Posts Tagged ‘malmö opera’

Några grusiga mobilbilder kan innehålla minnen för livet

teater-1
Förra veckan var jag och Estrid på Malmö opera för att titta på musikalen Matilda. A dream coming true på alla sätt och vis! Vi satt på första raden i mitten och kunde inte haft bättre platser. Det blev en sen föreställning från kl 19-22, men Estrid satt som ett ljus under hela tiden. Stundom med öppen mun, stundom med bekymmersrynka och stundom skrattande högt. Vilken fantastisk föreställning det var. Barnen i föreställningen är riktiga superstjärnor. Vid applådtacken stod varenda en i den fullsatta salen upp och skrek, hurrade, klappade och stampade i golvet. Kultur är otroligt viktigt för mig. Mina största kulturella upplevelser minns jag än idag väldigt intensivt. Jag tänkte lista min topp 5 när det kommer till kulturella upplevelser.

Kristina från Duvemåla
Jag var inte gammal när jag gick till Malmö opera med min familj för att se Kristina från Duvemåla. Det var det största som någonsin hänt mig. Det var ren och skär perfektion. Jag minns hur jag grät när Kristina dog. Jag minns hur vete växte upp ur scengolvet och hur det var det mest magiska jag någonsin sett. Därefter har jag lyssnat på soundtracket oändligt många gånger. I över 20 år har jag lyssnat på det här soundtracket och musiken blev en speciell del av vårt bröllop. Vi hade ju faktiskt musikaltema på bröllopet.

Stormen
När jag och David precis blivit ett par ville jag introducera honom till min värld av teater och musikal. Jag älskar Shakespeare och jag älskar Malmö dramatiska teater. Därför drog jag med mig David för att se uppsättningen Stormen. Jag minns knappt ens handlingen. Jag minns bara hur mitt hjärta knappt fick plats i bröstet när jag äntligen fick gå på teater med någon som var kär i mig. Det blev startskottet för Davids kärlek till teater och musikal och vi har gått på mängder av uppsättningar sen dess.

Matilda
I hela livet har jag drömt om att få gå på Malmö opera med mitt barn. Jag minns hur fantastiskt det var som barn att få gå på teatern med mina föräldrar. Iklädd finklänning och lackskor. Att man fick läsk i pausen och hur mysigt det var att somna i bilen på vägen hem. Och nu har jag upplevt det med min dotter. Det gav en helt ny dimension i teatertittande att se det genom ett (mitt) barns ögon. Och upplevelsen fortsätter att leva med oss här hemma. Vi lyssnar på soundtracket nu och pratar om teatern. Vi ska köpa boken och läsa den. Och kanske kanske går vi och ser föreställningen igen.
teater-2
Moto Boy tillsammans med Malmö symfoniorkester
Oj, mitt hjärta sprängdes av denna upplevelse. Så pass att jag har gjort ett helt blogginlägg om det här. Kvällen då hela mitt liv fanns i en enda konsertlokal. Magiskt. Verkligen helt magiskt!

Hair
Genom min gymnasieskola fick man gå på teater i Malmö för 20 kronor. Och jag gick på prick allt. Ibland själv, ibland med någon annan och ibland köpte någon som inte vill gå en biljett som jag kunde smyga till mina föräldrar. I min tonår gick jag själv och såg Hair och jag minns hur jag bara grät efteråt. Jag kunde inte sluta. Jag var så golvad av dansen, musiken, sången, storyn. Jag hade nästan som panik att jag inte fick vara en del av ensemblen. Jag grät i pausen, under sista akten, utanför i väntan på bussen och på bussen på väg hem. Dagen efter gick jag och såg den igen tillsammans med min pappa. Jag kunde inte dela upplevelsen bara med mig själv. jag behövde den med någon annan.

Detta är mina fem starkaste teaterupplevelser. På listan finns en hel del bubblare, men de spar jag till en annan gång.

Estrids premiär på Malmö opera

matilda musikal-4
Du som läst denna blogg vet ju att jag och min familj är riktiga kulturälskare och att Malmö opera är mitt andra hem. Från sekunden Estrid låg i min mage har jag längtat så innerligt efter att få gå på teater och musikal med henne. De flesta barnföreställningar är från sju år men musikalen Matilda som har premiär i mars har rekommenderad ålder från fem. När min mamma skaffade biljetter till vip-kvällen med utdrag från musikalen bestämde vi oss för att testa att gå med Estrid.
matilda musikal-1
I torsdags samlades vi och mina föräldrar för en tapastallrik på operan. Vi hade förberett Estrid mycket med att lyssna på musiken från musikalen och prata om vilka regler som gäller under teatern. Måste man va prick tyst heeeela tiden? JA! Typ så. Estrids två förskolevänner, deras mamma är sångpedagog till Matilda-barnen, så det pratade vi också mycket om.
matilda musikal-2
Det var SÅ fint att sitta där på operan med min familj. Det var fullt hus och massor med folk.
matilda musikal-6
Jag hade på mig paljettkjol. Den skulle jag egentligen burit på nyårs, men då den fick ställas in hade kjolen ännu inte fått sin premiär.
matilda musikal-3
Utanför entrén brann elden och i bakgrunden ser du det vita hus mina föräldrar bodde i innan.  När det ringde in så gick vi mot ingången och tog våra platser. Rad två. Fantastiska platser. I en timme var Estrid totalt uppslukad. Det var spännande, magiskt, lite läskigt och pampigt. Alla barnen var modiga, coola och enormt duktiga performers. Vi fick se utdrag ur musikalen och höra regissören prata om föreställningen. Och WOW, detta kommer bli en magisk föreställning. När timmen var över brast Estrid ut i gråt. Hon ville ha mer. Mer teater. Mer sång. Mer musikal. Och jag grät en liten skvätt jag med för det här var en av de finaste stunderna i hela mitt liv. Teater, sång och dans har varit en så stor del av mitt liv, under hela mitt liv. Och nu omfamnade min dotter det.
matilda musikal-5
Mamma har fått biljetter till genrepet så då ska jag och Estrid gå och se hela föreställningen. Och om hon gärna vill se den igen köper jag vanliga biljetter så att vi kan gå med hela familjen. Tacksamheten jag känner är enorm. Tacksam för att min dotter är så duktig, modig och enkel att ta med överallt. Tacksam för min mamma som fixar och donar och gör så mycket för vår familj. Utan henne hade jag inte sett norr om Hallandsåsen. Med henne har jag åkt skranglig tågresa i tredje klass igenom Thailands skogar med endast munkarna och fåren som tågsällskap. Utan henne hade jag inte fått ta del av alla olika delar av kulturvärlden. Och tacksamhet till min pappa och David som alltid säger ja, är superpositiv och hakar på varenda grej.

Nu längtar jag efter att se Matildamusikalen i sin helhet. Men innan dess ska jag, David, Estrid och min mamma åka på utställning i Borås.

West side story var en snoozefest

west side story-1
Igår var jag och David på teatern och såg West side story. Tyvärr var det ingen hit för någon av oss. Det var lite av en snoozefest. Otroligt långsam, fantasilös scenografi och helt enkelt utan energi. Några uptemponummer var mycket bra och det var extremt bra dansare men jag hade svårt att ryckas med. Kanske var det för att musiken är lite tråkig eller för att dialogerna kändes så pinsamma och omoderna. West side story är en modern Romeo och Julia. Två gäng, en inhemskt ett latino, fightas på gatorna i USA. På många sätt ett väldigt aktuellt ämne med den rasism och segregation vi har i vårt samhälle idag. Jag önskar man hade gjort mer med denna heta och aktuella fråga.
west side story-2
Jag hade på mig rutiga byxor, kavaj och loafers, allt från H&M och min gammelmormors ormskinnsväska.
west side story-3
Nästa musikal på G på Malmö opera blir Mathilda. Jag vill gärna gå men är rädd att Estrid är lite liten för att gå. Men Estrids förskolekompisars mamma arbetar med barnen i showen, och hon tror att det ska gå bra. Jag och Estrid får nog genrepsbiljetter av min mamma och kanske att vi kan testa och gå då. Då gör det inte så mycket om man behöver lämna i pausen. Har du gått på teater med dina barn någon gång? Hur funkade det?

Äntligen får jag gå på teatern igen

teatern-1
Idag ska jag äntligen få gå på teatern igen. Jag och David ska till Malmö opera och titta på musikalen West side story. Jag längtar! Du vet ju hur mycket jag älskar kultur, teater och musikal. Några timmar med ren och skär magi framför mina ögon, nära min man och med min hand i hans. Och en dotter som får kvalitetstid med sin mormor och morfar.

Ibland krävs det väldigt lite för att känna väldigt mycket. Just idag tänker jag mycket på hur viktig familj är. Det supportnätet som finns runt en. Men även att familj inte behöver vara blod. Det kan också vara den familj man väljer.

Jag ska verkligen njuta av denna söndagen. Hoppas du gör samma sak.

Datenight med Pippin

Datenight med Pippin-1
Igår hade jag och David en himla fin datenight. Estrid blev passad hemma hos oss av mormor och morfar och jag och David kunde åka in till stan för några timmar på Malmö opera. Vi såg musikalen Pippin och jag måste dessvärre säga att denna gång rekommenderar jag inte besöket. Det var inte en musikal i min smak. Behållningen var de fantastiska scenkläderna av Camilla Thulin och Lindy Larsson var som vanligt den stora stjärnan. Men resten var sådär.

Jag njöt dock av att få klä upp mig lite, äta räkmacka i teaterfoajén i pausen och sitta ostört i timmar och bara hålla David i handen.

Idag fortsätter vi sjukstugan här hemma. Estrid har verkligen åkt på livets förkylning. Vi har, ta i trä, varit väldigt förskonade från sjukdom. Hon är nästan aldrig sjuk och det är inte många gånger vi behövt vabba. Men nu tog hon igen med råge. Familjen är nu nerbäddad i soffan med täcken och kuddar och så kollar vi på filmen Paddington. På bordet står en buffé av juice, nyponsoppa, varm mjölk med honung och föräldrarnas kaffemuggar. Jag ska passa på att riva av lite arbete nu tänkte jag. Jag har rätt mycket jobb att göra med mina kommande filmer. Klippen ska sammanställas och skickas till min producent. Jag måste förbereda inför veckans årsmöte med Liberala kvinnor, internationella kvinnodagen är coming up och jag har några debattartiklar att se över. Och en föreläsning att boka in. Och ett 3 års kalas att börja planera. En helt vanlig dag för mig med andra ord. =)

Jag hoppas du får en riktigt fin söndag min vän!
Datenight med Pippin-2

Veckonytt #58

veckonytt1
Nu vecka nya tag! Här kommer ett rykande färskt veckonytt. Först vill jag påminna om att jag ska föreläsa i Lerum och att du bara måste komma!
veckonytt2
Jag är såååå glad att min mamma nu fixat biljetter till nästa stora musikal på Malmö opera, nämligen Pippins. Den Broadwaysuccé kommer vara magnifik, glittrig och färgsprakande. Hur kan det bli annat när Ronny Danielsson är regissör, Lindy Larsson gör en av huvudrollerna och Camilla Thulin gör scenkläderna? Bor du nära Malmö eller behöver en romantisk weekend här i söder, gå för tusan och se uppsättningen!
veckonytt3
Idag fortsätter Kicks Black Weekend och det är hela 25% på allt från MAC. Mina absoluta favoriter från MAC är ögonskuggan satin taupe (fast egentligen är alla ögonskuggorna magnifika), foundation face & body och läppstiftet Patisserie.
veckonytt4
Jag är helt förälskad i denna pluttiga och gulliga lampa från Hemtex. Hur söt?
veckonytt5
Sandra Beijers inlägg om serier hon kollar på i november är perfekt! För nu går vi in i julkokongen och kan kolla hur mycket serier som helst. Jag ska verkligen kolla igenom dem alla!
veckonytt6
Behöver du vända en dålig dag till en bra, på under en minut? Läs då denna artikel från Career girl daily. 

Nu återstår bara för mig att önska dig en riktigt fin start på veckan! Kämpa på! Krossa barriärer. Nå höjder. Njut av din kropp, ditt hem, ditt liv och din själ! <3

The feeling of going

the feeling of going
I onsdags var jag och David på Malmö opera för att se Skånes dansteaters hyllade uppsättning “the feeling of going“. David fick biljetterna i morgongåva av mig och jag hade kirrat barnvakt och allt. Innan vi fick barn gick vi ju massor på teater, men det blir inte lika ofta nu. Och vi båda saknar det väldigt mycket. Därför är tillfällena vi går extra speciella.
duo
Jag bokade biljetterna för flera månader sedan och vi fick fenomenala platser på rad 3. Mina förväntningar var höga. The feeling of going är Skånes dansteaters största succé, musiken är gjord av Jónsi, som spelar i bandet Sigur Ros (vilket är en av Davids favvisar), en av solisterna var fina Oscar, mer känd som Moto Boy och dirigenten var min gamla skådespelarkompis Jonas Nydesjö. Du som läst min blogg ett tag minns ju denna vackra kväll när Moto Boy och Jonas Nydesjö skapade ren och skär magi.
teatern-3
Denna föreställning var om möjligt ännu mer fantastisk. Alltså den var FANTASTISK! Jag grät oavbrutet, höll Davids hand hårt medan jag tryckte den andra mot hjärtat. Flera gånger under kvällen tittade vi på varandra och viskade wow. Det är en drömsk dansföreställning som är lika delar dröm som mardröm. Detta var en av de föreställningar där dans, sång, musik, ljus och scenografi var perfekt avvägt och varje del lyfte nästa del uppåt och framåt.
teatern-4
På mig hade jag min hett efterlängtade sjal från Soldiser. Jag valde den grön/rosa ur serien Gefjun & Gylfi. Gudinnan på min sjal hette Gefjun och är gudinnan för framsynthet och välstånd. Gefjuns historia är en påminnelse om att alltid själv vara drivkraften bakom sitt eget öde. Och det är förvånande vad sidens lätthet kan samtidigt innebära en tyngd på kroppen. En positiv tyngd. För exakt så kände jag mig när jag satt på teatern. Jag har kämpat på så hårt, inte bara med arbete, utan för att ha en bra relation, vara en fungerande mamma, en god medmänniska och nu känns det som jag fått min belöning. Mitt liv är verkligen trivsamt nu. Vissa dagar är man inte på topp, men jag har landat, hittat hem och skapat mitt eget öde.
lara
Och för att stilla er nyfikenhet måste jag självklart visa vad jag fick i morgongåva från David. Nämligen dessa örhängen från Lara Bohinc, som jag önskat mig i åratal! Ända sedan första gången jag såg dem för en hiskelig massa år sedan har de alltid varit de vackraste jag vet.
lara bohinc-3
Jag bar örhängena på banketten på Liberalernas landsmöte. Jag bar ett matchande set med byxor och topp från Carin Rodebjer i en dov skoggrön, håret i en svinrygg, röda läppar och så dessa örhängen som statement. Om jag får säga det själv så var jag väldigt elegant. Och faktum är att varje smycke som David köpt till mig har alltid blivit ett favoritsmycke. Han har helt enkelt himla bra smak när det kommer till smycken!

Själv sitter jag nu här framför datorn och dricker kaffe, lyssnar på Melodikrysset och är något i chock. Paula har nämligen varit och hämtat Estrid för att hon kände för en tjejdag med henne. De har åkt iväg till Vellingeblommans julutställning och vi sitter här i chock över tystnaden och egentiden. Vad ska vi göra??? Möjligheterna är oändliga! Som typiska föräldrar börjar vi direkt städa, men nu sätter jag ner foten. Jag vill läsa. Ostört och länge. Så de ska jag göra nu. Ha en riktigt fin dag min vän!

Döden säger nej

döden säger nej
I fredags blev jag och min mamma bjudna på lunchföreställning på Malmö Opera. Efter lunch fick vi se kammaroperan “Döden säger nej“. Jag blev så starkt berörd att jag kände att jag var tvungen att berätta om upplevelsen och operans bakgrund för er. Under lunchen talade Jan Mark som är den som gett operan sin svenska text. Han var den mest underbara mannen! Finurlig och rolig, djup och eftertänksam. Det var en ära att få höra honom tala om den här uppsättningen.

Viktor Ullman var en judisk tonsättare i Tjeckoslovakien. Under andra världskriget placerades han i ett koncentrationsläger vid namn Theresienstadt. Där träffade han en ung judisk man vid namn Peter Kien. Han var en mycket duktig textförfattare och illustratör. Tillsammans mötte de koncentrationslägret fasor genom att skriva en opera. De påbörjade repetitioner i lägret, men tvingades avsluta efter bara tre gånger. Lägrets vakter uppskattade inte operans innehåll.

Operans handling består av en maktfullkomlig kejsare. Han startar ett krig som leder till att människor besinningslöst slaktar varandra. Döden blir väldigt upprörd. Det är inte alls såhär han har valt att arbeta. Han vill vara barmhärtig och komma till människan som en lisa och inte som en slaktare. Bedrövad över kejsarens krig säger Döden nej. Han går i strejk. På slagfälten ligger soldaterna och lider och gör allt för att försöka dö ifrån sina plågor. Men ingen dör. Kejsaren blir mer och mer upprörd och hans auktoritet naggas i kanten. Tillslut återstår det bara för kejsaren att be Döden komma tillbaka till sitt arbete. Döden säger att han är villig att komma tillbaka under en förutsättning, att Kejsaren är den första som följer med Döden. Detta godtar Kejsaren och följer med döden.

Vilken otroligt stark berättelse! Men det slutar inte här. Viktor Ullman och Peter Kien skickas tillslut till Auschwitz. Peter dör av sjukdom på vägen till det slutgiltiga lägret. Viktor och hans hustru gasas ihjäl i dödslägret Auschwitz. Kvar i Theresienstadt låg deras manus. Då sker det underliga och alldeles magiska. Några lägerfångar samlar ihop all den dokumentation, målningar, berättelser och texter som fanns i lägret. De överlämnade det till en mesfånge som innan kriget arbetade so bibliotekarie. Bibliotekarien överlevde på ett mirakulöst sätt tiden i koncentrationslägret och kunde tillslut överlämna operans manus till en släkting till Ullman. Därefter försvann manuset ut i glömskan.

Fram till 70-talet då en person fick höra den magiska berättelsen om Viktor och Peters öde. Han lyckades hitta manuset och för första gången kunde operan sättas upp. Viktor och Peter fick aldrig se ditt verk spelas för en publik, de fick inte fortsätta sitt liv, men deras själ och konstnärliga avtryck kommer för alltid leva kvar. De har lämnat spår i vår värld som kommer överleva varenda diktator, vartenda krig och varenda ondska. Det är så att håren på armarna reser sig. Konst är mänskligheten, så är det bara.

Nu spelas den här operan även som en skolföreställning för barn från 11 år. Ett fantastiskt fint intiativ och viktigt för en stad som Malmö där antisemitismen och polarisering är stor. Och du som bor i eller nära Malmö, försök se denna opera. För du kommer få vara en del av historien och genom dig lever Ullman och Kien vidare.
opera-2