Posts Tagged ‘jämställdhet’

Veckonytt #126

veckonytt1
Idag lyssnade jag på Kaliber i P1 som har gjort en radiodokumentär om svenskt företag som jobbar med förlossningsvård i Saudiarabien. Och som är delaktiga i att polisanmäla ogifta kvinnor som kommer in och föder barn där. Jag blev så arg! Det kommer definitivt komma mer om detta på bloggen. Men denna ilska fick mig att känna att veckans veckonytt behövde en rejäl dos feminism och lite ilska.

Den underbara Margaux har blivit momshamed för hur hon nattar sin son. Hon nattar på ett sätt som jag inte hade gjort. Med fem minuters metoden. Det är en metod som inte passar i vår familj, vårt sätt att vara och vår dotter. Men det är just det, det gäller vår familj. Jag har inte en aning om hur hennes familj lever, vad som funkar för dem och vilken personlighet deras son har. Jag är förbaskat trött på att människor sitter vid sidlinjen och gastar om undermåligt föräldraskap. Jag tycker vi kan enas om att alla gör precis så bra som de kan.
veckonytt2
Jag har stora planer på att utöka mitt feministiska bibliotek och ser mig själv läsa dessa i sommar. För ultimat läsning behöver ultimat inredning. Denna ljuvliga kudde i linne, från Tine K, vill jag luta mitt huvud mot när jag läser om feminism.
veckonytt3
Bråkar ni om skärmtid hos er? Vi med! Jag är inte emot att Estrid sitter mycket med iPaden egentligen. Problemet är att det tar tid från annat som hon också måste göra. Röra på kroppen till exempel. Ibland har hon kollat på paddan en tid och sen klagar hon över ont i nacken. Då får jag panik! Sen tänker jag på allt det hon kan lära sig som hon går miste om om hon bara kollar på prinsessan Sophie hela tiden. Därför gillar jag sådana här artiklar där man får tips om bra lärorika appar för barn. 
veckonytt5
En anledning till att kvinnor är det jag älskar mest är för den enorma kraft vi besitter. När män går ihop i stora grupper blir det skrik, skrän och slagsmål. När kvinnor går ihop händer magiska saker. Kvinnlig rösträtt, fri abort, HBTQ-rättigheter, preventivmedel och mycket mer!
veckonytt6
Kvinnor är så modiga och jag bär med mig starka citat genom livet. Michelle Obamas klassiska “when they go low we go high” har blivit lite av ett mantra för mig. Gudrun Schyman sa ”Se aldrig ned på någon om det inte är för att hjälpa henne upp.” (Synd bara att FI glömde bort de hedersutsatta där!). Läs fler vackra och peppande citat här. Min favvis är Malala!
veckonytt7
Det är så tröttsamt att kvinnor blir bortglömda i historien. Kvinnan uppfann för tusan diskmaskinen! Det bästa som någonsin skapats åt människan! Här är fler uppfinningar skapade av kvinnor. 
veckonytt9
Vi kvinnor ber om ursäkt hela tiden. För den vi är, för vad vi gör, för att vi tar plats, för att vi inte tar plats, för att vi inte vill ha karriär, för att vi vill ha för mycket karriär. Listan är utan slut! Det gör mig utmattad av tanken på hur kvinnor hela tiden urskuldar sin egen existens. Läs dessa uppmaningar på sådant som du måste sluta be om ursäkt för. Jag kunde inte sammanställt det bättre själv.
veckonytt10
Trodde du vi var jämställda!? Läs då här och förfäras! 
veckonytt11
iris.apfel@sarahmaijewels@lindaandwinks@iconaccidenta@baddiewinkle visar att ålder inte har en skvatt med stil att göra. Vilka powerladies!

ut och njut av världen kvinna!

Jämställdhetsdagen och Uppdrag gransknings-gate

uppdrag granskning
Idag är det jämställdhetsdagen. Och det finns ju massvis för en feminism som jag att skriva om. Men det som ni efterfrågat mest är ett inlägg med min åsikt kring senaste Uppdrag granskning, “dömda för våldtäkt“.

Detta granskande inslag tar fasta vid att en majoritet av de som dömts för våldtäkt är utlänningar. Programmet handlar också om varför vi inte forskat mer på det här. Det här är en otroligt komplicerad situation för det finns så många olika aspekter som måste med i diskussionen. Jag tror jag helt enkelt ska försöka bena ut det en del i taget.

1. Fördelar med att föra statistik på etnicitet.
För mig är det okontroversiellt att visa upp sanningen. Om afghanska män är överrepresenterade vid våldtäktsdomar så är det ju sanningen. Det intressanta är inte ATT de är överrepresenterade utan VARFÖR. Det finns inget i afghaners DNA som gör dem extra benägna att våldta, det är andra faktorer. Är det, såsom min gamla professor i kriminologi, Jerzy Sarnceki, påstår att det har att göra med socio-ekonomiska faktorer. Alltså att utsatta, fattiga människor på samhällets botten alltid begått fler brott. Eller har det med kulturen i mellanöstern och i Afghanistan att göra? Eller är det religionen? Är den kulturella och/eller religiösa bilden av en kvinna så radikalt efterbliven i de länderna att den i ett friare land som Sverige skapar våldtäktsmän? Dessa frågor får vi inte svar på om vi inte för statistik och forskar på ämnet. Jag vet bara att när sådana här frågor ska tystas ner av politiker eller medier, så skapas politikerförakt och folk blir provocerade. Det skapas en bild i samhället av att etablissemanget håller invandrarna om ryggen hur mycket fel dem än gör. Givetvis en felaktig bild, men likväl en destruktiv bild som enbart gynnar Sverigedemokraterna. Jag är också av den skolan att man ska tala klartext. Om vi vet att kvinnlig könsstympning är särskilt vanlig i Somalia så ska vi ju lägga fokus på somaliska flickor och inte lägga tiden på även de finska, franska eller kanadensiska flickorna “för att inte måla ut en grupp”. Etniskt finska flickor könsstympas inte. Det är bara att konstatera fakta.

2. Nackdelar med att föra statistik på etnicitet.
Nackdelen är att först och främst att den egentligen inte kommer säga oss något. Okej, så vi vet att 40-talet afghaner dömdes för våldtäkter förra året. 40-ish personer dömda av flera tiotusentals anmälningar gjorda samma period. En sådan här statistik kan visa att det tycks finnas ett problem i vissa kulturer eller länder som gör män mer benägna att våldta. Det ger oss en fingervisning om vilka grupper man kanske särskilt bör fokusera på. Problemet är att det vore otroligt kränkande att sätta in “anti-våldtäktskampanjer” mot alla män som råkar ha en etnisk bakgrund som statistiskt sett gör honom mer trolig att våldta än hans polare Lasse. Vi kan inte presumera människors våldskapital baserat på deras pigment eller pass.

3. Hur stor blir konsekvensen av ett register på etnicitet?
Nackdelen med att föra statistik på etnicitet är att folk läser statistik som fan läser Bibeln. Det kommer kräva en oerhörd ärlighet och hederlighet från människor om vi börjar med denna statistik. Det kommer krävas att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Något som både befolkning såväl som politiker i vårt land tycks ha otroligt svårt att med. Jag är rädd att ett register på förövares nationalitet skulle skapa en situation där alla människor, som råkar ha “fel” bakgrund, skulle pekas ut som en potentiell våldtäksman. Många har de senaste dagarna rasat på uppdrag granskning som kunde sända detta program. Jag har faktiskt inte alls något problem med detta program. De bara redovisar svart på vitt vad det har läst sig till. Medierna ska vara konsekvensneutrala. Det betyder att deras beslut att sända ett program inte ska vara beroende av vad en eventuell konsekvens av programmet blir. Nu tycker jag väl att det är lite sisådär med den faktiska konsekvensneutraliteten, men tanken på den tilltalar mig.

4. Är det till någon nytta?
Tanken på konsekvensneutralitet tilltalar mig som sagt och det är för att jag tror att det är precis det vi saknar i Sverige. Ingen vågar säga eller göra något, berätta eller dela något innan tänkt igenom alla tänkbara konsekvenser. Och givetvis är konsekvenstänk både bra och nyttigt, men inte till den gräns vi har i Sverige. Som när utländska killar tafsade på tjejer på festivaler, och polisen tystade ner det av rädsla för att konsekvensen det skulle bli. En fin tanke, möjligen naiv, och framförallt katastrofal i all sin snällhet. För när människor känner att vi inte kan lita på samhället då bryts samhället ner snabbt. När vi känner att etablissemanget undanhåller saker och försöker tysta ner saker, då känner vi oss dumförklarad av staten. Då vill vi rösta på det enda parti som inte dumförklarar. Sverigedemokraterna. Jag landar därför i att Uppdrag gransknings program var bra och viktigt. Förhoppningsvis lyfts locket så att diskussionerna kring andra kulturers värderingar kan bli ett odramatiskt och neutralt inslag i samhällets vardagliga samtal. För om det är så att vissa män från vissa kulturer har en större benägenhet att våldta, då måste vi våga säga det rätt ut. Och forska kring varför det är så. För att på sikt kunna sätta metoder som ska arbeta med attityder och värderingar i kulturer skilda från den svenska. Och det är som jag alltid sagt, om du har en unken kvinnosyn från hemlandet så lämnar du inte den vid svenska gränsen, den tar du med dig när du korsar gränsen.

 

Saker varje man bör förstå

saker varje man bör förstå david b day 3-1 david b day-1
Foto: att vara någons fru

Idag är det Davids födelsedag. Min vackra, fina, snälla, feministiska man fyller 35 år och jag vill fira honom från idag och till söndag. Tänk allt han gör för mig, tänk så jädra förbannad han gör mig och tänk vilken fin förebild han är för vår dotter. För David är faktiskt, trots sin förvirrade konstnärshjärna och långsamhet, en väldigt bra förebild. För han är feminist. Så nog om David. Låt oss prata om de saker som varje man bör förstå i dagens samhälle.

1. Mens är inte äckligt
Vi har mens. I många många år. Det är blod. Det är blir fläckar i trosorna. Det blir fläckar på lakanen. Så är det för oss alla. Vi väljer inte mens, när den ska komma eller hur mycket vi blöder. Det bara blir så för de kromosomerna vi råkar ha i vår kropp. Därför är vi inte äckliga. Att vi får mens är lika normalt som att du får hår i näsan när du blir gubbe. Det är lika normalt som att det kommer bajs och kiss, att vi får snor i näsan och att du luktar illa i munnen om du inte sköter din hygien. Så sluta säg att mens är äckligt.

2. Känslor är inte PMS, PMS är känslor. Förstå skillnaden!
Hur många av oss kvinnor har inte fått frågan om vi “har mens eller” om vi är ledsna, upprörda, passionerade eller engagerade. Så fort en kvinna inte är modest så kastas PMS-kortet på oss. Det är för jävligt. Det är så otroligt förminskande. Min mens styr inte mitt intellekt. På andra sidan har vi då kvinnor som på riktigt mår dåligt av sin PMS. Och dessa kvinnor är totalt osynliggjorda. Så förminska inte dessa reella problem genom att jämföra dem med dåligt humör. PMS kan vara ett otroligt lidande. Men PMS är inte detsamma som en engagerad kvinna som du anser är vara besvärlig.

3. En kvinna glad i sex är inte en hora
Vi kvinnor dubbelbestraffas hela tiden när det kommer till vår sexualitet. Kvinnor som är intresserade av sex, har mycket sex, har olika sexpartners får stämpeln hora. Denna stämpel sätts på kvinnor som inte ens har haft sex bara för att de har hånglat med fel kille. En kvinna ska vara sexuellt tillgänglig men bara för mannen, om hon är det för sin egen skull så är hon en hora. Du får aldrig kalla en kvinna för hora eller slampa. Oavsett hur många hon legat med. Kvinnor äger sin egen sexualitet fullt ut!

4. En kvinna som avvisar dig är inte en hora.
En kvinna som nekar dig, som avvisar din invit, som inte är intresserad av dig är inte en hora. Men allt för ofta får kvinnor höra även i dessa situationer att vi är horor. Vi är alltså damned if you do, damned if you don’t. Du är inte guds gåvan till kvinnan och du har ingen rätt att bli kränkt för att kvinnan på krogen inte vill dansa med dig, ta emot din drink eller umgås med dig. Vi kvinnor är nämligen fria att välja helt själv vem vi vill ragga på och vem vi vill ska ragga på oss.

5. Du bestämmer inte över en kvinna.
Det får vara slut på “mannen i huset”-tänket. Du bestämmer inte över en kvinna. Vi kvinnor är fria att klä oss hur vi vill, studera och arbeta med vad vi vill, umgås med vem du vill och du har ingen rätt att ha någon åsikt om det. En kvinna är inte din passop. En kvinna är inte till för din tillfredsställelse och bekvämlighet. Du bestämmer över dig själv men jag bestämmer basek mig över mig själv.

6. Du är inte mer värd än en kvinna.
Hand i hand med att du inte bestämmer över en kvinna är att du inte heller är mer värd än en kvinna. En kvinnas tid är lika betydelsefull som din och därför ska vi kvinnor inte behöva ägna mer tid åt hemmet, barnen och städet än vad du gör. Kvinnans pengar ska inte betala räkningar så att du kan köpa golfklubbor. Våra pengar är lika mycket värda och det vi vill göra med våra pengar är lika mycket värt. Ditt behov av sex är inte viktigare än kvinnans behov, eller icke-behov. På ingen plats i livet är du mer värd än en kvinna. Vi är värda lika.

7. Du är lika viktig förälder som mamman.
Du måste förstå att barnets behov av en god och nära anknytning till dig är lika viktigt som den barnet har till modern. Du har ett ansvar i att ta en stor del av föräldraledigheten. Du har ett ansvar att vara en omhändertagande förälder och inte bara den roliga föräldern. Om du är med och sätter barn till världen är du lika viktig för barnet som mamman är. Därför måste du vara engagerad inom alla aspekter av barnets liv så som mamman är. På samma villkor och i samma utsträckning.

8. Du ansvarar till hälften för din partners ekonomi.
Hand i hand med punkten ovan är att du som man ska vara smärtsamt medveten om den ekonomiska konsekvens som din partner får om ni lever ett ojämställt liv. Vi kvinnor ansvarar givetvis för att se till att vi utbildar oss, arbetar och pensionssparar. Men vi kan slita ut oss gråhåriga utan framgång om du inte tar ansvar för din del. För om du ansvarar lika mycket som din partner för föräldraledighet och vabb möjliggör du för att minska hennes ekonomiska konsekvens. Så ta ditt ansvar. Gör inte din partner till en fattigpensionär.

9. Kvinnor är inte till för dig.
Vi är inte din husfru, hemmahjälp eller barnflicka. Vi är inte till för din komfort, din sexuella njutning eller ditt samtalsämne. Kvinnor finns till för oss själva. Tiden där vårt existensberättigande var att finnas till för mannen är över. Vi är ingen trofé, erövring eller tillgång. Om du vill få något gjort så gör det själv. Vi är inte till för att tjäna dig. Du får börja ta hand om dig själv. Du får hålla koll på din familjs födelsedag själv, vill du ha middag på bordet får du själv se till att det görs inköpslistor och storhandlas. Behöver du rena kalsonger, tvätta själv. Vi kvinnor har inte tid att serva dig längre för vi är fullt upptagna med att ta oss fram i våra egna liv.

10. Du måste ta ansvar för jämställdheten.
Du är framförallt SÅ OTROLIGT viktigt för jämställdhetskampen. Vi kvinnor är bara 50% procent av befolkningen och vi behöver dig med på tåget. Vår kamp är din kamp och arbetet kommer gå så mycket fortare och vara så mycket mer smidigt om vi gör det tillsammans. Ditt liv kommer inte bli sämre för att vi kvinnor får det bättre. Du kommer behöva maka på dig, ge rum, skapa utrymme och dela med dig av makten. I början kan det svida, men jag lovar att det i slutändan kommer bli så bra.

Mina favoritfeminister

feminsit
Idag vill jag berätta om mina favoritfeminister. Jag vill gärna se mig själv som den liberala superfeministen, men utan kvinnorna före mig, hade jag inte varit något alls. Jag hade inte fått studera eller arbeta, vid en skilsmässa hade jag kanske förlorat mina barn och jag hade varit ägd av först min far och sedan min man. Jag hade inte haft tillgång till preventivmedel och hade därmed inte haft det slutgiltiga egenbestämmandet över min egen kropp. Jag hade inte fått rösta och inte fått äga något. Jag hade inte kunnat anmäla min man för våldtäkt för påtvingat samlag inom äktenskapet ansågs inte möjligt. Jag hade inte fritt kunna följa mitt hjärta, min sexualitet och mina drömmar. Kort sagt, du och jag hade inte haft någonting eller varit någonting om inte kvinnorna innan oss banade väg för vår frihet. Låt mig presentera mina favoritfeminister.

favoritfeminister-1
oma Carla
Detta var min gammelmormor. Hon föddes 1908 och levde tills jag var ungefär 12 år gammal. Hon var en kvinna väldigt mycket före sin tid, dessvärre innebar det nog att hon inte var någon särskilt bra mamma. Hon hade en karriär och satsade allt på den. Hon var en av Tyskland första kvinnliga jurister och hon genomlevde och överlevde två världskrig, i Tyskland. Hon sa att om det funnits preventivmedel på hennes tid hade hon inte haft några barn. Det kan man såklart inte veta men jag kan föreställa mig hur otroligt frustrerande det måste ha varit att helt plötsligt finna sig i att det, oavsett om man ville eller inte, växte ett barn i en. Och föreställ er att hon fick veta att hon skulle få tvillingar först när hon fått sitt barn och barnmorskan sa att det var en till på väg! Hon har aldrig städat, lagat mat eller gjort någon kvinnlig syssla i sitt liv. Hon överlät det till sin man och sin mamma, oma Frida. Hon sydde alla sina kläder själv för hon ville bära det senaste modet. Och när hon var gammal och missnöjd med sitt hår köpte hon på sig ett dussintal peruker som stod uppradade i hennes sovrum. Hon puttade barnvagn iklädd klackskor och pälskappa. På huvudet bar hon hattar som matchade väska och handskar. Min genbank består nog 100% av oma Carlas gener. Jag fick inte så mycket av min mor och far, jag fick desto mer av oma Carlas gener.
oma
oma Dicky
Min mormor, oma Dicky eller Waltraud som hon egentligen heter, är också en fantastisk feminist. Hon kom till Sverige som au pair och här träffade hon min morfar. Han kom som flykting till Sverige. De hade inget med sig och deras liv var fattig och svårt. Men de kämpade som inga andra människor jag vet. De skapade en ryggrad för min släkt som möjliggjorde min mammas fantastiska klassresa. Min mormor är två äpplen hög men på insidan är hon större än hulken. När livet har prövat henne har hon bitit ihop och kämpat på som en maskin. Min mormor och morfar har, som jag upplever det, ett mycket jämställt förhållande. De har blivit ett strävsamt par som tillsammans kämpat. När min mamma föddes bar min mormor henne i en sjal på ryggen och hämtade vatten utomhus, trots att det var vinter. När inga pengar fanns bäddade de för min mamma i en trälåda. Min morfar arbetade tre jobb samtidigt för att försörja sin familj och bekosta min mammas balettlektioner. Det är kvinnor som min mormor som byggt vårt samhälle. Som en oböjbar gren har hon stått emot livets alla kastvindar.
mamma
mamma Sabine
Min mamma är en sådan otroligt ljuvlig feminist. Hon är den sortens kulturtantsfeminist som med en blick fick en kriminellt ungdomsgäng i Paris förort att ljudlöst backa ut från tunnelbanevagnen. Min mamma går även under namnet Google för hon vet allt. Hon är extremt allmänbildad. Min mamma har gjort en inspirerande klassresa. Från en trälåda i ett rum de fick hyra av tant Jujja, till en villa i Skanör. Min mamma tog studenten och lämnade sedan Sverige. Orädd reste hon till London för att gå på balettskola. När min pappa var svårflörtad och osugen på ett förhållande sa hon i princip “your loss” och flyttade till Israel. Gissa en gång hur snabbt han insåg vad han förlorat! Min mamma har gått från sekreterararbeten till att idag vara inköpschef. Min mamma har rest över hela världen, privat och i sitt arbete, och gett mig mina ögon. Min mamma böjer sig för ingen. Hon är totalt obrydd om vad andra tycker om henne och hon har integritet som ingen annan. I min och syrrans kompiskrets var den stora fasan om man skulle få “onda ögat av Sabine”. Det var liksom den största synden. Min mamma är en så otroligt stark kvinna.
paula
Syster Paula
Min syster är också feminist. Även om hon säkerligen skulle ha varit det utan mig som storasyster så vågar jag påstå att jag haft ett finger med i spelet. Lilla Paula, så blyg att klockorna stannade. Idag är hon HR-specialist på ett företag och ett socialt geni. Hon hade inte samma läshuvud som jag men valde medvetet att ändå läsa naturprogrammet för att gå med studiemotiverade personer. Hon har bott i Thailand och där arbetat på ett barnhem. Hon har alltid gått sin egen väg. När det tog mig och David ängsliga fyra år att köpa ett hus, tog det rekordsnabba tre veckor för min syster och hennes sambo. Min syster ser till att arbetsplatsen hon är på är jämställd. Hon arbetar oavbrutet med normkritik och med genusglasögon. Min syster ber inte om samma respekt som en manlig like skulle få, hon förutsätter den och det är så sjukt coolt!
selma
selma lagerlöf
Så när vi nu gått igenom hela himla feministiska släkten så finns det givetvis en massa andra fantastiska feminister jag vill berätta om. Selma Lagerlöf! Vilken kvinna! Den första kvinnan i svenska akademin och den första kvinnan att tilldelas nobelpriset i litteratur. Mot sin pappas vilja valde hon att fortsätta sina studier. Selma deltog i kampen för den kvinnliga rösträtten och var en av de personer som grundade det som idag är Liberalerna, gamla Folkpartiet. Selma kämpade mot nazisterna och skänkte en novell till arbetet för de som förföljdes i nazityskland. Och när man i Tyskland inledde en bojkott mot henne rörde det henne inte det minsta i ryggraden. Selma var lesbisk och levde hela sitt liv som en fri kvinna, som försörjde sig själv, bedrev en egen politisk kamp och böjde sig inte för någon man.
coco
coco chanel
Gud vad jag älskar denna feminist! Coco Chanel, eller Gabrielle Chanel som hon egentligen hette, grundade just märket Chanel. Hon blev föräldralös vid 12 års ålder och bodde på ett barnhem. Några år längre fram försörjde hon sig som varietéartist. Hon gick från artistlivet till en fullfjädrad affärskvinna. Modemärket Chanel var banbrytande när det kom byxor för kvinnor, enkla plagg som gick att tvätta många gånger, vara fysisk i och vara fin i. Coco var trött på åtsittande fina klänningar som var gjorda att sitta i, men inte att leva i. Det finns mörka moln i Cocos liv och hon har anklagats för en allt för nära relation med nazi-Tyskland. Men det klädmässiga arv hon har lämnat efter sig är enastående. Vem av oss letar inte alltid efter den perfekta lilla svarta?
estrid
estrid ericsson
Åh min personliga favorit. Kvinnan jag döpt mitt barn efter. Estrid Erison, teckningslärarinnan som så gärna ville få göra tennföremål och sälja i en butik. Banken gav henne kalla handen för att hon levde i en tid där kvinnor på riktigt idiotförklarades. Hon ansågs väl bättra lämpad att skaffa man och barn. När Estrids pappa dog fick hon ett arv och med ett löfte till pappan att följa sina drömmar, startade hon företaget Svenskt tenn. Det var Estrid som hittade designern Josef Frank och tillsammans har de skapat en enorm bit av inrednings- och designhistorien och etsat sig fast i vår historia. Många säger att Estrid var lite av en bitsk kvinna, men jag bryr mig inte ett skvatt. Idag kallas starka kvinnor för bitchiga och gud vet vad starka kvinnor kallades när Estrid levde. Jag känner en sådan oerhörd stolthet och lycka över att min dotter är döpt efter en sådan viktig, inspirerande och fantastisk kvinna som Estrid Ericsson.
ruth
ruth bader ginsburg
Egentligen skulle Estrid ha hetat Rut, efter Ruth Bader Ginsburg. Nu såg Estrid inte ut som en Rut, så det blev en Estrid. Ruth Bader Ginsburg är sedan 1993 domare i USA:s högsta domstol. Hon var både en fru och en mamma innan hon började sin juristutbildning och på utbildning var hon en av få kvinnor. Under hela sin karriär har Ruth kämpat för kvinnors rättigheter och för jämställdhet. Jag vågar påstå att Ruth är en av de mest skarpa, modiga och mest intelligenta kvinnor i hela världen just nu. Trots det starka abortmotstånd som finns i USA har hon oavbrutet och modigt kämpat för aborträtten. Hon säger alltid att staten har ingen rätt att göra ett sådant beslut åt en kvinna. Åh Ruth, jag blir alldeles tokig när jag tänker på hur himla bra du är!
fredrika bremer
Fredrika Bremer
Fredrika Bremer var författare och kvinnorättskämpe. Hon anses vara den svenska kvinnorörelsens främsta pionjär och hon skrev romanen Hertha som fick ett genomslag ingen kunnat drömma om. Den blev opinionsbildande och starten på en debatt som medförde att riksdagen 1958 beslöt att ogifta kvinnor skulle få rätt  att ansöka om att myndighetsförklarad. Fredrikas barndom bestod av en sträng uppfostran enbart ämnad för att skapa möjligheten till bästa möjliga giftermålet. När hon växte upp blev hon en framgångsrik författare och hade en god inkomst. Men då hon var omyndig kunde hon inte själv bestämma över sitt liv. Hon valde att gå till kungs för att bli myndighetsförklarad och 1840 blev hon en helt fri kvinna.
anna
Anna Whitlock
Åh en annan favvisfeminist! Anna Whitlock är verklighetens fröken Friman. Hon var en kvinnorättskämpe och svensk skolpionjär. Hon startade en helt egen flickskola med banbrytande pedagogik i form av bland annat elevråd och fria ämnesval. Hon var ordförande i LKPR, landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt och var aktiv i att starta det kvinnliga matkooperativet Svenska hem. Annas mamma var aktiv i Fredrika Bremer-förbundet, den första kvinnoorganisationen, och föddes så att säga in i ett liv präglat av vikten av kvinnors rättigheter.

5 vanor hos kvinnor som påverkas av patriarkatet

5 vanor hos kvinnor som påverkas av patriarkatet-1Patriarkatet är inte ett påhitt, det finns på riktigt, runt om oss varje dag och det påverkar oss kvinnor. Det påverkar män också men just idag vill jag fokusera på 5 vanor som utvecklas hos oss kvinnor just för att vi är påverkade av patriarkatet. Innan jag går in på vanorna tänkte jag att det först vore på sin plats att förklara lite mer vad som egentligen menas med ordet patriarkatet. Det är ett ord som kastas hit och dit och många har nog en felaktig bild av vad det egentligen betyder.

Patriarkatet innebär ett samhällssystem där män har den primära makten. Tidigare var det mycket tydligt i Sverige då enbart män kunde rösta, ärva och skilja sig. Men vi ser det även i nutid då de flesta ledande positioner inom politiska, ekonomiska, religiösa, sociala, och finansiella institutioner domineras av män. Ett vanligt förekommande, men inte nödvändigt kriterium, för att ett samhälle skall anses vara ett patriarkat, är att det är fadern, eller en fadersfigur, som har auktoriteten över familjens kvinnor och barn. Patriarkatet innebär enkelt uttryckt att det är männen som spelar störst roll i samhället, att de har flest rättigheter, mest makt och en position över kvinnorna. Och detta är givetvis förfärligt. Det påverkar oss dagligen och jag tänkte ge några konkreta exempel på hur det påverkar alla kvinnors dagliga liv i större eller mindre utsträckning.

1. Vi tar taxi
Vi  har alltid lite extra pengar för att använda just för taxi, och om vi inte tar taxi så ringer vi någon innan, under och efter färden. Kvällen kan vara hur underbar som helst men hemfärden innebär alltid en riskkalkulering. Är det för mörkt eller för sent? Går jag den korta vägen genom parken eller omvägen vid stora vägen? Har jag någon jag kan samåka med eller måste jag anordna hemfärden själv. På grund av den utsatthet kvinnor lever med måste vi alltid alltid göra en riskkalkyl oavsett vad vi ska göra. Allt handlar om att maximera trygghet och minska risken för överfall.

2. Vi låter okända män gå förbi oss
I den här riskkalkylen ingår att vara uppmärksam på sin omgivning. Många kvinnor joggar inte på vinterhalvåret för att de vill inte vara ute när det är mörkt. Andra springer aldrig mer hörlurar i öronen för de vill kunna höra omgivningen. Och jag är alltid otroligt uppmärksam på om en man går bakom mig. På sekunder får jag rysningar när jag märker att jag är ensam och har en man bakom mig. Självklart är mannen i detta fall också ett offer för patriarkatet men jag stannar alltid och låter mannen gå förbi. Förr försökte jag åtminstone vara diskret och låtsas knyta skorna eller leta efter något i väskan. Jag ville inte förnedra mannen. Men nu bara stannar jag, låter honom passera och sen fortsätter jag gå. Och jag vet, att han vet, vad jag tänker. Och det är för jävligt för alla iblandade.

3. Vi bantar
Män bantar inte. När jag ser affärsmän äta lunch ute väljer männen alltid kött sås och potatis. Trots att magen putar ut lite under den stärkta skjortan äter de god aptit och njuter av sitt liv. Den kvinnliga kollegan är smärt och äter en sallad, utan dressing och dricker ett glas mineralvatten till. I mitten av 1800-talet lanserade William Banting en bok om diet och viktnedgång. Därav ordet bantning. Detta skedde ungefär samtidigt som kvinnor började komma ut i arbetslivet. En hungrig kvinna kan aldrig riktigt konkurrera med en mätt man. Det är kvinnor som späker sig, vill vara fina, vill få en beachkropp osv. Även om utseendehetsen sorgligt nog även nått männen, är det inte alls i samma utsträckning.

4. Vi tar bort kroppsbehåring
Alltså herregud vad vi lägger tid och pengar på att ta bort hår. Ögonbryn noppas, armhålor rakas, armar ben och underliv vaxas, hår på tårna ska bort och ve den kvinna med fjun på hakan! (guilty på den! Varför får man skägg efter graviditet!?). Män kanske på sin höjd gör lite grooming av skägg eller underliv, men knappt ens det. Och nu herregud, ja nu är det ju till och med trendigt med ett rejält skägg så de behöver ju inte göra något alls. Jag är helt övertygad om att detta är ett resultat av patriarkatet. En undermedveten känsla av att vara fin och fräsch för en man. För jävligt om du frågar mig.

5. Vi har dåligt samvete
Generellt sätt tycker jag män är så bra på att vara nöjda. Men vi kvinnor, vi bär alltid en tungt ok av dåligt samvete. Vi är inte tillräckligt smala, vältränade eller vackra. Och så känner vi skuld. Vi är inte tillräckligt bra mammor eller så är vi inte tillräckligt bra partners. Och så känner vi skuld. Detta dåliga samvete ligger som en blöt filt över kvinnor, helt i onödan. För redan nu gör vi ofta dubbelt så bra som männen för att få halva mängden uppskattning. Om det är någon som räcker till som den är så är det ju för tusan kvinnorna. Men hela samhället, styrt av patriarkatet, skapar en idealbild av kvinnan som vi till utmattningens gränser försöker leva upp till. En stor förlust av kvinnokraft då mycket energi går åt till detta dåliga samvete som gnager i oss.

Så den som säger att feminism inte behövs, eller att vi inte har ett patriarkat i Sverige, eller att vi nu är helt jämställda, de vet inte vad de pratar om. De är helt ute och cyklar och vägrar se verkligheten i vitögat. Men jag vågar se verkligheten och stå upp mot den och därför kan jag aldrig sluta vara feminist.

Boktips: De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg

de förklädda flickorna i kabul-1
För en svensk är det nog rätt omöjligt att föreställa sig livet i Afghanistan. Ett land som klassas som det värsta landet att vara kvinna i. Hedersförtrycket är stort, talibanernas förtryck var rent omänskligt, kvinnor är i princip helt utan rättigheter och mödradödligheten är hög. Samtidigt ligger Afghanistan mig på ett märkligt sätt väldigt nära mitt hjärta. Jag har, genom mitt  arbete, träffat väldigt mycket afghaner och de är underbara. Några av de klienter som berört mig mest och som jag tyckt mest om har varit just från Afghanistan. Därför var det med stort intresse som jag läste boken de förklädda flickorna i Kabul, av Jenny Nordberg (här).

Vad ska jag säga, en helt enastående bok. Och det är nog inte bara för min egna relation till afghaner, utan det är verkligen en fantastisk bok. Den är intressant och lärorik, och en riktigt ögonöppnare. Det borde vara obligatoriskt för alla att läsa denna så man förstår varför kvinnokamp än idag är en fråga om liv och död för vissa.

Boken handlar om ett fenomen som finns i Afghanistan, nämligen flickor som görs om till pojkar. För vissa handlar det om att ge dem några års frihet innan puberteten avslöjar dem. Men i de flesta fall handlar det om skammen. Det finns få saker som är så skamligt i Afghanistan som att inte få en son. Den kvinna som bara föder döttrar får utstå hån och skuld från ett helt samhälle. För att lätta på familjens skuld händer det då att man helt enkelt bestämmer att dottern från och med nu ska vara pojke. En inte alldeles okomplicerad grej för när flickan sedan ska gå tillbaka till just flicka, ska hon samtidigt förlora frihet, egenmakt och rörelsefrihet. Vissa flickor vägrar återgå till flickor. Andra har återgått men med en skev könsidentitet som resultat. Vissa kunde med relativ enkelhet återgå till flicka och minns tillbaka på sin tid som pojke som en tid som gav henne en inre styrka.

Det alla flickorna är överens om är att de är glada för de manliga egenskaper de fick efter åren som pojke. Men att gå från en livlig pojke som rör sig fritt till en beslöjad kvinna som fromt ska tassa fram med en ihopsjunken kropp och nedböjd blick, har varit svår för dem alla.

Men vad hade man själv gjort? Hade man inte velat ge sina barn så mycket frihet det gick innan det totala förtrycket fick överhanden? Man blir otroligt tacksam när man läser boken, att  jag har fått turen att födas just här. Jag blir också åter igen påmind om vikten av att inte “köna” Estrid utan att verkligen föröka uppfostra henne till en person. Fri från de förutfattade egenskaper som ska komma med en flicka. It’s a man’s world vi lever i och även i Sverige kan det behövas “manliga” egenskaper för att ta sig fram. Då är det extra viktigt att jag gett min dotter möjligheten till egenskaper, som typiskt sett tillhör båda könen.

Läs boken! Du bara måste!

Liberala kvinnors landsmöte 2017

lk1 lk2 lk3
I helgen var jag i Stockholm på Liberala kvinnors landsmöte. Och vilket landsmöte sen! Jag är så trött men samtidigt så fylld av energi att jag varken vet ut eller in. Och jag vet knappt heller var jag ska börja berätta heller för det var många många intryck.

Jag tog en snortidigt tåg på lördagsmorgonen och jobbade någon timme med mina anföranden jag skulle hålla. Jag läste lite i min bok och sen sov jag resten av resan. Mycket smärtfritt. Framme i Stockholm tog jag pendeltåg till Barkaby och sedan vart det lunch följt av landsmötets öppnande. I två dagar möttes kvinnor, som oavsett ålder har samma eld inom sig för jämställdhet, och vi röstade för och emot ändringar, tillägg, inkomna motioner och inkomna propositioner.

Jag blev inröstad som ombud i Liberala kvinnors centralstyrelse. Mina vänner, a pretty big deal om jag får säga det själv. Snacka om att kunna checka av en milstolpe i livet! Nu blir det ännu mer jämställdhet och feminism i mitt liv. Jag har hamnat i en styrelse med magnifika kvinnor, varav två av dem gick ledarskapsakademin med mig. De har blivit vänner för livet.

Under landsmötet fanns det några brännande frågor. Så pass brännande att jag måste återkomma till dem i hela separata inlägg för annars blir det en roman det här. I heta debatter, med känslig karaktär, blir också människor personligt berörda. Det var intensiva och stundtals hårda debatter. Jag talade i några av frågorna för att dela med landsmötet min åsikt kring den aktuella frågan. Jag har aldrig hållt sådana anföranden förut och jag var lika delar pepp som nervös. Men det var underbart. Fatta så befriande det är att ha en passion och sen få ett forum där du får säga vad du tycker. Och där dina tankar faktiskt kan få människor att rösta som du vill att dem ska rösta. På så sätt kan en enskild människa ha direkt påverkan på framtid policies och beslut. Det är det fina med demokrati och att vara politiskt aktiv.

Idag i landet är det några som inte är så nöjda med våra beslut. Det har höjts några upprörda röster och därför är det viktigt för mig att visa mina resonemang. Därför kommer det inom kort ett inlägg om surrogatmödraskap och ett om slöjförbud på barn, burkhaförbud på offentligt finansierad arbetsplats och stopp för religiösa friskolor.

Vilka kvinnor jag mött denna helg. Starka, passionerade, intelligenta, drivna, roliga, vackra, snälla och samhällsengagerade. Det är så lyxigt att få vara i ett forum där man får omsvepa sig med energin från sådana powerladies! <3 Älskar kvinnor!

Stay tuned om du är nyfiken på de kontroversiella frågorna vi röstade om.

Ett totalt förbud mot surrogatmödraskap

förbud mot surrogatmödraskap-1
På Liberala kvinnors landsmöte röstade vi för ett förbud mot surrogatmödraskap. Ett beslut som upprört vissa och fått folk att kalla oss icke-liberala. Och icke-feminister. Många arga röster har efterfrågat hur vi egentligen kunde komma fram till detta beslut och jag vill ta tillfället i akt och förklara hur jag resonerar.

Kommersiellt surrogatmödraskap
Ett kommersiellt surrogatmödraskap blir aldrig någon diskussion. Det är när kvinnor mot betalning bär någon annans barn. Det är en så tydlig handel att det som feminist inte går att stödja en sådan handel. Det är verkligen människohandel.

Altruistiskt surrogatmödraskap
Diskussionen blir dock svårare vid frågan om altruistiskt surrogatmödraskap. Detta är när någon, utan betalning, bär någon annans barn. En stor del av mig tycker att det här är fel och att det fortfarande är en viss form av handel med kvinnors kroppar. Våra meningsmotståndare påpekar då de kvinnor som faktiskt vill hjälpa en vän, syster, dotter osv, att få ett eget barn. De poängterar att dessa kvinnor måste ha rätt att besluta kring sin egen kropp. Och ja, jag håller med. Det tar emot för att säga till en enskild kvinna att jag som politiker minsann vet vad som är bäst för henne. Det känns fel av mig att utöva kontroll över hennes livmoder. MEN, och det finns ett stort men, barnperspektivet.

Det finns så otroligt många komplicerade etiska dilemman som idag är långt ifrån lösta. Vad händer om barnet är sjukt, av fel kön, det blir tvillingar eller barnen får en utvecklingsstörning. har man öppet köp då? Kan man tvinga surrogatmamman till en abort? Vad händer om surrogatmamman ångrar sig och inte vill lämna ifrån sig barnet, ska hon fråntvingas barnet då? Eller ska ett barn stanna hos surrogatmamman fast att barnet biologiskt sett tillhör någon annan. Vad händer om de biologiska föräldrarna separerar under tiden surrogatmamman är gravid? Som sagt, väldigt många etiska dilemman.

Jag väljer att avvakta
Studier visar att i länder där surrogatmödraskap är tillåtet, exempelvis England och USA, åker föräldrar fortfarande till Indien osv. för att hitta en surrogatmamma där. Där kan man tvinga mammorna att göra abort, mammorna har kortare tid på sig att ångra sig och det är billigare än i hemlandet. Av tillfrågade kvinnor som var surrogatmamma, enligt en bok jag läste (här), så svarade majoriteten att det var ekonomiska skäl som avgjorde att de valde att vara surrogat. Jag kämpar alltid för att en kvinna ska få bestämma över sin egen kropp. Jag har alltid varit den största hejarklacken av HBTQ-personer och ser hur manliga homosexuella par enklare skulle kunna få ett barn genom en surrogatmamma. Jag inser att jag är mycket priviligerad som lever i en heterosexuell relation där det gick mycket enkelt och snabbt att bli gravid. Jag hyser stor empati för barnlängtan.

Därför säger jag inte att jag alltid kommer tycka såhär. Jag säger bara att just nu är det så komplext att jag inte vågar ge grönt ljus. Jag är inte kunnig, redo eller tillräckligt övertygad för att våga tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Det är min anledning till att jag röstade för ett förbud. Jag hoppas våra meningsmotståndare förstår att detta var en mycket komplex fråga för Liberala kvinnor. Vi var många som såg kollisionen mellan det liberala i att låta en kvinna styra sin egen kropp och det feministiska i att undvika människohandel med kvinnokroppar och ett fokus på barnperspektivet.

Är vi inte liberala?
Detta beslut fattades i en demokratisk process. Vi talade och gjorde våra röster hörda och därefter röstade vi. Det blev en majoritet för ett förbud. Jag är fortfarande lika liberal som innan då jag fortfarande tror på demokrati, mänskliga rättigheter, feminism och individens frihet. Men denna fråga är verklighet och liberalism är ibland en lite fyrkantig abstrakt ideologi. När jag satt med denna verkliga fråga i mitt knä, med en fortsatt stor osäkerhet kring hur utfallet i framtiden skulle bli, var jag inte redo att ge grönt ljus. Verkligheten kunde innebära så pass stora konsekvenser för kvinnor och barn att jag inte lojt kunde luta mig mot min ideologi. För mig, hade det varit oansvarigt.