig inspireras att ta ditt jupyntande till nya höjder.
veckonytt5
Jag älskar denna artikel med tips på att få en att känna sig som den superkvinna man är! Läs och inspireras!
veckonytt6
jag är så sugen på ett set med topp och byxa i sammet, eller kavaj och byxa i sammet. Detta set från Stine Goya är helt magiskt!
veckonytt7
Veckans powerkvinna är Henny Tillberg. Gud vad jag gillar henne. Hon är en partikamrat till mig, men numera mycket mer än så. Hon är 19 år och den yngsta i kommunstyrelsen i Kristianstad. Fattar ni så cool hon är. Hon har precis, till min stora glädje, börjat blogga och det gör mig riktigt glad. Fler politiker borde blogga och vlogga. Där är framtiden I’m telling you!

Ha nu en riktigt fin vecka min vän!

Liberalernas landsmöte i Västerås

Liberalernas landsmöte-1
Fredag till söndag var jag i Västerås. Sanningen är dock att jag kunde ha varit på Mars för vi var inne i kongresshallen prick hela tiden förutom de få timmar så spenderades på hotellet. Denna vecka har inte erbjudit någon direkt återhämtning och jag längtar till helgen för att ta igen den åh så hett efterlängtade sömnen. I morse kan jag ha frågat David om jag kunde sjuka mig på jobbet. Då sa han med en mycket myndig stämma att jag är en vuxen ansvarsfull kvinna och inte en bakfull tonåring. Jag tog mig samman, borstade mina tänder och tog mig till jobbet.

Vad är det då som tagit musten ur mig? Jo, Liberalernas landsmöte. Vårt högst beslutande organ som bestämmer den politik vi ska driva under de nästkommande två åren. Liberala kvinnor drev tre motioner hårt, nämligen totalt förbud mot religiösa fri- och förskolor, slöjförbud på barn i förskola och lågstadiet samt burkhaförbud för dem som verkar i offentlig verksamhet. Vi vann tyvärr inte i dessa frågor. Majoriteten, om än att det delvis var mycket jämnt, röstade mot våra motioner. Detta är beslut fattade i god demokratiskt anda och jag respekterar dem, men det innebär inte att jag inte är besviken. Jag är besviken. Det är sorgligt att se att vårt parti identifierat ett problem med utanförskap, segregation, hedersförtryck och ofrihet, men inte vågar ta rejäl ställning mot detta. Istället blir det en halvmesyr där flickor och pojkar hamnar i kläm och får fortsätta leva ofria liv.

Det positiva är att all mediabevakning dominerades av våra motioner och det innebär att det finns ett stort behov av att fortsätta diskutera dessa frågor. Och jag kommer inte ge mig. Jag kommer inte ge mig så länge det finns moralpoliser som tvingar kvinnor att skyla sig, tvingar barn att skyla sig och driver människor in i ofrihet.

Min sorg visste inga gränser när Aktuellt samma kväll som landsmötet avslutades sände ett inslag om ännu en religiös friskola med stora brister. Könssegregerad undervisning helt emot skollagens regler om likabehandling, exempelvis drabbar det flickorna som fick ha simlektioner på morgonen för att simhallen skulle hinna täcka över fönstrena. Ge mig ett enda bra argument på varför vi ska acceptera detta i vårt sekulära land år 2017?

Det är vår förbannade plikt och skyldighet att värna jämställdheten och den sekulära staten. Jag har inget emot religion, men jag är en stark anhängare av att det bör vara en privatsak och inte något som ska styra samhället. En bra skolgång är början på alla barns möjlighet till en fri framtid i enlighet med sina egna övertygelser. Det är omöjligt i vissa av de religiösa friskolor som finns idag.

Att göra rätt är ändå alltid att göra rätt

julbord grand hotel-9
Häromdagen skrev jag om att vi är 4.445 kvinnliga jurister och advokater som gått ut i ett upprop mot könsrelaterad diskriminering och trakasserier, under haschtaggen #medvilkenrätt.

I anledning av detta skickade Advokatsamfundet ut en enkät till kvinnliga biträdande jurister och advokater, om sexuella trakasserier. Oj oj oj vad fel det blev redan från början. Även om initiativet från samfundet säkerligen är gott så blev det bara så himla fel. Om vi på allvar ska göra upp med sexuella såväl som könsrelaterade trakasserier går det inte att enbart vända sig till kvinnorna. Vi måste ha med oss männen på tåget. Männen måste uttala sig om hur de uppfattar sin arbetsplats, och de manliga cheferna måste ställas till svars om de inte har en plan på arbetsplatsen för att kunna hantera trakasserier. Manliga medarbetare måste få chansen att anonymt träda fram till sin kvinnliga kollegas förmån utan rädsla för att ett manligt grupptryck så förringa honom. Det andra, och det stora felet, i enkäten var att den var otroligt snäv. Första frågan löd ”har du blivit utsatt för sexuella trakasserier på din arbetsplats” (reservation för att jag inte minns exakt ordagrann formulering). Svarsalternativen var ja, nej och vill inte svara.

Vad är sexuella trakasserier? Och är det dem man ska fokusera på? Jag menar att sexuella trakasserier enbart möjliggörs genom det djupare problemet som är könsskillnader och ojämställdhet. Sexuella trakasserier är inte ett fristående problem utan är ett symptom på en samhällssjukdom. Det går inte att bli av med symptomet utan att bota sjukdomen. Jag vill på inget sätt förringa de sexuella trakasserier som vissa av mina juridiska medsystrar varit med om. De är förfärliga! MEN, det är bara toppen av isberget. Ett isberg som består av hånfulla kommentarer, ”lilla gumman”-kommentarer, förminskande och förlöjligande, arbetsplatsmobbing, särbehandling vid graviditet och föräldraledighet och härskartekniker. Dessa problem kommer advokatsamfundet omöjligen komma till rätta med i sin enkät.

Så jag levde rövare. Skrev mail till samfundet samt till samfundets chefsjurist. Drog igång debatten i de forum vi kvinliga jurister befinner oss i och tänkte att jag kommer då icke finna mig i denna enkät. Sakteligen smög sig ångesten på. Vad har jag gjort? Äventyrar jag nu min framtid? Dessa maktfulla personer, vad ska de nu tänka om mig? Och jag började ångra mig. Varför är det alltid jag som tar striden, gapar och hörs mest. Varför kan jag inte bara låta någon annan ta striden ibland?

Parallellt som mina tankar far åt alla möjliga håll får jag ett mail från en kvinna. Hon säger att vi gjorde advokatkursens första del tillsammans. Hon berättar att en man blev för full och var på henne. Hon kände stort obehag men sa inte ifrån för hon ville inte vara obekväm. Hon berättar i mailet att jag sa ifrån åt henne. Att jag bad mannen sluta trakassera henne. I mailet ville hon tacka mig för att jag gjorde så för henne och att hon efter den händelsen aldrig mer är rädd för att vara obekväm och säga ifrån.

Vilket mail! Wow! Jag berättar inte detta för att visa att jag skulle vara Moder Theresa 2.0. Det jag vill få fram är istället följande. Att göra rätt är ändå alltid att göra rätt. Även om man är obekväm, får någon ovän, ses som bångstyrig och bråkig så är det alltid det rätta att göra just rätt. Och för att citera en gammal intervju med advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg ”feghet är det värsta jag vet. Man måste kunna se sig själv i spegeln”

Och idag står jag starkt framför min spegel.

Därför älskar jag att blogga

det bästa med att blogga-1
Det finns otroligt mycket helt fantastiskt med att blogga. Jag får ibland gå på flärdfulla tillställningar, ha roliga samarbeten med företag, få utlopp för kreativitet i både bild och text och då jag alltid tänker mitt liv i blogginlägg bidrar det ofta till att mitt liv kantas av det lilla extra. Men det allra allra bästa med att blogga är mötena med er. Det är helt ofattbart vilken kärleksbomb som nått mig de senaste dagarna. Ni har oat och aat över min klänning, skrattat med åt min glädje och blivit tårögda och rörda. Och de flesta av er har jag aldrig ens mött i person. Därför är det systerskap vi har än mer fantastiskt.

Ni kommer med så sjukt bra tankar, ideér och feedback vilket gör att jag hela tiden förnyas, tänker efter och utvecklas. Du som läser är min vän, så är det bara. Det är för mig själv men även dig jag bloggar. När du skriver att inlägg var särskilt bra, eller många har delat blir jag så himla himla glad! Inte så mycket för bekräftelsens skull utan för att jag genuint vill göra dig glad. Du betyder så mycket för mig och ger mig så mycket och därför vill jag ge tillbaka tusenfalt. Jag vill att varje inlägg ska vara bättre än det förut. Göra dig inspirerad och fylld av livsglädje.
det bästa med att blogga-2
Genom bloggen får jag också fantastiska möten och igår var ett sådant tillfälle. Åsa Trulsson bjöd mig på lunch för samtal om samarbete. Jag säger såhär, gör en kopp te, slo dig till ro, för detta kan bli en roman. Jag har otroligt mycket att berätta. Det började med att en Åsa hörde av sig till mig med milrubriken ”Female empowerment + fashion = sant”. Man bara, ok you had me at hello! Vi mailade fram och tillbaka lite och hon presenterade sitt företag Soldiser. Som feminist och historieintresserad blev Åsa galen över den skeva och direkt felaktiga historieskrivningen som finns i modern tid. Kvinnorna, både riktiga och mytologiska, i vår fornnordiska historia, har på många sätt blivit bortraderade. Istället återfinns en berättelse som knappt porträtterar kvinnor och om den gör det så är hon en vän bifigur som inte gjorde så mycket väsen av sig.

Åsa har skapat ett företag där hon tillverkar sidensjalar, där varje sjal har ett motiv som förtäljer den sanna historien om dessa kvinnor. Genom oerhört detaljerad forskning på historien, tolkning av vikingarnas dikter osv, har Åsa tagit fram för oss okänd kunskap om gudinnorna. Till exempel är gudinnan Freja inte alls vän och fruktbarhetens gudinna. Nej, hon var en krigsgudinna som var stark och kanske nästan lite osympatisk i sin törst efter seger.

Min och Åsas lunch blev en succé! Vilken kvinna! Vilket driv! Vilken feminist! Jag kan ha frågat chans när vi avslutade lunchen och med hundvalpsögon sagt att ”visst ses vi igen?”. Du vet hur jag alltid brukar prata om powerringar, ja eller powersmycken?  Det DÄR smycket man bär när man behöver råg i ryggen och stuns i stegen. Dessa sidensjalar är EXAKT det. Tänk att gå in på ett viktigt möte draperad i en superkvinna! Tanken gör mig alldeles euforisk.

Inte är bestämt mer än att vi beslutat oss för att fortsätta samtala om samarbete. Att få vara en del, även om mycket liten, av Soldisers framtid är så otroligt spännande. Jag är helt övertygad om att detta kommer bli en oerhörd succé! Men visst låter det helt underbart? Draperad i en fornnordisk feminist och superkvinna. Det är exakt vad jag iallafall behöver de dagar när självförtroendet svajar. (haha ja tro det eller ej men även mitt självförtroende svajar ibland).
det bästa med att blogga-3
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att blogga är som att ha the gift that keeps on giving. Och de senaste månaderna har jag känt mig trött och oinspirerad. Jag har haft svajigt självförtroende gällande bloggen och tappat min glöd. Därför var mötet med Åsa OCH er kärleksbombning precis vad jag behövde för att känna det där pirret i fingrarna. En längtan efter att skapa, producera, connecta och vara kreativ och orädd.

Jag uppskattar dig så! Att vakna var morgon till några fina kommentarer är en lyx jag önskar prick alla. Det går omöjligen att ha en dålig dag då!

Tärnorna berättar sanningen om dressgate

tärnorna berättar sanningenresize-3 resize-4 resize-5resize-2 resize-6
Mina tärnor hade första parkett till det drama som utspelades och nu går under namnet ”dressgate”. De skrev ihop en egen text om hur de upplevde det hela. (Jag misstänker att det är en del av deras traumabearbetning). Låt mig presentera Sara, Paula och Maddes version av vad som verkligen hände, återberättad av mest Madde.

Där vi satt vi i godan ro, lite självgoda över att tiden var så bra, det var ju gott om tid att slappna av en stund med ett glas bubbel innan vigseln och värma oss lite efter fotograferingen. Frida och David reste sig ibland och fotograferades i trappan, framför fönsterna och lite annat. Vi andra höll koll på klockan och småpratade. Jag oroade mig lite över om blommorna skulle hålla i värmen här inne. Just när vi säger till best menen att vi tärnor går till vänster och dom till höger kommer David med nån liten bekymmerhetsrynka. ”Vad har hänt?” Frågar vi. ”Amen det var nåt med kjolen, jag tror hon fastnade med spetsen i trappan, men hon och Paula lagar det nu”. Vi pratar om att det var tur att vi var på hotell där det finns tråd, annars får vi springa inom Åhléns tänker jag.

Efter en stund kommer Paula, och mitt och Saras blod stelnar. Hennes blick är vild. ”Det är panik” säger hon och vi springer in på toaletten där Frida och Emma är. Jag tittar neråt och förväntar mig nån reva i spetsen men då ser vi att det är dragkedjan som öppnat sig. Paula syr för glatta livet och Frida har nog aldrig önskat sig ögon i nacken som då. ”Prata med mig, vad fan händer”!!! Vi försöker svara, jag väser att de ska hämta fler sykitt NU, och David gör det. Paula syr så fingrarna blöder och tittar upp på mig. Jag vrider på huvudet åt henne och säger genom min blick att blod på klänningen är det minsta problemet nu. Samtidigt gastar Frida ”Vad fan är klockan”.
Tappra Sara försöker säga att den ”nog är lite innan 15”. Sara är som bekant sämst på att ljuga och Frida genomskådar det direkt. Vi säger som det är, ”klockan är kvart över men vi fixar det här Frida.” Jag syr med fyrdubbel tråd, nålen går av och fastnar i mitt finger, och Paula kryper in under Fridas klänning och sätter 4 säkerhetsnålar. Under svordomar säger Paula dom berömda orden ” Fiser du på mig nu så dödar jag dig”. Vi fnissar och panikar på samma gång. Emma är ute och springer på triangeln och ringer och facetimar olika boleros, pälsar och koftor. Frida skriker åt oss att svara henne vad hon ska köpa. Vi sneglar åt den svarta minkpälsen Frida fått av sin mamma och tänker att den är bättre än allt annat, samtidigt som vi överväger att slakta våra egna klänningar och på nåt magiskt sett sy in deras band i Fridas klänning med en jävla hotellnål.

Emma ringer och säger att pink and purple har en tid att sy NU. Vi inser alla att det är det långt bästa alternativet och Frida och Paula gasar iväg. Jag och Sara plockar undan på toaletten och ger oss iväg ut. Klockan är nu nästan halv. Då ser vi att alla våra saker är borta. Alla andra är borta. Kvar är jag och Sara utan jackor, blommor eller MOBILER. Var är dom?! I kyrkan? På triangeln? Var ska vi? Ska vi springa till triangeln eller försöka försena gästerna i kyrkan? Vi bestämmer oss för att följa Frida och springer in på triangeln. Vi inser jäkligt snabbt att triangeln inte ser ut som det alltid gjort, och vi tar första bästa rulltrappa. I rulltrappan upp ser vi Emma och bestmennen komma i motsatt riktning neråt, och ett Titanic-moment utspelar sig när vi möts. ” Var är dom?” Frågar vi panikslaget. ”på pink and purple” svar de” ”jamen vaaaaaar ligg….” människor runt omkring stirrar storögt. Vi hoppar av och Sara chansar på att vi ska till höger. Under tiden muttrar vi något om att hade någon kommit med en tequila just nu så hade jag fan tagit den” sen ser vi det. Heaven on earth. Pink and purple.

Inne vid provrummet står Frida och andas. En man stoppar oss och säger ”allt är under kontroll, det här tar 4 minuter, hon har jobbat i 27 år och det här är en piece of cake”. Han pekar med handen mot kvinnan som syr. Jag upprepar för Frida som ömsom andas ”detta händer inte” och ”jag är egentligen en jättesnäll människa” vad han sagt och vi känner kontrollen återkomma i situationen. Jag Paula, är som i en film. Det går inte att beskriva blicken jag får av Madde och mannen i butiken. Mannen i butiken säger ”Frida, det är lite nagellack” på klänningen, men det syns inte av rosetten nu. Frida går på att det är nagellack på klänningen och inte tärnblod. Vi krisplanerar och bestämmer att vi går till kyrkan och underhåller gästerna så länge. Frida tycker vi ska ta mikrofonen i kyrkan och berätta för alla. Vi lämnar Frida och undertiden vi springer till kyrkan funderar vi på om vi verkligen ska berätta i kyrkan. Jag Sara tappar ordförrådet och stammar the F-word om och om igen. Var Frida verkligen vid sina sinnes fulla bruk när hon sa det? Vi spekulerar också om vi ska ta med det här i vårt tal. ”Hon är en diva in i det sista, bli tom sen till sitt eget bröllop.” I samma stund vi säger att ”Nej, det är too soon”, så slår vi upp porten till kyrkan.
I en vad som känns som en evighetslång väntan står vi där tills vi hör klappret av Louboutins och Frida och Paula anländer. Frida har fått ett bälte som kompletterar klänningen så himla bra, och den är sydd som om den var gjord för henne. Hon är så vacker och jag beundrar henne för att hon står pall. Sen kommer prästen, klockorna klämtar och vi går in. Väl inne känner jag tårarna bakom ögonen flera ggr. Jag tror jag tappar en lins i min bukett men vad gör det. Frida och David är så vackra. När hon vänder ryggen till spänner jag ögonen i the god damn dragkedja och väser inombords att nu håller du ihop. Och det gör den. Vigseln är den vackraste jag sett, och vi åker omtumlade vidare till åtets fest.

Detta toppar listan av lägen i livet som varit jävligt pressade. Men allt löste sig så bra. Och det var tur att vi inte började karva i våra egna klänningar. Där hade Frida iallafall huvudet med sig när hon diplomatiskt ylade ”är ni dumma i huuuuuuuvet”. Och David var coollugn hela tiden och bara ”Vi köper en ny klänning älskling”. Jag Paula pendlade mellan en sjuk målmedvetenhet att lösa situationen till att totalt kapitulera. Jag svettades som en gris och den lilla lilla vassa nåljäveln gled omkring i händerna. Madde fick aldrig riktig panik utan tyckte mest så otroligt synd om Frida. Madde var riktigt stabil faktiskt, men det håller jag Madde inte alls med om. Jag var så naiv och förstod först inte alls allvaret. Och vi är så imponerade av Frida som bara kunde släppa allt och glida in i kyrkan som om ingenting hade hänt.

Åh, den drinken vi sen fick när vi anlände till festlokalen. Aldrig har vi någonsin behövt den mer. Men det blev det vackraste bröllop och tro det eller ej, men vi kunde faktiskt skratta åt det redan samma kväll. Nu kunde vi skratta åt det så tårarna rann.

Alla foton av Emma – att vara någons fru

#medvilkenrätt

#medvilkenrätt-1
På ett dygn var vi tusentals kvinnliga jurister som skrev under VRÅLET #medvilkenrätt. Det är dags för juristbranschen att ta itu med sin egna smutsiga byk och det var självklart för mig att vara en del av detta. Som kvinna, feminist och jurist är sexuella trakasserier något jag ser, hör och tyvärr även upplever själv.

Det finns en skrämmande tystnadskultur där ”boys will be boys”-tänket frodas och till och med befästs och på vissa håll uppmuntras. Vi påstår oss stå upp för frihet och rättvisa, vara rättsstatens väktare men samtidigt kallar en domare mig för flickan under rättegången.

De historier som finns i vårt uppror är fasansfulla men knappast förvånande. Det är som i alla branscher. Alla har vetat detta hela tiden men ingen vågar vara den första som talar. Och ve den kvinna som är den första att tala. Hon blir brännmärkt som arg och besvärlig.

Dela nu denna artikel och använd vår hashtag. Och må ingen kvinnoröst tystas, låt istället kvinnokraften frodas.

Systerskapet är luften jag andas och just nu andas jag samma luft som 4.444 andra kvinnliga jurister. Vi är ett och vårt uppror är ett vrål. Vi står otroligt enade och stolta och starka i vårt systerskap.

Sömn, Netflix och tacksamhet var receptet

godmorgon-1
Era kommentarer har varit helt magiska på sistone! Tack så himla himla mycket. Vet du, att du gör mig verkligen stor på insidan. Från att ha varit sjukt deppig och villig att stänga affären så känner jag mig nu helt omgiven av kärlek och omhuldad, omstoppad, påhejad och omtyckt. Och det är bara tack vare er som läser och de fina kommentarer ni skrivit.

Fredag och jag har en halv jobb-med-blogg-dag. Estrid ska vara på föris i fyra timmar och då har jag lite tid att jobba, men jag tar nog en av helgens dagar att fixa lite. Jag åker till Paris nästa vecka och jag är i valet och kvalet om jag ska blogga när jag är där. Jag tror jag tidsinställer ett inlägg om dagen när jag är borta, och sen bloggar jag om Parisresan när jag är tillbaka. Då ger jag mig själv chansen att verkligen koppla av i Paris och bara vara, njuta av tiden med min mamma och min syster. Jag tror det blir så. Ni får några roliga inlägg när jag är borta och sen kommer massa Parisinlägg därefter. Hur låter det? En bra överenskommelse?

Jag har en rolig nyhet jag kan dela med mig av. Provvalet i Skåne är nu avgjort och på min riksdagslista kom jag på plats fem! En fantastisk placering när man sysslat på politik så kort tid som jag gjort. Det visar verkligen att politiken jag bedriver är populär och omtyckt hos mina partikamrater och att de känner förtroende för mig. Nästa steg är nu att valberedningen ska spika de riktiga riksdagslistorna som ni som väljare sedan röstar på i det riktiga valet. Jag tillhör valdistrikt ”södra skåne” i vilken flera kommuner ingår. I min kommun, Vellinge, var jag den politiker som kom högst på provvalslistan. Helt fantastisk. Jag är ärad och lite chockad, men samtidigt väldigt stolt. Jag känner att jag jobbar hårt och är glad att min politik och mitt budskap når ut.

Ha nu en fin fredag, kanske vi hörs mer senare.

Och du, jag är så tacksam för dig. Du är verkligen en så viktig del i det systerskap som finns här i denna blogg. Utan dig vore bloggen inte det den är, och jag hade inte känt mig så stor på insidan som jag gör idag.

*tusen emojis med hjärtögon*

God morgon från en väldigt glad tjej

god morgon-1
God morgon! Jag är fortfarande så glad för all den kärlek ni gav mig efter att jag skrev detta svåra inlägg. Det är helt fantastiskt hur vi verkligen har systerskap, omtanke och respekt för varandra här inne. Det gör mig stolt, glad och väldigt tacksam. Att vakna upp i morse och mötas av alla era kommentar gjorde mig både gråtmild och varm ända in i själen. Så än en gång, tack!

Idag är det fredag, herregud, hur kan det redan vara fredag? Jag har min jobb-med-blogg-dag och ska ni försöka styra upp lite mål och planer för hösten. Även om semestern är slut så är jag fortfarande lite i ett vaccum. Flytten går om 28 augusti och jag längtar så kroppen ska brista. Tänk att äntligen få packa upp och fixa fint, styla och göra mysigt, åka till IKEA, färgaffären, trädgårdsbutiken och allt sånt. Klippa gräsmattan och vattna de blommor som är kvar. Åhhhhhh, I die!

Men innan dess har vi en vecka och två helger kvar i vår lägenhet. Det sista ska packas ner och nu i helgen ska vi göra ett rejält ryck. Vi tömmer frysen och äter kulinariska saker som stuvad spenat, stekt falukorv med stuvade makaroner, makaronilåda och en triljon smoothies. Allt för att försöka bli av med så mycket som möjligt inför flytten. Som ni förstår längtar jag efter att laga lite mer rejäla saker. Grilla och sen matiga sallader, hembakt bröd och att få koka egen marmelad. Verkligen finnas i mitt kök.

Jaja, nog om detta. Jag har massor med planerade inlägg att fotografera och redigera, mail att skicka, kommentarer att svara på en instagram att uppdatera. Nu kör vi! Veckans bästa dag, here I come!

Female empowerment, vad kan du göra?

empowering women-1
Jag skriver mycket om female empowerment och systerskap och en stor del av det hela handlar om feminism. Men female empowerment och systerskap är även ett mindset, ett sätt att vara. Och då i synnerhet mot och med andra kvinnor. Min dröm med den här bloggen är att skapa ett forum på nätet som bara går ut på att peppa varandra, ha högt i tak vid diskussioner och att alltid försöka se det bästa i varandra. Om alla levde så hade vi haft ett mycket trevligare klimat.

Först vill jag dock slå hål på myten om att kvinnor är de som går hårdast åt andra kvinnor. Jag håller inte alls med. Det är så många som påstår detta men väldigt sällan jag ser hur det händer i verkligheten. Istället tycker jag faktiskt att vi kvinnor är riktigt schyssta mot varandra. Men det kan alltid blir bättre. Därför tänkte jag lista allt som jag tycker att vi kvinnor ska tänka på i vårt dagliga liv. För då kommer vi möte för möte, kvinna för kvinna, skapa en riktigt rörelse av female empowerment.

1. Var bjussig på framgång
Idag konkurrerar vi kvinnor om makten. Det finns ett fåtal platser till övers för kvinnor och det är klart att vi då har färre möjligheter och därmed blir konkurrensen högre. Men jag tror stenhårt på att verkligen genuint unna din medkvinna hennes framgång. Och jag tror inte heller att de fåtal platserna är konstanta, istället tror jag att en kvinnas framgång kommer bana väg för nästa kvinna. Jag tror alltså inte på att det finns 10 bestämda platser och att det sen är slut. Med mindsetet att en kvinnas framgång ger ringar på vattnet till en annan kvinna blir det kul och härligt att vara bjussig med sin egen framgång och unna andra deras framgång.

2. Var bjussig på motgång
Jag tror att vi kvinnor hade mått så otroligt mycket bättre om vi vågade släppa på vår fasad framför varandra. Bryta ihop, gråta, erkänna att saker och ting är lite svårt nu. Vara mänskliga mot varandra. Female empowerment handlar om att varje kvinna känner sig lyft av sig själv, och när jaget vacklar, av sitt starka systerskap. ´Våga sänka garden och att visa sig sårbar gör dig inte svag, det gör dig till en inspiration. Jag är inte intresserad av om en framgångsrik kvinnlig VD använder si eller så strategi, jag är intresserad av att veta om hon gråter ibland, äter ett paket Ben & Jerrys för att hennes barn varit förjävla skrikiga under dagen eller om hon ibland inte får ihop sitt livspussel. Och när andra kvinnor bjussar på sina motgångar känner jag en connection. Även denna bjussighet skapar positiva ringar på vattnet där kvinnor vågar vara sig själva och mår kanske även lite bättre för att de inte måste vara så otroligt perfekta hela tiden.

3. Snacka aldrig skit
Nog för att lite hederligt och harmlöst skvaller kan vara roligt med sina väninnor, men faktum är att skvaller lätt går över i skitsnack och det är ett mörker. Om jag råkat skvallra för mycket, och det snuddat vid gränsen skitsnack, känner jag mig sjukt smutsig efteråt. För i ett systerskap pratar man aldrig, alltså ALDRIG, skit om en medkvinna, För det förakt du känner som leder dig till att skitsnacka bottnar enbart i din egen osäkerhet. Baktala aldrig en kvinnas utseende eller egenskaper, förringa inte hennes arbetsinsats (finns det något vidrigare än uttrycket ”hon låg sig till jobbet”?) och nedvärdera inte hennes hem, föräldraegenskaper eller barn. Fatta att varje kvinna bara försöker göra sitt bästa, på alla plan, och samtidigt behålla sitt förstånd. Och återigen, snacka aldrig skit om en kvinnas utseende. Tjock, smal, vit, mörk, lång, kort, si eller så. Att förringa en kvinnas existens till hennes utseende är rena rama döden för female empowerment.

4. Va en straight shooter
Om du inte har något snällt att säga så håll klaffen, och om du har något du stör dig på så bara ut med dig. Raka rör. Straight shooter. Snacka inte skit med andra om det du stör dig hos en person. Gå inte runt och sura. No one likes moping Myrtle. Bara ut med det! När du gör si så känner jag så. Jag har funderat på X vilket för mig att känna Y, hur kan vi hantera detta. Det är verkligen inte svårare. Och för guds skull, välj dina strider. Det är förbannat tröttsamt med dem som alltid ska prata ut. Ibland får man bara agree och disagree.

5. Rensa luften och gå sen vidare
När luften väl är rensad så bara måste du gå vidare. Female empowerment handlar inte om att man ska älska varenda kvinna bara för att hon är kvinna. Det handlar om att vi vill ha ett klimat där det är enkelt att existera. Där vi inte utsätts för samhällets slitage i form av misstänkliggörande, skitsnack och dålig stämning. Det fullkomligen suger energi ur en. Istället så rensar man luften och sen går man vidare. När man tagit i hand kan man inte sen gå tillbaka en tid senare och dra upp det på nytt. Det är larvigt, barnsligt och hemskt omoget. Female empowerment, åter igen, handlar om att få leva ett berikande liv där vi lyfter varandra, som minst är neutrala mot varandra, men aldrig sänker varandra.

6. Se upp till de över dig
Det kommer alltid finnas någon som gör något bättre än dig. Antingen i verkligheten eller som du får för dig. Det kommer alltid finnas någon som är roligare, smartare, smalare eller snyggare. Rikare, med ett vackrare hem, en mer romantisk partner och större hus. Att någon är rikare än dig gör dig inte fattig, det gör dig bara mindre rik än just den personen. Att någon är smalare än dig gör dig inte tjock, det gör bara att just den personen är smalare än dig. Så sluta upp med avundsjuka och att vara småsint. Se upp till dem som kommit längre än dig. Be om deras hjälp och expertis, låt dig inspireras och se dem som mentorer. Sitt inte och baktala dem för att du bara är avundsjuk.

7. För fram de under dig
Och om det finns någon som ser upp till dig så omfamna möjligheten att vara mentor och vägleda. Sluta se henne som ett potentiellt hot. Se henne som just den positiva ringen på vattnet som du var med och skapade genom att du kom så långt som du kom. För fram de som kommer under/efter dig. Det skapar förhoppningsvis även lojalitet. Om du hjälper någon som ser upp till dig så ska det mycket till för att den ska hugga dig i ryggen. Och det kommer sannolikt finnas någon sådan skitstövel, men det innebär inte att du ska misstro alla kvinnor som kommer efter dig. Omfamna deras iver, entusiasm och hunger och bjud på kontakter, hjälp, råd och coachning.

8. Var snäll
Alla dessa punkter kan således kokas ihop till något väldigt simpelt. Var snäll! Tro gott om din medkvinna, förakta inte hennes brister och var inte missunnsam hennes framgång. Heija, peppa, gläds med framgångar och bistå vid motgångar. Varje framgångsrik kvinna banar väg för nästa kvinna. Varje snäll gest banar väg för mer snällhet. Och ett starkt systerskap är som en ostoppbar enorm kraft. När kvinnor går i enad front, axel mot axel, kräver sin rätt och står upp för varandra, då kan patriarkatet ta sig i brasan. För tillsammans, och då menar jag att vi med genuin värme och omtanke om varandra står tillsammans, då kommer våra steg bli lättare, våra hjärtan varmare och vår ork längre.
female empowerment-1

1 2 3