Archive of ‘Livet’ category

Nu har vi ringt in julen

julgran-1

I måndags köpte vi gran och klädde den. Det var inte riktigt så andaktsfullt och drömmigt som jag föreställt mig. Det var mer ta barnet så klär jag granen fort som attans. Det kan också ha spillts vatten på parketten och att granen är fastspänd med tråd, men uppe är den och vi lyckades undvika en separation. Men, bortsett från det, var det alldeles alldeles ljuligt. Den där känslan när ljusen och allt pynt är uppe och man stoppar in kontakten i väggen och hela granen börjar lysa och glittra, den känslan är som bomull ända ner i magen. Sen ringde David in julen och Estrid plirade mot granen och det var som att hålla fast en tiger som fått ögon på sitt byte. Hon skulle ha den kulan! Men jag höll henne moderligt i ett skruvstäd och granen stog pall. Och gör det än *peppar peppar*.julgran-2

Tänk alla traditioner vi kommer skapa själv genom åren. Vissa går i arv från vad våra föräldrar gjorde. Som att ringa in julen, ställa ut kakor och mjölk till tomten och julklappskalendern. Andra kommer vi skapa själv. Kanske en särskild julfrukost, eller midnattsmässa. En speciell julfilm eller ett stående resmål. Tiden får utvisa men jag önskar jag hade en kula att spå i för jag är nyfiken! Vad har ni för jultraditioner? Om ni inte firar jul, gör ni något annat istället?julgran-3Imorgon är det julafton! Vi kommer fira hemma hos mina föräldrar, tillsammans med min mormor och morfar (oma och opa ni vet), Davids föräldrar, min syster och anslutande svåger och så vi då. Vår lilla familj på tre. I en stor familj på nio. Idag börjar Davids julledighet och han har fått till en hel vecka och därmed är det stora slutspurten som gäller. Kakor, kola och fudge ska bakas, skinkan ska griljeras, paket ska slås in och det viktigaste av allt. Rätt nyans av rött ska målas på naglarna, det röda läppstiftet ska väljas och min glittriga ögonskugga från Chanel ska luftas. Det pirrar i hela kroppen faktiskt.

Oslos finest på besök

ane och kristoffer-1

En av Davids bästa vänner flyttade för många år sedan till Oslo och där träffade han en jänta. Och vilken tur för oss för nu har vi både Ane och Kristoffer i våra liv. De är de snällaste, goaste och gladaste jag vet och var jul har vi alltid en date för att snacka ikapp om allt som hänt sen sist. Och det visade sig vara en hel del. Vi bjöd på chevrépizza och David var den som agerade mästerkock. Detta är hans specialitet, och vilken specialitet sen! I love it!ane och kristoffer-2 ane och kristoffer-3 ane och kristoffer-4

Estrid var förtjusande i röd julklänning som min pappa köpt till henne från Polarn o Pyret. *insert tusen emojis med hjärtögon* Två nya lekkompisar och Estrid var i himlen. Hon kröp runt och skulle visa alla sina konster. Ane och Kristoffer är så himla fina med Estrid och som föräldern blir det så viktigt. Det känns ju så bra när ens vänner är kärleksfulla mot ens barn.ane och kristoffer-5

Julleopard! <3ane och kristoffer-6

Vi bjöd på lunch men julstaken måste likväl vara tänd. Det är ju tradition att den brinner typ hela tiden under julveckorna. Den uppmärksamme ser att jag fått glasunderlägg i samma mönster som matchar mina nya koppar från Spode. Jag måste varit världens snällaste eftersom tomten kom så tidigt i år. Men kan ni fatta, två dagar kvar till julafton!? Jag är typ i chock hur ofantligt snabbt tiden går sen man fick barn. ane och kristoffer-7

Kristoffer kelar med Estrid! <3 Hon är så rolig för män i skägg kan antingen skrämma slaget på henne eller så blir hon blixtkär. Vi har inte riktigt klutat ur vilka håriga män som går hem. Förra året vaggade jag mig fram på Louisiana med foglossning och megamage. Ane och Kristoffer följde med och även i år lutar det åt att iallafall Kristoffer följer med till Louisiana. Det blir tredje året vi åker dit på mellandagarna. Det börjar bli en hemskt fin tradition faktiskt.

På tal om tradition hade vi det så fint igår. Vi köpte gran och pyntade den. Sen gjorde vi som vi alltid gjorde i min familj, vi tog en bjällra och ringde in julen och sa till Estrid att nu hittar tomten hit för vi har ringt in julen. Jag blev alldeles hjärtsnörpig av tanken på alla jular som komma skall. Tänk vad mycket man har framför sig! <3ane och kristoffer-8Min lilla tomtenisse! Ni tror hon är så söt och oskuldsfull, men icke! Vi har precis utkämpat tredje världskriget här hemma för läggdags är tydligen pesten enligt vår lilla nisse. Nu sover hon och jag har den gyllene lycka på 43 minuter för egentid innan hon vaknar igen. För sova själv är lika mycket pesten och det funkar endast om man får vara som ett plåster på sin mamma. Vi hoppas det bara är en fas. Visst är det? Oh my god, hoppas det är det!

17 – mitt favoritminne

favoritminne-1

Jag har börjat samla på detta underbara porslin från Matteus. Ljusrosa assietter och auberginefärgade mattallrikar, med det klassiska spetsmönstret. Både jag och David älskar att äta gott och det hela blir mycket mer festligt om porslinet är såhär fantastiskt. Vår kärlek för mat satte igång på allvar en nyår i Stockholm för många år sedan. Vi hade ingen att fira med och bestämde oss för att gå på restaurang. Vi var nog båda lite oroliga att vi skulle känna oss ensamma, men vi oroade oss helt i onödan för kvällen skulle komma att bli en av mina favoritminnen.

Vi hade bokat bord på restaurangen Grill och vi blev placerade på ett litet bord och lagom till desserten satt vi bredvid varandra, nära, i en liten soffa och konstaterade att vi precis ätit det godaste vi någonsin ätit. Allt var perfektion och på den tiden var jag student och nyårssupén var dyr och det lyxigaste vi någonsin ätit. Kvällen var så otroligt romantisk och jag kände mig vacker och älskad, David var stilig och ljuvlig och den kvällen insåg jag att jag aldrig behöver fira med andra. Det enda sällskap jag behöver är Davids. Det var en fin insikt. Jag kände mig stark. I veckor pratade vi om maten och så började ett matintresse gro på allvar. Vi började gå på restaurang, testa nya rätter, laga mat hemma och det stora helgnöjet blev helt plötsligt att gå till saluhallarna på Östermalm och Hötorget och strosa bland ostar, korvar och grönsaker.

Jag kan sakna det lite nu när vi har barn. Tiden att strosa runt och sen laga middag långsamt och länge. Det blir oftast något som slängs ihop på en halvtimme och äts upp på en kvart. Var sak har dock sin tid. I framtiden hoppas jag att tiden åter finns och att vi kan upptäcka nya restauranger, men nu med vår lilla grodunge. favoritminne-2

16 – min första kyss

min första kyss-1

Detta ljuvliga lilla silverhjärta, med ett E, fick Estrid av våra vänner på hennes namngivning. Hjärtat får symbolisera historien om min första kyss. För man må ha kysst många grodor och en hel del kyssar har varit helt annat än bra, men min första kyss var fenomenal. Precis exakt så underbar som man drömmer om att den första kyssen ska vara.

Det var sommarlov och jag var 13 år och det kändes som hela världen hade blivit kysst utom jag. Alla hade en pojkvän, alla blev flörtade med, men inte jag. På den tiden var jag sjöscout och varje sommar spenderade vi några veckor till sjöss och jag blev placerade på en båt och på den andra seglade världens sötaste kille. Han var halvmaroccan och hade de brunaste ögon man kan föreställa sig. En dag var lyckan fullkomlig. Jag skulle placeras på hans båt över dagen. Ett listigt drag från de lite äldre scouterna som såg vår plågsamma förälskelse. Med bultande harhjärta steg jag ombord och vi satt bredvid varandra och timmarna var många, tysta och smärtsamt långa. Jag kunde inte äta, inte dricka och knappt tänka. Jag var så nervös och förvirrad. Hur skulle det gå till? Hur gjorde man och vem skulle ta iniativ. Förstenad satt jag bara där. Uppgiven av det faktum att det här var beviset på att jag alltid skulle förbli okysst. När han såg lutade sig mot mig, la sin hand på min kind och kysste mig. Inom mig brusade blodet våldsammare än havet i den vildaste storm. Det kändes som jag skulle lätta från marken och allt var knäpptyst. Egentligen hurrade och tjoade de andra på båten men jag hörde inget. Jag såg inget. Bara dessa två bruna ögon. Jag kände efter om det hade förändrats något. Nu var jag en tjej som blivit kysst. Och det kändes faktiskt annorlunda.

Sen gick jag i land och ringde min mamma och pappa och sa att jag har fått napp. Jag har nu en pojkvän. Sen var vi tillsammans i tre månader och sen var den stora livskärleken över. Men vad gjorde det? Jag hade ju fått min första, alldeles perfekta, ute till havs-romantiska kyss! <3

15 – mina drömmar

mina drömmar-1Dessa två är min dröm. David är precis den mannen jag alltid drömde om att dela mitt liv med och så drömde jag om att bli mamma. Få en egen familj. Det enda som egentligen betyder något är ju hälsan och kärleken, men om man får drömma lite mer vidlyftigt så fylls mitt huvud ofta av tanken på ett hus. Jag slits mellan att bara ta ett så att man liksom får det ur systemet eller om man ska ha is i magen och vänta på the one. Även om pengar för the one kanske kräver att vi har arbetat ytterligare några år. Jag drömmer om att fylla huset med bara sådant som är vackert, som blir en plats där Estrid växer upp och vars väggar fylls med barnskratt, upptåg och mysiga lässtunder. I mina drömmar är huset ett sekelskiftshus med djupa spröjsade fönster, ett stort kök med plats för många vänner och en stor familj. En stor trädgård med pioner, magnoliaträd och lavendel. En gunga till Estrid och en örtträdgård för min matlagning. På uppfarten står vår bil som är bytt från en skruttig Volvo V70 till något härligare och nyare. Kanske att jag jobbar lite mer kreativt. Får in bloggen på något sätt som mer än en hobby. I mina drömmar jobbar både jag och David hemifrån. I ett kontor med två skrivbord och två Mac sitter vi mitt emot varandra och jobbar, dricker kaffe och kivas om vi ska lyssna på P1 eller P3. Kanske gör vi gemensamma projekt. Tänk vilken dröm! Det är givetvis enormt mycket jobb att vara sin egen men tänk vilken frihet. Och vilken dröm att få jobba hemma! Dricka sitt eget kaffe och bestämma sina egna tider. Föräldraledigheten har verkligen gjort mig bortskämd i att få vara hemma. Platsen jag älskar mest.

Sen drömmer jag ju också om den perfekta garderoben, an aldrig förekommande bad hair day och resmål dit det alltid är varmt och juicen alltid perfekt läskande. Men vem drömmer inte om det!? =)

Vad är dina drömmar?

13 – När det inte blev som man tänkt sig

Min söndag skulle ju spenderats på allra bästa vis med Liberalernas höstmöte och sen middag ute med mina tjejer. Det blev inte direkt så.

Enter: maginfluensa.

Å maj gad vad Estrid och jag har blivit sjuka. Stackars David, som peppar peppar, fortfarande är frisk är fullt upptagen med att ta hand om oss. Det är inte alls en trevlig situation för tillfället ska ni veta. Man blir ju så himla himla orolig när ens lilla bebis bara kräks och vi försöker få i henne ersättning och vätskeersättning. Den värsta stormen tycks ha passerat och nu får vi i henne små portioner av gröt och fruktpuré. Allt för att undvika den fasade uttorkningen. Nu tycks istället sjukdomsgnäll ha övergått i 8-månaders separationsångest för det är helt omöjligt att lägga henne nu för tiden. Hon sover enbart om vi ligger bredvid och jag börjar bli lite frustrerad. Nog för att tidigare kvällar är härligt men inte ens jag vill gå och lägga mig kl 19. Någon som har tips på vad man kan göra?

Som ni förstår har jag varken inspiration eller ork att skriva ett blogginlägg. Dagarna har liksom glidit iväg och jag hittar inte orden. Nu ska jag försöka få i mig en kopp te och ett rostat bröd för min mage kurar verkligen jättehögt. Innan skrämde jag mig själv. Då kurrar magen verkligen högt!

11 – systerskap

systerskap-1

Med risk för att bli en papegoja men systrar, vad hade man gjort utan dem? Jag älskar systerskapet som finns mellan oss kvinnor. Hur vi instinktivt kan känna av varandras mående. På många sätt är den traditionella mansrollen vinnaren i vårt ännu inte jämlika samhälle men striden om vänskapen tror jag vi kvinnor traditionellt sett vinner. Jag läste någonstans att var femte man inte anser sig ha någon nära vän och att studier har visat att män som går igenom en skilsmässa och samtidigt går på regelbunden massage påverkas så positivt av den kroppsliga beröringen att de inte är lik benägna att kasta sig in i ett nytt förhållande. Så oerhört sorgliga fakta. För utan en nära vän eller fysisk närhet från en annan människa är man oändligt ensam. Därför älskar jag systerskapet. Hur vi är fysiska med varandra med kramar, tröstande händer på en axel och en vänskaplig arm runt ens midja. Mellan kvinnor är skratt och tårar alltid tillåtna och det är tillåtet att tala om alla känslor. The good, the bad and the ugly.

Det är en ynnest att få ha en så självklart ventil där roliga, sorgliga, pinsamma och snåriga tankar får utbytas. Jag har ju redan berättat om hur glad jag är för mina vänner som jag delar mina föräldralediga dagar med, men även innan barn var systerskapet så otroligt viktigt för mig. Dessvärre var jag under många år riktigt usel på att hitta rätt vänner. Vissa träffar alltid fel män och jag träffade alltid fel vänner. Eller “vänner” kanske jag ska säga. Människor som bara fanns där när det var festligt och roligt, eller som inte accepterade mig för den jag är eller som vände mig ryggen i svåra tider. De människorna är jag allergiska mot idag och jag kan stolt säga att de kvinnor som finns i mitt liv idag är fenomenala. Ibland bäst, ibland sura och ibland tråkiga, precis som jag. Och jag skulle inte vilja ha dem på något annat sätt. För de bär mig, och jag kan enbart hoppas att de inser det. Att de verkligen bär mig. systerskap-2 systerskap-3 systerskap-4

9 – min tro

min_tro-4

Äntligen har jag en stund framför datorn och jag känner mig frusen. Alla ljus är tända och jag har en kopp het glögg bredvid mig, men likväl känner jag mig frusen. Jag brukar alltid säga att jag är troende. Jag tror på Gud. Jag tror även på medmänskligheten och på människans godhet. Jag tror på snällhet och kärlek. Men i dessa tider kan tro av alla de slag vackla. Finns det verkligen en Gud när så mycket ondska finns runt omkring oss? Jag kan inte svara på det. Det enda jag med säkerhet vet är att de som utför onda gärningar i Guds namn har inget med Gud att göra. För i dessa handlingar finns varken godhet, kärlek eller medmänsklighet. Ej heller kärlek eller snällhet.

När livet känns snårigt och det känns som att man aldrig kommer ta sig ut hel på andra sidan är det skönt att tro. Det är väl lite det tro går ut. Tron på att det finns något gott för just en själv och att i tider av mörker finns det något som visar eller kommer att visa ljuset. För vissa är det gudatro, för andra familj eller vänner, tron på sin egen kraft eller vad det nu må vara. Det behöver inte vara så komplicerat. För mig behövs ingen kyrka eller ledare, ingen bok eller sång. För mig räcker tron. Det får mig att känna mig lite mindre ensam när världen känns så oerhört stor och jag så oerhört liten. Det ger mig tacksamhet över det jag har i mitt liv och förlåtelse när jag är för hård mot mig själv.

 

Har du någon typ av tro? min_tro-3 min_tro-2 min_tro-1

Lära känna-listan

Insipirerad av Linda har jag också gjort en lära-känna-mig-lista. Enjoy!

Hur gammal är du?

29

2. Hur gammal känner du dig?

Oj mycket äldre! Känner mig som en tant på insidan för jag älskar kultur, brodera, läsa och skrota hemma. Längtar, lite sorgligt kanske, men efter att få vara pensionär. Vilket sagolikt liv!

middag hos cronholms-1

3. Var bor du?

I en trea i Malmö.

4. Vad har du gjort idag?

Mets läst bloggar och druckit kaffe. Jag ska iväg på dagen så David har tagit ledigt och är med Estrid idag så jag har hur mycket härlig me-time som helst.

5. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?

Älskar alla utom sommaren. Den är bara varm, svettig och stressig. Jag älskar hösten för man får så mycket pepp och kläderna är så härliga. Sen kommer vintern och julpepp och jullängt som bara är det mysigaste som finns. Sen, när man känner sig så förbenat trött på att vara frusen, då börjar vårens varma strålar värma ens vinterbleka ansikte. Så jag är inte knusslig, allt går hem big time!

gravplats-2

6. Är du beroende av någonting?

Tystnad. Egentid. Egentligen tid för att samla mig och mina tankar. Det är från tystnaden jag hämtar min energi. Sen är jag också beroende av att lukta på min bebis. Det lugnet som det medför finns det inget som slår.

7. Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig?

Jag har jobbat som kaffemaskinsreparatör! Och även som gåsapiga samt turistguide i Skanörs mölla.

Jag har varit sjöscout och fick mig min första kyss ute tills havs. <3

Jag drömmer om att vara en flådig entreprenör som arbetar hemifrån och springer på möten, träffar, galej och allt sånt härligt!
8. Vad är du på för humör just nu?

Mitt humör är lite svajigt. Den som känner mig väl kan möjligen se det i bloggen. Kanske kommer jag berätta lite mer för er när det landat och inte är lika svajigt som det är just nu.

9. Var i världen skulle du vilja befinna dig på nu?

I ett varmt land med god mat, solstol i skuggan och en glittrande pool en armslängd bort.

10. Vilket är ditt favoritgodis?

Industrigodis. Alltså lösgodis med tusen E-ämnen. Bara älskar det!

11. Vilken är din favoritaffär?

Jag har aldrig handlat från den men nätshoppen Net-a-porter kan på riktigt framkalla tårar hos mig.

12. Är du morgon- eller kvällsmänniska?

Morgon!

13. Har du blivit sydd någon gång?

Usch ja. 🙁

14. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?

David! Trots gnäll, tjat och sömnbrist fortsätter han att ställa upp för mig. Tar ledigt från jobbet så jag ska få kila iväg och göra något bara för mig själv. <3 En sån underbar kille!

midsommarafton 2015-1

15. Är du blyg?

Nej, men ganska så introvert. Alltså jag kan vara social och pratig och så, men jag trivs bäst i mitt eget sällskap. *charmtroll*

16. Vad heter du i andra namn?

Gabriella

17. Vill du gifta dig?

Ja klart! Vi är ju förlovade så nu ska vi bara skramla ihop, hitta tiden och få det gjort! Det råkade komma en bebis i vägen! =)

18. Har du något smeknamn?

Fivvi. Det säger min mamma och pappa. Men annars är det nog mest bara Frida. Eller klassikern the most gorgeous woman of the universe som ju också används frekvent! 😉

8 – ett ögonblick

ett_ogonblick-1

I söndags lös solen över Malmö och jag gick till Malmö live för att få uppleva ett ögonblick som för alltid kommer finnas kvar i hjärtat. Men först, låt oss backa bandet en sisådär 15-20 år. Jag är en liten tös och följer med mina föräldrar till Malmö opera för att se en ny musikal som heter Kristina från Duvemåla. På scenen växer råg upp ur golvet, en kille sjunger om guld som blev till sand och en Kristina dör av barnafödande och det var den största stunden i mitt liv. I tre timmar satt jag med ett litet harhjärta och än idag är det min största kulturella upplevelse. Än idag lyssnar jag på musiken och kan vartenda ord och varenda ton utantill. Nu är det 20 år sedan Kristina från Duvemåla hade premiär och det firades i Malmö med en konsertversion som spelades i dagarna tre. I söndags var det min tur. ett_ogonblick-2 ett_ogonblick-3

Det var första gången jag besökte Malmö live och det nya konserthuset men jag blev inte besviken. En vacker och modern byggnad med en varm och ombonad konsertsal. Ni som varit på en konsert vet hur det låter precis innan allt ska börja. Alla instrumentet testas och det är en röra av instrument och ljud och ändå låter det så vackert. Den här röriga musiken får håret på armarna att resa så för man vet att nu börjar det. Så intogs scenen av artisterna och längst fram Philip Jalmelid och Sanna Nielsen. Dirigenten kom in. Lyfte sin pinne och musiken ljöd. Det var så oerhört stort för mig att än en gång få uppleva den här musiken live och när Sanna sjöng om rädslan för att fly till Amerika över havet tänkte jag på alla mammor som flyr med sina barn just precis nu och då grät jag stora droppande tårar. Och när Kristina var döende var jag tvungen att knäppa händerna över bröstet för annars kanske något skulle explodera. Det var en underbar kväll. ett_ogonblick-4 ett_ogonblick-5 ett_ogonblick-6 ett_ogonblick-7

Malmö live had fotovänliga toaletter visade det sig och här jag ni se hur jag sportade en draperad klänning från Kappahl.

1 70 71 72 73