Posts Tagged ‘barnuppfostran’

När det blir alldeles tyst

När det blir alldeles tyst-1
Hemma hade vi en låda med frigolitbitar. Estrid frågade oskyldigt om man fick leka lite med dem. Kan du väl, sa jag. Det var jätteskoj. Hon tog isär dem i små bitar och sa att det snöade i kartongen. Överväldigad av att Estrid kunde leka själv så länge passade jag på att gå runt och städa och fixa i köket. Det var så skönt med lugnet. Tystnaden. Tystnaden…? TYSTNADEN!!
När det blir alldeles tyst-2
Det var allt för tyst och jag när jag tittade mig runt i köket låg all frigolit på golvet. Små små friggolitkorn var prick överallt. Och Estrid var helt borta. Jag hörde hur hon sprang runt på ovanvåningen. Och hur det regnade två små strumpor, en byxa, en tröja och slutligen en trosa nerför trappan. (Inte för att vi brukar slänga smutstvätten nerför trappan, men ändå).
När det blir alldeles tyst-3
Ner kom en baddräktsklädd flicka redo “att simma i snön”. Och som hon simmade. Hon simmade på rygg, på mage, på sidan och på gumpen. David tittade på med panik i blicken och jag med fniss i halsen. Vi tog vårt förnuft till fånga och insåg att det är bara lite frigolit. Det går att dammsuga upp. Så lilla flickebarnet fick simma tills hon tröttnade. Sen fick vi förvisso plocka friggolitprickar ur håret, ur mattor och vid vägglister ohne ende. Men det var faktiskt himla skoj att titta på uppfinningsrikedomen.
När det blir alldeles tyst-4
Nästa gång kommer jag dock möjligtvis slänga frigolit i soporna lite kvickare. Inomhussimning i snö behöver man bara göra en gång i halvåret om du frågar mig. Men visst blir man full i skratt av barns busighet och uppfinningsrikedom! Och hade detta hänt för några månader sedan hade jag sagt nej och direkt börjat städa. Tyckt att det hela var jobbigt. Men så hörde jag en intervju med en internationellt erkänd vetenskapsman. Han fick frågan varför barn inte intresserar sig för vetenskap. Han sa “därför att föräldrar tar bort barnens experimentlusta”. Han menade att barn ofta bara får göra det som vuxna tycker är lämpligt. Och då avsåg han inte att föräldrar avhåller barn från farliga lekar utan lekar som kan vara lite besvärliga för att det blir blött, sandigt eller mjöl över hela golvet. Han menade att det där vattnet, sanden eller mjölet är enkelt att städa upp, men att det för evigt kan väcka barns intresse och lust inför vetenskap och experiment. En verklig tankeställare för mig.

Ett välsmort maskineri

ett välsmort maskineri-1
Igår kom vardagen igen. Livet och familjen är som ett välsmort maskineri. Och jag älskar det. Jag älskar att komma hem från jobb och föris och antingen så sitter Estrid och spelar lite spel eller kollar på tv, eller så hjälper hon mig med maten. Jag lyssnar på studio ett medan jag stökar i köket. Sen “gör vi mys” och släcker taklampan och tänder ljus och mysbelysning. Det är en så fin stund vi har där bara vi två vid matbordet. Då pratar vi om ditten och datten. Mitt i maten brukar David komma hem och så ansluter han vår middag.

 

Visst har vi trotsfasoner även hos oss. För tillfället i tätare intervaller än innan, och visst kan jag bli tokig, men det här maskineriet blir då räddningen. För även om det tjatas om att tvätta händerna, gå på toa, duka undan, borsta tänder, tvätta håret osv, så har vi alltid vår finaste kvällsrutin. När vi läser och kramas. Vi kelar och jag kliar Estrid i håret eller på ryggen och hon sträcker ut sina ben och borrar ner sina kalla fossingar mot min mjuka mage.

Estrid har säkert hundra böcker för min mamma sparade så många av mina och Paulas barnböcker. Vi har nu börjat gå ifrån böcker med mycket bilder och lite text, till mycket text och lite bilder. Vi läser om Emil och alla Elsa Beskow. Vi läser stora böcker fyllda med sagoskatter och jag får återupptäcka mina favoritböcker från när jag var barn.

Den stunden där på kvällen när vi läser och ligger nära i sängen, den stunden är dagligen återkommande. Tänk vilken lyx att få ha det så fint varje varje dag. Det är en rutin vi gjorde bra det.

Godnattsagor för rebelltjejer

god natt sagor för rebelltjejer-1
Snacka om great minds think alike för bara någon dag efter att jag köpt denna bok, godnattsagor för rebelltjejer, till Estrid, så skrev en av er läsare att jag borde köpa boken. Hon trodde att både jag och Estrid skulle uppskatta den. Du hade SÅ rätt kan jag be att få tala om. Oj vad jag älskar att läsa denna bok. Jag skulle kunna läsa den för min egen räkning bara för att jag tycker så mycket om den.

Än är Estrid lite för liten för att greppa det stora i de här kvinnoberättelserna. Men jag vill ändå att hon ska ha feminismen som i modersmjölken. Dessa små berättelser är som sagor, med ett språk väl avvägt för barn, men likväl väldigt inspirerande för föräldrarna. 100 berättelser om fantastiska kvinnor är en fröjd att läsa varje kväll.
god natt sagor för rebelltjejer-2
Det gör mig särskilt glad att Ruth Bader Ginsburg fick vara med. Vi ville just först döpa Estrid till Rut efter just denna Ruth. Domare i högsta domstolen i USA och en sann kvinnokämpe.
god natt sagor
Vi får följa unga och gamla, kända och okända, från förr och från nutid, olika länder, etniciteter, religioner och ursprung. Men det de alla har gemensamt är den där ostoppbara kvinnokraften. En otroligt fin och inspirerande bok. Bravo till författarna som skapat något helt outstanding. Min enda kritik är att den riktar sig till tjejer. Den borde rikta sig till barn. Det är superviktigt att göra våra söner till feminister. De borde läsa boken, det är egentligen viktigare än att tjejerna gör det, så att de inte växer upp och har en världsbild med fokus på manlig dominans. Så gör vår framtid en tjänst, om du har en son så läs för guds skull denna bok för honom!

Leos lekland påvisade skillnad på pojkar och pojkar

leos lekland-1
Under jullovet var vi på leos lekland. Det var min första gång där och vilket fantastiskt ställe! Jag tycker det är toppen att det finns sådana här ställen där alla möjliga barn kan mötas och leka med varandra.
leos
Såhär glad var jag innan vi gick in, sen blev det traumatiskt. Ni som följer mig på insta har sett klippet där jag skjuts ut ur en rutschkana som om jag vore en nyförlöst säl. Vad gör man inte för sina barn liksom? Jag fick med mig två tankar från Leos som jag vill skriva av mig. Den ena är att jag tyckte det var fysiskt jobbigt att klättra upp för rutschkanor, bära Estrid, hjälpa henne upp på saker osv. Och det är mitt bevis på att mitt nyårsmål är helt rätt för mig. Det ska inte vara jobbigt att leka, det ska vara skönt för kroppen. Jag har undvikit Leos lekland för att jag inte tycker om att göra fysiska grejor. No more. En aktiv livsstil är precis vad jag vill ha och då är just Leos toppen för att det är familjetid och aktivt samtidigt. leos lekland-5 leos2 leos lekland-4
Det andra jag vill prata om är något som gjorde mig så förbannad och det är att vissa pojkar, redan i supertidig ålder, tar sådan fruktansvärd plats. Estrid tycker mycket om att cykla på de cyklarna som finns på Leos. Hon trampar på i sakta mak och är lite försiktig av sig. Oavbrutet kom det pojkar som körde snabbt, väldigt nära, skrämde henne och ibland körde på henne. Jag iakttog dessa pojkar och undrade varför de var så. Är de födda så? Finns det något i deras genbank som gör dem störigare än flickor? Svaret är nej. För vad just dessa pojkar hade gemensamt var inte generna utan något helt annat. De pojkar och flickor som betedde sig respektfullt hade föräldrar som övervakade leken. Föräldrar som uppmuntrade och förmanade, påminde om respekt och tystade skrikiga barn. De störiga pojkarnas föräldrar var någon helt annan stans. En pojke, som var den värsta, hade sin pappa i närheten. Pappan filmade sin son och uppmanade honom att cykla snabbare. När hans son var vild och slirade mellan de andra mindre barnen skrattade pappan visade tydligt med sitt kroppsspråk att han uppskattade sin “vilda och tokiga” son.

Frånvarande föräldrar ger med andra ord stökiga pojkar. Och föräldrar som är måna om att göra sin son till en karlakarl ger stökiga pojkar. Föräldrar som är närvarande och bejakar sitt barn såväl som andras barn, som uppmuntrar sina söner att använda ord istället för händer, som lägger energi på att ge sin son ett rikt känsloliv, de får bra söner. De skapar bra människor.

Det är helt sjukt att Estrid, inte ens tre år fyllda, påtalade att det var kul att cykla men att hon drog sig för att fortsätta för att pojkarna körde så snabbt. Hon är redan medveten om pojkars dominans. Så får det inte vara. Därför var jag den mamman som stegade runt på cykelbanan och sa åt pojkarna. Jag ville aktivt visa Estrid att det är oacceptabelt att någon mobbar sin väg fram och därmed inskränker hennes rörelsesfär. Nu kör du inte på någon en enda gång till, har du förstått fick jag säga. Ta det försiktigt, här finns barn mindre än du. Och det kokade i mig. Inte en enda pojke eller man ska få domdera med Estrids liv. Ingen frånvarande förälders misstag med att uppfostra respektfulla barn ska drabba henne rörelsefrihet. Tiden när störiga pojkar sög åt sig varenda uns av plats är förbi. Det lovar och försäkrar jag.

Pannkaksladan – både hiss och diss

pannkaksladan-1
På vår semester gjorde vi många små roadtrips och en av våra små resor var till pannkaksladan i Höganäs. Och ja, jag vet knappt hur jag ska recensera detta. Det var rätt så dyrt till att börja med, men å andra sidan kostar själva stället inget i inträde och man får då fri tillgång till djuren. Det är alltså en pannkaksbuffé som serveras och handen på hjärtat så var det sådär. Nästan lite smaklöst. Vem behöver tacopannkaka eller coca-colapannkaka? Och jag har verkligen inget emot sötsaker men fyra pannkakor, toppade med chokladmousse, grädde, sirap och godisbitar är bara too much. Vi gjorde lite en lite mer modest tallrik med sallad, lite bacon, en american panncake med lite lönnsirap och så en vanlig pannkaka med grädde och och sylt. Och inte ett endaste bär i sikte. En kvinna fnyste till och med föraktfullt mot min tallrik med lite sallad och sa “sallad, nej jag tackar jag” och så gick hon med bestämda steg mot lönnsirapen. Så maten var ingen höjdare, men det var djuren.
pannkaksladan-2
Estrid älskar djur och är så modig. Jag och David är sådana riktiga citybor och något aviga med djur. Vi var i chock när Estrid klappade, matade, pussade och kramade djuren.
pannkaksladan-3
Med hjärtat i halsgropen fick jag man up och klappa hästen jag med. Även om pulsen slog i 190 och jag såg för mitt inre min hand försvinna in i bestens gap. Ni hör ju, jag är ju ingen större djurvän.
pannkaksladan-4
Det fanns en “pippihäst” vilket självklart blev Estrids favorit.
pannkaksladan-5
Det här var dock favoriten. En åsneunge. Alltså den var SÅ söt. Till och med jag smället. Estrid gav den knäckebröd och gräs och klappade. Sen sprang hon och hämtade mer gräs, och mer gräs och mer gräs. Jag var så stolt över hur modig hon var och vilket fint hjärta hon har.
pannkaksladan-6
Hon lockade minsann fram fler åsnor.
pannkaksladan-7
Och så hämtade hon ännu mer gräs.
pannkaksladan-8
Hallå titta! Hon bara went there, in med handen rätt i munnen på åsnan. Och skrattade och älskade det. Jag satt med svettdroppar i pannan och försökte med profylaxandning hålla paniken i rösten tillbaka. Ok ok, fullt så illa var det inte men jag var i chock. Det var jag. Och särskilt med tanke på att Estrid är rädd för flugor (?) men inte ett åsnegap!
pannkaksladan-9
Det fanns får och alpackor, hästar, grisar, kaniner och höns. Och vi promenerade i solen och klappade, pratade och verkligen umgicks! Bästa tiden!
pannkaksladan-10
Estrid fick åka bil och jag blir så full i skratt av den här bilden. David hade varit på fotojobb på morgonen i Helsingborg. Jag och Estrid tog tåget dit och mötte upp David och sen körde vi ihop till Höganäs. Så David släpade runt på sin fotoryggsäck och den är enorm. Alltså väger ett ton! Jag var rädd att han skulle tippa bak när han satt bak på bilen och balanserade. De såg så roliga ut att jag mest stod vid sidan och skrattade. Estrid ville åka prick tre sekunder och ylade om att hon ville gå av. David försökte förklara att han minsann nu betalat 10 kronor för att hon ville åka, så nu fick hon faktiskt åka. Och då ylade hon än mer och ålade sig ur bilen. Sen satt David själv kvar i den något underdimensionerade bilen. Och så den där jäkla ryggsäcken. Det var kaos på bilbanan. Och jag bara skrattade.
pannkaksladan-11
När man ändå är i Höganäs måste man gå förbi outletsen, det är ett måste. Vi köpte lite porslin till vår samling Swedish grace och David hittade en Stenströmsskjorta till bröllopet. Till halva priset! Estrid hittade en spegel, jag hittade en soffa och det var frid och fröjd. Sen kom ett jättegulligt gammalt par och Estrid fick klappa deras hund. När paret skulle gå började Estrid följa med dem. Mannen sa skämtsamt “ska du med oss hem” och Estrid bara “ja” och tog mannen i handen. ALLTSÅ HALLÅ!!!!????!?!?!?! Dags att omgående ha ett snack om det här med okända män, gulliga hundar och följa med främlingar. Som tur var hade mannen i fråga ordning på det hela och sa till Estrid att det nog var bättre att hon stannade hos mamma. Men alltså….

Ja, inte en lugn stund med tvååringar. That’s for sure!

Hur jag tänker kring barnuppfostran

barnuppfostran-1
Barnuppfostran, det är något jag dels inte tänker så mycket på och samtidigt tänker väldigt mycket på. Jag har ett mantra som bor i mig och det är från vår älskade Astrid Lindgren. “Ge barn kärlek, kärlek och mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv”. Och jag skriver under på det till 100%. Därför tänker jag aktivt på att vara kärleksfull mot Estrid. Tusen pussar och kramar, att jag berättar för henne hur mycket jag älskar henne och hur mycket jag uppskattar henne. Jag brukar ofta berätta när jag känner mig stolt över henne och vad hon gjorde som gjorde mig så stolt. Och så tusen pussar och kramar till.

Och sen har vi det där med självkänslan. Om jag har ett enda mål med min barnuppfostran är det att Estrid ska växa upp till en flicka som känner sig stark i kropp och själ. Därför brukar jag försöka vara medveten om att jag inte bara ger komplimanger för hennes utseende, även om jag självklart gör det med. Jag berättar istället lika ofta hur intelligent hon är, snäll och omtänksam. Att hon är underbar, ljuvlig och att mamma är så glad att just jag fick henne i mitt liv.

En annan del av min barnuppfostran kanske av vissa kan anses vara lite old school men jag tycker vett och etikett, hyfs och fason är viktigt. Jag tycker det är viktigt att man tackar för maten, säger förlåt när man gjort fel, inte springer runt och skriker inne i affären, restaurangen eller någon annan plats man typiskt sett inte springer runt och skriker i. Estrid är väldigt stark och orädd så för mig är det viktigt att vi uppmuntrar denna styrka men samtidigt är uppmärksamma på att hon inte kör över andra barn. Man ska dela med sig, det finns inget att diskutera, det är något man bara gör. Jag vet att det kommer vara otroligt positivt för Estrid att hon längre fram anses vara väluppfostrad. Genom att lära barn sociala koder gör man det ju tusen gånger enklare för dem att träffa olika människor, umgås i olika sociala grupper och röra sig i olika rum.

Nu är ju Estrid liten så vissa saker tillämpar vi ännu inte. Men jag och David är rörande överens om vikten av artighet, att skolan alltid ska komma först och lära Estrid om vikten av att inse att saker och ting kostar pengar och att pengar har ett värde. Att man inte bara får saker. Men det är något som såklart kommer längre fram.

Min barnuppfostran kan sammanfattas såhär. Enorma mängder kärlek, stort fokus på en stark självkänsla och vikten av artighet om omtanke.

Hur ser du på barnuppfostran? Vad är viktigt för dig?
barnuppfostran-2 barnuppfostran-3

Lära små barn bokstäverna i alfabetet

Lära små barn bokstäverna i alfabetet-1
Vi har alltid haft ambition att läsa mycket för Estrid för jag vet själv hur mycket glädje böcker ger mig. Men hon var totalt ointresserad. Hon bläddrade igenom en bok på tre röd sekunder och ville gå vidare till nästa. Vi höll på att bli galna av hur otålig hon var. Men nu, nu har något ändrats. Vi läser två böcker varje kväll vid nattning och varje tillfälle som ges uppmuntrar vi henne att läsa böcker.

Hon har börjat bli riktigt duktig på bokstäver. Hon kan peka ut alla bokstäver som tillhör någon i familjen. S är mormors bokstav och E är hennes egen och så vidare. När vi äter frukost brukar hon titta på morgontidningen och fråga var hennes “stav” är. Sen letar vi upp den. Hon har börjat intressera sig riktigt mycket och därför blev det perfekt när David hittade planschen som vi precis satt upp på hennes rum. Nu kan hon titta på alla bokstäverna varje dag. Nu får planschen hänga ut sig lite bara. Jag fäste den med guldklämmor i toppen och sen hampasnöre med spik i mitten. Planschen är gjord av bobnoonhimself och David hittade den i butiken No 47 som finns på Triangeln här i Malmö.
Lära små barn bokstäverna i alfabetet-2
Här ser du glasburkarna in action. De är nu fyllda av det livsviktigas för Estrid, nämligen pärlor, glittriga klistermärken och napparna. Ser ut som karameller! <3 Det börjar bli riktigt hemtrevligt inne på Estrid rum. Vi ska byta ut en öppen hylla till ett gammaldags skåp med dörrar. Då kommer det se ännu lite mer städat ut och det är enklare att gömma undan alla sjuttioelva leksaker. Men åh vad jag längtar tills vi har ett hus så att man kan måla väggar och tapetsera och borra och spika lite mer frikostigt. Jag känner mig så begränsad i en hyresrätt.
Lära små barn bokstäverna i alfabetet-3